Blog Image

Anti-PK-bloggen

______________________________

Sverige är ett skönt välfärdsland. Friheten är omfattande. Men politiker, myndigheter och media talar alltmer om vad du och jag får tycka och säga (och vad vi inte får tala om). Fram växer en ny religion med ett nytt prästerskap. Nu predikas inte längre Bibelns budskap, utan det goda samhällets politiskt korrekta moralvärderingar. PK-lärans bas är de mänskliga rättigheterna. Från dessa rättssregler flödar nu knippen med moraliska värderingar, i form av PK-normer, som rör minoriteters rättigheter, feminism, klimatförstöring, invandring, auktoritetskritik mm. Värderingarna står alltså i allmänhet på en rimlig grund.

Men problemet är att PK-eliten - liksom flydda tiders präster - hävdar ett åsiktsmonopol. Den som inte anpassar sig fullständigt hånas. Hon och han påklistras alla möjliga slags nedsättande etiketter. Media pläderar betongfast för den nya PK-läran. Debattinlägg som går emot refuseras. Banne den som säger nå´t annat! Samtalet vid kaffebordet på jobbet tystnar. Du blir osäker...

PK-läran och PK-samhället blir på så vis ett allvarligt hot mot vår åsiktsfrihet. Anti-PK-bloggen vill problematisera och kritisera den nya PK-religionen och dess predikanter. Min blogg står nämligen på det fria ordets sida! Templet från antikens Aten får symbolisera det fria samtalet. 

Stöd denna blogg!

MYCKET TACKSAM FÖR GÅVOR!

Bildresultat för swish

            1231429604

                eller

BIC/IBAN: HANDSESS / SE75 6000 0000 0003 2664 2811

Elefantkyrkogården är full

Uncategorised Posted on ons, januari 06, 2021 17:09:58
Det finns inte även ett mausoleum för sultaner på Rosenbad i Stockholm. Bild från Turkmenistan på Wikimedia commons.

För vanliga människor gäller normalt en uppsägningstid på en månad för den som säger upp sig själv. Detta enligt anställningsskyddslagen, LAS. Ifall arbetsgivaren säger upp har den anställde enligt LAS rätt till 6 månaders arbete med lön.

Nu har Dan Eliasson sagt upp sig och brutit sitt kontrakt på viss tid. Men han sitter ändå kvar på Rosenbads Elefantyrkogård med full lön på 160.000 kronor i månaden. Det ska han vara glad för. En förklaring är att han tillhör den politiska klassen. Troligtvis har han under många år i S-partiets högre maktkrets fått tillgång till information som inte gynnar partiet om den kommer till allmänhetens kännedom. Detta är ännu en förklaring till hans golden handshake.

Förvisso är elefanter en utrotningshotad art. Men det är sannerligen inte medlemmar i den svenska politiska klassen. Därför tvingas inte Eliasson att för första gången i sitt vuxna liv söka jobb på den öppna arbetsmarknaden.

Torsten Sandström

Please follow and like us:


En levande landsbygd?

Uncategorised Posted on ons, januari 06, 2021 11:59:32

Här följer en artikel som är skriven för Wisseltoftabladet, som förenar en bygd mellan Osby och Vittsjö i västra Göinge.

På resa från Vesljunga till Visseltofta tänker jag ibland på hur det måste ha sett ut kring vägen i början av 1900-talet. Trots decennier av utvandring till USA bodde år 1900 omkring 70 % av Sveriges befolkning på landsbygden. Idag bara c:a  20%. På gårdarna kring landsvägen var det alltså efter sekelskiftet (1900) liv och rörelse under flera decennier. Och ett antal butiker och caféer var givna mötesplatser.

Alltså mängder med människor som skötte jord och kreatur. Flera sågverk fanns också längs vägen med pausande snusgubbar bland vedstaplarna. Över allt höggs ved, mjölkades, matades höns, dracks kaffe (på bit och med gök) och skvallrades. Många gick till kyrkan på söndagarna. Men man kan inte tala om något utbrett välstånd. Det var skillnad mellan folk och folk. Detta syntes om det på 1920-talet dök upp en bil på landsvägen. Många längtansfulla blickar mötte bilen från rader av cyklister. 

Den sörgårdsdröm som idag odlas inom vissa politiska läger haltar. Visst har en livlig social gemenskap tråkigt nog försvunnit. Men med flykten från landsbygden har också en stegring av den ekonomiska standarden inträffat. De få jordbruk som idag finns kvar drivs rationellt, vilket framför allt innebär att skogen inbringar pengar. Skogsmarkens värdeökning har som bekant varit dramatisk. Det som idag kännetecknar landsbygden är lugnet och tystnaden. Och så en och annan bilist förstås. Framför allt under sommarhalvåret. Skiftet i aktiviteter mellan vinter och sommar – mätt i antalet människor, djur, cyklister och bilar – är kanske det som framför allt präglar livet på landet idag jämfört med 1920-talet. 

Idag är västra Göinge som alla vet en turistbygd. För sydvästskåningar och danskar sker alltså sommartid en flykt till landet. Närheten till skön natur, bad, frånvaron av trängsel och inte minst ett tempo som verkligen skulle förundra traktens befolkning från 1920-talet. Industrialiseringen har alltså vänt upp och ned på livet på landet. 

Men det finns fantaster som säger att utvecklingen idag håller på att bli den motsatta. Det talas om flykten till landsbygden. Än en gång är det den ekonomiska utvecklingen inom företagsamheten som driver på. Alltså färre tillverkningsindustrier och flera jobb inom service och tjänster. Även en ökad datorisering och utbyggnaden av fibernät driver på tendensen till arbete på distans, dvs på landsbygden. Till detta bidrar förstås en högre livskvalitet till lägre priser för boende och livsmedel. Så säger många – dvs de som flyttat från staden. 

En  tillväxt av den permanenta befolkningen i västra Göinges byar är alltså tänkbar. Men i så fall ändå ett annorlunda scenario, med bilresor till tätorterna för skolgång, vård, shopping och inte minst transporter vidare till storstäderna. Dessutom kommer kanske klimatets högre temperatur att medföra att mer mark läggs under plogen. Ytterst kan till och med mjölkbilar börjar rulla igen – för att trängas med raden av långtradare med timmer. Men ändå är det inte mycket som talar för återkomsten av samma folktäta odlingslandskap som i början av 1900-talet. 

Hursomhelst kommer ett ökat utrymme för lokala intresseföreningar att finnas för de boende mellan Boalt och Visseltofta. Men förmodligen inte för att hylla det tidiga 1900-talets by- och odlingssamhälle. Utan mer för att knyta samman nutidens skiftande grupper av göingebor samt deras gemensamma intressen och behov av ett modernt slag. Alltså ett föreningsliv som är handlingsinriktat och koncentrerat på de boendes behov av gemenskap, trivsel och service. Mycket tyder också på att Osby kommun och andra regionala organisationer uppskattar en flink och praktisk lokal part från vår bygd att samtala med. 

För övrigt framstår, enligt min mening, den dröm som nutidens miljökämpar hyser om bevarande av det öppna landskapet som såväl ekologiskt som ekonomiskt oförsvarlig. I vart fall ska inte landskapet  hållas öppet med bidrag från staten eller EU. Om marken inte brukas bör den planteras med barr- eller lövskog, som bidrar till kretsloppet av växthusgaser. Framför allt är det upp till enskilda boende att med sina penningmedel välja hur naturen ska se ut kring de egna husen. Drömmen om en EU-finansierad Sörgård är en förlegad fantasi.  En levande landsbygd är det som saken gäller. 

Torsten Sandström

Please follow and like us:


Ständigt dessa covidmisstag!

Uncategorised Posted on ons, januari 06, 2021 11:40:59

Den svenska regeringen och dess egna myndigheter – framför allt Folkhälsovarianten – har under snart ett års tid gått allvarligt vilse vad gäller hanteringen av coronaviruset. Man har gång efter annan legat flera steg efter hur andra regeringar och deras myndigheter agerat. Detta syns i de svenska dödssiffrorna!

Först dröjde Folkhälsomyndigheten med direktiv om isolering och skyddsåtgärder avseende äldreboenden. Andra nationer har redan gjort det. Efter höga dödstal under omkring 4 månader var Sverige på banan.

Sedan väntade regeringen med strikta lagreglerade direktiv – frivillighet var melodin – om nedstängning av nationen. Andra länder gjorde det från början med polisens hjälp. Bara för några veckor sedan började svenska regeringen presentera bredare lösningar via tvångslagstiftning med påföljder.

Därefter kritiserade ministrar och byråkrater bruket av munskydd som de ansåg mindre säkert i coronatider. I utlandet var munskydd en enkel och primär skyddsåtgärd från dag nummer ett. Först för en månad sedan trillade poletten ned inom den svenska offentligheten om behovet av munskydd. Först sedan sjukvårds- och transportexperter landet runt gått i bräschen.

Och så senast frågan om i vilken ordning vaccineringen skulle ske. Sveriges regering och myndigheter satsade något skamset på de äldsta som man tidigare försummat. Utomlands var däremot kritisk sjukvårdspersonal prio nummer ett. Och då svenska landsting/regioner valde att ställa upp på den tämligen naturliga lösningen att känslig vårdpersonal måste få sprutan först bytte regeringen och Folkhälsan snabbt fot häromdagen.

Det svenska mönstret av försummelser är glasklart. Vår regering och Ohälsomyndigheten – har saknat kompetens för sin uppgift. Man har valt lösningar som kokats samman av myndigheternas egen läkarkår i stället för att lyssna på det svenska forskarsamhället och på hur utlandet valt att agera. Alltså än en gång det svenska syndromet att ständigt veta bäst. Med näsan i vädret har därför regeringen tillsammans med ohälsans myndighet kört rakt ned i diket. Inte bara en gång, utan flera gånger under nästan ett helt års tid. Det vi ser är en svensk politisk viruskatastrof. Och inget annat.

Man kan fundera över varför det gått så fel i vårt land. Mitt svar bygger på ett knippe svenska offentliga dysfunktioner. S-partiet kollektiva maktkomplex har under årtionden utvecklat en självsyn om att man är världsbäst på i stort sett allt. Myndigheterna har proppats fulla av byråkrater som vet bäst och naturligtvis leds av personer som ofta har partibok eller relationer till S-partiets makthavare. I denna inskränkta och självtillräckliga miljö har det inte funnits plats för att lyssna på universitetens högt utbildade experter eller hur andra nationer hanterat strategin mot corona. I stället har den svenska regeringen var dag hållit högmässa framför teves kameror där folket fått lyssna på Tegnells ord från predikstolen. Mannen som tror sig vara så kompetent att han till och med läxar upp landets samlade kår av professorer i virologi och coronakommissionens utredare. Det hela låter som en rapport från sovjettidens Kreml. Men det utspelas i Stockholm år 2020-21.

Jag har bloggat många gånger och anklagat en inkompetent regering och dess predikande ohälsobyråkrater. Facit är att landet samlade kritiker fått rätt. Regeringen och dess byråkrati har misslyckats.

Varför får vi då inte en ny regering? Mitt första svar är att jökens partier håller samman mot SD och därför låter fyra år av svensk sakpolitik ligga i träda. Det andra är att landets stora mediehus i huvudsak också stöder jökens partier och alltså ytterst S (först på senare tid har kritiska ord yttrats). I Sverige byter man nämligen inte till en ny regering. Det tycks som man hoppas på att byta ut det svenska folket.

Slutligen visar utvecklingen att många kloka personer inom vården – och vanliga människor – helt enkelt struntar i regeringen och dess byråkrater. Man ser att den starka stat Löfven yrar om är en kuliss för fortsatt kollektiv missköt(s)el av nationen. Individerna frågar inte efter en sådan organisation. Man vill se en förnuftig statsapparat, som klarar av individernas behov. Alltså inte S-partiets byråkratiska komplex av betong, som armerats med korttänkta byråkrater.

Torsten Sandström

Please follow and like us: