Muhammed Bin Bolund predikar.

I raden av S-regeringens många stora försumligheter tonar nu en nationell elbrist fram. På grund av regeringens schabbel (oenighet?) kan man inte fatta beslut om förvaring av avfallet från kärnkraften. Nu finns det risk för att flera kärnkraftverk tvingas stänga, tillsammans omkring 40% av nationens elbehov. Värst är läget i södra Sverige, där elpriserna skjuter i höjden. Men även i Norrland där det länge skrutits om stora planer på nyproduktion som bygger på intensiv elenergi.

Sossarna bär ansvaret, ty för att säkra sin makt över staten har de gjort upp med Mp, som är ett tillväxtfientligt parti, som fungerar som en torped mot svenskt välstånd och ekonomisk utveckling. Med ”hållbarheten” och CO2 som slagträn ska allt som Mp ogillar väck. Idealet är det sena 1800-talets samhälle. Mp har under många år i regeringsställning tillåtits hålla S-partiet som gisslan. Fungerande kärnkraftverk har lagts ned. Lagstiftning tvingar olje- och cementindustrin också att lägga ned. Skatter höjs på allt som Mp ogillar. Samtidigt subventioneras energikällor som enbart i optimala situationer är hållbara och otillräckliga för nationens behov.

Den negativa synen på det industriella välfärdssamhället är förklaringen till att jag kallar Mp ett parti för talibaner. Det rör sig om en sammanslutning som föraktar det moderna – och människors hopp om högre standard – för att i stället driva 1800-talsideal av troskaraktär, där CO2 upphöjts till Satan och det globala klimatet till Gud. Att släppa in sådana fundamentalister i en svensk Regering är sannerligen en skandal, som S-partiet själv vållat.

Huvudproblemet är förstås sossarnas lika enögda ambition att ta hand om makten över staten. Ett klokt välfärdsparti hade bugat och lämnat över regeringstaburetterna till oppositionen i syfte att isolera Mp. För sin underlåtelse bär S ett historiskt tungt ansvar. Lyckligtvis börjar detta bli tydligt för personer som tidigare röstat på sossarna. Självklart inte för den konstant maktspelande energiministern in spe, Ygeman, men för många som är anslutna till LO.

Torsten Sandström