Blog Image

Anti-PK-bloggen

______________________________

Sverige är ett skönt välfärdsland. Friheten är omfattande. Men politiker, myndigheter och media talar alltmer om vad du och jag får tycka och säga (och vad vi inte får tala om). Fram växer en ny religion med ett nytt prästerskap. Nu predikas inte längre Bibelns budskap, utan det goda samhällets politiskt korrekta moralvärderingar. PK-lärans bas är de mänskliga rättigheterna. Från dessa rättssregler flödar nu knippen med moraliska värderingar, i form av PK-normer, som rör minoriteters rättigheter, feminism, klimatförstöring, invandring, auktoritetskritik mm. Värderingarna står alltså i allmänhet på en rimlig grund.

Men problemet är att PK-eliten - liksom flydda tiders präster - hävdar ett åsiktsmonopol. Den som inte anpassar sig fullständigt hånas. Hon och han påklistras alla möjliga slags nedsättande etiketter. Media pläderar betongfast för den nya PK-läran. Debattinlägg som går emot refuseras. Banne den som säger nå´t annat! Samtalet vid kaffebordet på jobbet tystnar. Du blir osäker...

PK-läran och PK-samhället blir på så vis ett allvarligt hot mot vår åsiktsfrihet. Anti-PK-bloggen vill problematisera och kritisera den nya PK-religionen och dess predikanter. Min blogg står nämligen på det fria ordets sida! Templet från antikens Aten får symbolisera det fria samtalet. 

Stöd denna blogg!

MYCKET TACKSAM FÖR GÅVOR!

Bildresultat för swish

            1231429604

                eller

BIC/IBAN: HANDSESS / SE75 6000 0000 0003 2664 2811

Är journalistisk Sveriges enklaste syssla?

Uncategorised Posted on mån, oktober 10, 2022 05:28:22

Jag blir mer och mer övertygad om att så är fallet. Okej, det finns åtskilliga kvalificerade skribenter. Men antalet so går på tomgång är tyvärr så många fler. Det trista är att tidningsägarna tycks vilja ha det så. På så så vis närmast sig DN kvällstidningen Aftonbladet med expressfart.

Ibland blir billigheten så framträdande att man häpnar. Idag har DN:s kulturdel ett reportage om en musiker som heter Tove Lo. Hon fotografers på kulturdelen fram sida. Hela denna upptas av denna bild samt meningen:

Jag fick jobba oerhört för att

acceptera min kropp.

Alltså inte ett ord om hennes musik. Eller tankar om att sjunga. Bara ett enda stånkande om hennes syn på den egna kroppen. Det är så simpelt att man tappar fattningen. Men sådan är dagens tidningsjournalistik.

Att inte de kvalificerade skribenter som finns protesterar mot denna gränslösa förenkling! Att det inte sker. sammanhänger antagligen med att gammelmediernas undergång syns vid horisonten. Det gäller för dem som kan att rädda brödfödan.

Torsten Sandström



Vilks som vänsterliberalernas helgon

Uncategorised Posted on mån, oktober 10, 2022 05:27:53

Engegemang för andra är ett tecken på solidariskt samhälle. Därför är uppbackning av individer som oförskyllt hamnat i problem något gott.

Nu gäller det gränserna. Det svenska tycka-synd-om-samhälllet är verkligen allomfattande. Och i mediernas ser man förstås daglig spaltutfyllnad. Inget problem för en person är så litet att det inte går att skriva några ord av kletigt medlidande eller sorg. Särskilt om personen ifråga är sk kändis.

Det tillhör förstås bilden att medierna går för långt. Just nu är det årsjubileum för Las Vilks tragiska död i en bilolycka på E4 utanför Markaryd. Enskilda journalister försöker nu fylla på med nya tycka-synd-om-teman.

Det värsta som jag hittills läst är en text i DN av idag. Rubriken säger allt:

Lisa Magnusson: Sverige gjorde allt värre

för Lars Vilks

Kan man tänka sig en större överdrift och orättvisare beskyllning? Vilks har ju själv sedan unga år valt att provocera samhället med det han själv kallar konst. Bara han Nimis-skulptur har på naturskyddat område har varit ett medvetet juridiskt övergrepp som kostats samhället åtskilda miljoner. Han egotrippade strävan efter att framföra sin högst personliga konstsyn har därefter som bekant skapat allvarliga skyddsproblem för Vilks själv, som samhället (Danmakr/Sverige) knappast kan bära hela ansvaret för. Det är ju uppenbart att Vilks önskat provocera samhället till vägs ände.

Och så blev det också. Ytterligare många miljoner har skyddet av honom kostat vid resor landet runt. Och allt för att han velat spelat rollen som bildkonstens Salman Rushdie. Det finns enligt min anledning för journalister att visa respekt för samhället generösa insatser för risktagaren och lycksökaren Vilks.

Därför blir Magnussons Rubik om att Sverige gjort allt värre för Vilks horribel. Sverige har nämligen gjort mycket och kanske mer än vad som kan begäras av en person som själv ständigt sökt konflikt. Yttrandefriheten är demokratins kärna. Men principrytteri till skada för samhället är något som bör minimeras och sparas till unika situationer.

Torsten Sandström