Wikimedia
I en dom den 9/7 meddelar Högsta domstolen (HD) en frikännande dom. Brottmålet avser en stor demonstration (för ”Återställande av våtmarkerna”) som i rusningstid stoppat trafiken omkring en halv timme på motorvägen E4 mellan Solna och Stockholm. HD menar att gärningen inte ska anses som sabotage enligt 13:4 brottsbalken.
Till saken hör att demonstranterna redan dömts för ohörsamhet mot ordningsmakten. Mot den bakgrunden blir frikännande av demonstranterna förstås mindre intressant.
Ändå bör noteras att 13:4 Brottsbalken särskilt föreskriver att sabotagen tar sikte den som ”allvarligt stör eller hindrar den allmänna samfärdseln” förutsatt att det gäller ett upprätthållande av den allmänna ordningen eller säkerheten i riket. Med tanke på att demonstrationen inneburit en omfattande störning på en viktig trafikplats för tusentals svenskar bör lagrummet kunna tillämpas. Domarna har alltså möjlighet att tolka det inträffade som sabotage om man menar att demonstrationsfriheten i 2:1 Regeringsformen inte hotats. Det intressanta är den uppenbart liberala tolkning som domstolen alltså gör. En demonstration går med andra ord före ett sabotage.
Jag menar att domstolen uppenbart flörtar med klimatrörelsens apostlar som limmat fast sig på E4. Detta genom att i korta ordalag förringa trafikstörningens betydelse. Alltså inga resonemang om alternativa platser funnits för en demonstration eller en annan tidpunkt kunde ha valts. Vem som helst kan förstå att de ”gröna” hejdukarna valt en plats för maximal turbulens, i stället för ett torg med många förbipasserande och ingen större skada (ungefär som demonstrationsrätten antagligen bör förtås i Regeringsformen). HD:s tolkning andas ett typisk vänsterliberalt frihetstänk utan krav på rimligt förnuft. Likaså sveper domstolen med några ord undan det faktum att många viktiga resor till för jobbare uppenbarligen försenats samt att en ambulans under akut utryckning med en patient stoppats. Vidare sägs inte ett ord om behovet att förmå klimatrörelsens anhängare att visa återhållsamhet. Tolkningen av sabotage ska enligt min mening bidra till att minimera de skador som egotrippade aktivister kan välja.
Nu förefaller alltså brottet ”sabotage” eliminerat för dessa återfallsförbrytares del. För kravlösa domare räcker det med ohörsamhetsbrottet, tycks domstolen tänka. Jag menar därför att domen är ännu ett exempel på den gummiartade lagtolkning som politiskt känsliga domare allt oftare ger prov på. Det som skett är således ett tecken i tiden. Rättsttillämning och spelande av dragspel smälter samma samman. Politiken tar allt större plats.
Domstolens skrivsätt uppmuntrar med andra ord till liknande aktioner i syfte att sabotera trafiken. Tragikomiskt nog kallar HD själv domen för ”Klimatblockaden” i sin officiella förteckning av egen praxis. Vän av ordning undrar hur klimatet har blockerats? Ordvalet är väl ännu en honnör till de gröna talibaner som genom ett allvarligt trafikstopp önskat ta lagen i egna händer.
Att allmänheten desinformeras genom HD:s skrivsätt är klart. Svenska medier rapporterar också glatt om den friande domen, förstås utan att närmare påpeka att ett ohörsamhetsbrott redan dömts ut i lägre instans. Ett skräckexempel är en text på närmast en helsida i SvD den 10/7 med rubriken:
”Fritt fram att sätta sig på motorvägar”
Inte ett ord i texten om att gärningen redan medfört att samma demonstranter dömts för ett brott med lägre straffvärde. Tystnaden kan förvisso inte HD klandras för. Men man har ändå ett rejält ansvar för en svagt underbyggd ryggdunkning till återfallsförbrytare.
Torsten Sandström
