Varje dag talas det om dödliga skott. Eller om våldsamma påhopp, knivdåd eller andra kränkningar. Jag måste knipa mig i armen för att försöka förstå det nya som händer. Men det är svårt. Jag är van vid ett åldrigt Sverige, där människor respekterar varandra. Man lyssnar – kanske grälar man – men våldet är fjärran. Eller rättare sagt var något främmande förut. Så är det inte längre som alla vet.
Vi har vant oss vid våldet. Mitt i blodflödet hörs plötsligt s-partiets främsta undfallenhetsideolog Jerzy Sarnecki öppna munnen. Mannen son under tio år tid sagt att det inte finns någon anledning att samla statistik om invandrarnas brottslighet. Dessutom har han menat att hårda straff inte funkar. Och vad säger han nu då? Hör och häpna följande:
Nu krävs det – utöver breda insatser – resoluta åtgärder som långa fängelsestraff samt dessutom avskaffad ungdomsrabatt i kampen mot gängkriminaliteten..
En 17-åring som har begått ett gängmord kan inte låsas in i tre år. En 17-åring som deltagit i ett planerat mord måste låsas in på tio år. Då får man i dessa mycket speciella fall offra ungdomsrabatten, tycker jag, säger han.
Jag som följer samhällsdebatten förstår ingenting. Igår talade Sarnecki om diffusa ekonomiska och sociala problem. Och att kriminella inte blir bättre av fängelsestraff. Plötsligt gäller motsatsen, dvs hårdare straff. Men trots tvärvändningen vill Sarnecki fortfarande inte tala om klanbrottslighetens etniska koppling. Dvs att nyinflyttades släkter bygger nätverk kring brottslighet och befäster klanernas egen rättskipning. Han snubblar framåt, men vill ändå inte erkänna verkligheten fullt ut.
Tacka för det. Sarnecki har under sin livstid endast sagt det som är politiskt korrekt. Alltså har har han konsekvent dolt en uppenbar etnisk aspekt av brottsligheten i förorterna. Enligt PK-normen är det nämligen förbjudet att tala om invandrares kriminalitet. Det anses nämligen stigmatiserande för den laglydiga majoriteten av nyanlända. Sanningen rörande den våldsamma minoriteten är med andra tabu. Om sanningen nämns kan den få svenska folket att se ned på invandrare i allmänhet, tror S-partiet, liberalerna och förstås även Sarnecki. Tystnad om sanningen förespråkas med andra ord. Eliten tror att vanliga människor är dumma.
Förr eller senare tvingas landets makthavare inse att det inte längre går att sopa verkligheten under mattan. Det kommer att bli smärtsamt. Sarnecki har sedan länge förlorat sin heder. Och landets politiker kommer att få det svårt att rädda ansiktet. Sanna mina ord!
Torsten Sandström
