Ett EU i sönderfall satsar inte på en begränsning av unionen via förnuftig stabilisering, utan på en expansiv hej-och-hå-politik . ”Next generation EU” är det flummiga slagordet från B-laget i Bryssel. Det är illavarslande då det rör sig om storpolitik för Europa.
Långt ifrån nästa generation befinner sig dock flertalet drönare i EU:s kupa. Den ”höga representanten” (vilket språkbruk!) Joseph Borrel är 74 år. Häromdagen agerade han än en gång som riddaren av den sorgliga skepnaden (för en tids sedan tog han stammande emot verbala rallarsvingar i Moskva från Putins utrikesminister). Nu har han till uppgift att backa upp Frankrikes ekonomiska intressen i att få leverera u-båtar enligt ett preliminärt kontrakt värt omkring 500 miljarder kronor. Köparen, Australien, vill i stället beställa u-båtarna från USA och England. De är alla förstås nationer utanför EU.
Typiskt är att Frankrike skriar högt. President Macron har redan tillräckligt med problem på hemmaplan. Och dessutonm något av ett napoleonsk storhetsvansinne, som han önskar ympa in i det svällande och skakiga EU-bygget. Han har bland annat tankar om ett system som går ut på att handeln inom unionen ska främjas så att kontrakt i första hand måste läggas inom EU. En tanke, som varje frihandlare värd namnet måste resa ragg emot. Det är en ekonomiskt dyster framtid som EU går till mötes om Macron får som han vill.
Enligt min mening är det hög komik att Macron nu faller på eget grepp. Australien, England och USA – med starka kulturella band – gör precis som Macron och tänker först på sig själva!
Märk att Macron nu även tycks ha lurat in den svenska Regeringen i något slags avtal om militärt samarbete. Utan minsta diskussion i vårt land. Vad är det som sker med demokratin?
Torsten Sandström
Macron borde sluta med flyttcirkusen mellan Bryssel och Strassburgh.