Att feminismen är en statsangelägenhet i Sverige är väl bekant. Men tyvärr kanske även i Finland. Häromveckan intervjuade nämligen SvD författaren Sofi Oksanen. I fokus för artikeln stod inte hennes skrivkonst. Däremot Oksanens val att att inte skaffa egna barn.

Givetvis är det individens val att själv bestämma över fortplantningen. Det är inte det som irriterar mig i SvD:s vanliga vänsterupplägg. Det är artikelns rubrik, där tidningen vill skänka läsekretsen Oksanens privata visdomsord:

”Alla kvinnor uppfostras till att vilja skaffa barn”

Genom feminismens trollspö ska tidningens läsare förstå att barnalstring är en social konstruktion. Barnafödandet rör sig om uppfostran, en inlärningsmekanism, som enkelt kan stängas av och på. Gör som Oxanen – minska befolkningsökningen och rädda miljön!

På så vis hamnar många viktigare förklaringar i bakgrunden. En är att barnalstring är ett biologiskt fenomen, som människor, djur, växter och många andra arter i naturen sysslar med. En näraliggande förklaring rör vikten av att värna samhällslivets fortbestånd. Varje mänskligt (och för den delen djuriskt) samhälle verkar för att hålla gemenskapen samman och igång. Inte för inte utdelas barnbidrag till de människor som liksom myrorna drar sitt strå till stacken.

Feminismens ideologi är en extrem och besynnerlig blandning av kollektivism och individualism. En form av misch-masch. Å ena sidan upphöjs den till samhällsnorm som sägs representera alla kvinnor. Dvs ett strukturtänk där arbetslösa kvinnor varvas med studerande tjejer och kvinnliga chefer (eller journalister för den delen). Å andra sidan en långtgående individualism där varje person väljer sitt eget kön och dess framtid. Båda extremerna är som jag ser det såväl antisociala som antibiologiska. Resultatet blir att femismen inte vilar på vetenskaplig grund.

Därför ska den inte läggas till grund för universitetsstudier – annat än som exempel på politisk förvillning. Vidare bör medierna stänga feminismen ute från finrummet. Det mest intressanta i intervjun med Oksanen är därför att SvD hjälper henne att sprida sin samhällsfientliga ideologi. Nu tillhör galna politiska budskap förvisso den svenska vardagen. Men det borde vara främmande för en tidning som kallar sig ”obunden konservativ”.

Torsten Sandström

Please follow and like us: