En schaman i farten med sitt slagträ. Bild: Wikimedia comons.

Jag tänker nu inte upprepa de motstående argumenten i klimatdebatten. Dvs hetsarnas utpekande av CO2 som förklaring till den uppvärmning de talar om. Eller skeptikernas motargument om att någon koppling mellan uppvärmning och människans CO2-utsläpp inte bevisats.

Jag intresserar mig idag för de politiska krafter som finns bakom klimathetsen, dvs framför allt FN och en rad nationella politiker världen runt. Det är inte så att jag tror att de medvetet ljuger. De är antagligen ärligt bekymrade över människans CO2-hjanterinmg. Men faktiskt inte fullt ut. Ty många förespråkar förbränning av skogsråvaror, vilket förstås också med för att CO2 släpps lös i luften. Det talar man inte så mycket om – folk går att bedra. Men man säger att förbränning av fossila energimedel bör minska. Detta håller jag givetvis med om. Olja, kol mm är ändliga resurser. Om säker kärnkraft pratar politikerna nästan inte alls.

Enligt min mening är klimathetsen främst politiskt betingad. På såväl FN-nivå som på ett nationellt plan finns det starka politiska krafter som vill öka sin maktställning. I och med att klasskampsparoller inte längre går hem så bra gäller det att satsa på andra argument som kan få människor att haja till och bli rädda. Då tanken om en god natur och miljö är något som nästan alla gillar är det logiskt att peka ut människans utsläpp sv CO2 som boven i miljödramat. Ett likande knep använder FN och politiker vad gäller krig, fattigdom och elände världens runt. På så vis blir såväl klimatet som globalismens politiska publikmagneter.

Kimathetsen är alltså ett slagträ för politisk makt. Att det finns några goda syften bakom svingandet av tillhygget gör hanteringen enklare. Men det såväl FN, politiker eller medier verkligen inte önskar är en saklig och kritisk debatt om de vetenskapliga skälen till uppvärmningen. En öppen vetenskaplig diskussion strör givetvis grus i klimathetsarnas maskineri. Därför påstår man att vetenskapligt konsensus råder om CO2-boven. Och därför pratar journalister som ”försiktighetsprincipen” för att peka ut CO2 som klimathot även – om man mellan skål och vägg – medger att orsaken till uppvärmningen inte är vetenskapligt fastslagen. På samma vis agerar tusentals forskare som inte studera solen och jordens relation, utan enbart sysslar med studier av miljön för människor, djur och växter på land, hav och sjöar. De vet inget specifikt om den roll CO2 har i relation till uppvärmningen. Även om de borde tala om att CO2 är bra för växtligheten och livet på jorden.

Det vi ser är en storskalig global dressyr av jordklotets befolkning. Den är alltså 100 procent planerad och legitimeras av att det ändå inte kan vara fel att bränna mindre av fossila bränslen. Men huvudmålet är faktiskt inte värnandet av miljön. Målet är att FN ska utvecklas mot en världsregering. På samma är målet politisk makt över nationer. Och i detta världsomspännande ceremoniel är det teve, radio och tidningar agerar officianter. Många schamaner slår på trumman!

Torsten Sandström

Please follow and like us: