Jag läser idag i GP och Expressen att den 17-åring, som misstänks för polismordet i Biskopsgården, för ett år sedan dömts för ett försök till mord med kniv. Efter detta allvarliga mordförsök är alltså killen snabbt på fri fot, så snabbt att han har möjlighet att begå ännu ett allvarligt dåd.
Detta bevisar med största tydlighet att den svenska straffrätten är av banan. Bakgrunden är minst två fel i Brottsbalken som samverkar. För det första tanken om mildaste möjliga straff för unga. För det andra verkställighetsåtgärder som inte klarar av att hålla de dömda inlåsta. Straffet blir ineffektivt. Den unga man som försökt knivdöda dömdes till ”vård”, inte till inlåsning i fängelse.
Redan efter ett år är 17-åringen således ute i samhället för att fortsätta sin resa i grovt klanvåld. Till bilden hör ett svenskt samhälle som kombinerar generöst invandring med närmast total avsaknad av åtgärder för integration. Dessutom ett samhälle som hyllar den främmande kultur som göder klanernas verksamhet.
Jag menar att det som sker är skandalöst. Följden har blivit att svenska folket drabbas av blodigt våld. Därför måste svenska domare och åklagare få verktyg som innebär att de kan skydda medborgarna från kriminalitet. Sådana verktyg saknas idag. Förklaringen är lagregler som säger att mildaste tänkbara straff ska utmätas även för ett synnerligen allvarligt brott.
I EM-tider är följande tanke naturlig. Den professionella fotbollen fungerar någotsånär bra genom tydliga regler och snabb stegring av straffen från gula till röda kort. Samma principer måste naturligtvis tillämpas mot svensk kriminalitet. För svensk del gäller det at se till att en Brottsbalk sätts på plats som effektivt kan dämpa brottsligheten.
Orsaken till det svenska eländet är vänsterpolitikernas traditionella tycka-synd-om-mentalitet visavi de unga brottslingar som odlas i svenska klanmiljöer. De betraktas som ekonomiskt utsatta då de i själva verket är livsfarliga för sin omgivning. Följden har blivit att Sverige har tappat greppet om matchen mot klanernas våld. Just nu syns inga tecken på en bättring. Den eviga diskussionen om längre straffskalor är rena löjan då Brotts balken formats för att tuffa straff inte ska användas.
Torsten Sandström
”Var männska i sin själ vill väl, när grön naturen står”…
tycks vara politikens och rättsväsendets credo hur hårt man än motbevisas av verkligheten.
Behovet av ett snart extraval är överhängande.