SvD beskriver i artikeln landstingens beslutsprocess. Och det klantiga Apoteksbolagets. Visst framskymtar i texten en antydan till kritik mot politikerna. Men den försvinner i redogörelsen för leverantören som strulat till det ordentligt.
Som framgått av min blogg anser jag att staten måste ta över huvudansvaret för svensk vård via en central myndighet, som med en handfull regionala kontor sköter upphandlingen. På så vis kan flera hundra politiker friställas. Och flera tusen byråkrater också. Fackföreningarna förlorar därmed sin position som bromskloss inom vården. Jämförelser med kontrakt med nuvarande privatsjukhus visar på besparingar mellan 10 och 20 procent av dagens kostnader för landstingsvård. Alltså omkring 50 miljarder årligen. Och följden blir en effektivare vårdapparat – alltså många fler patientbehandlingar per dag och minskade köer. Detta genom mindre pappersexercis, sammanträden, politiska direktiv, blanketterror osv. Vårdpersonalen kommer att att få mer tid att ägna sig åt det arbete som de anställts för. Och patienterna blir mer nöjda. En solskenshistoria, men antagligen sann.
Någon säger kanske att Apotekstjänst AB visat att privata företag inte år pålitliga. Mitt svar är att det tillhör undantagen. Normalt presterar privata företag det kunderna vill ha. Annars går de under. Men Sveriges landsting biter sig fast trots fundamentala misslyckanden.
Enligt min mening är det en skandal att politikernas sysselsättning går före en fungerande vård. Sak samma med byråkrater som sinkar vårdarbetet genom en kontrollapparat som inte funkar. Och när politiker och byråkrater – som vid upphandlingen av vårdmateriel – missköter sig grovt häpnar jag över hur SvD presenterar en text som inte utkräver ansvar av de offentliga makthavarna. Det bekräftar min bild av att politikernas bästa vän är dagens stora mediehus.
I moderniserad form upprepar jag därför romaren Ciceros ord: Löfven, hur länge ska du missbruka vårt tålamod?
Mycket klarsynt och både enkelt och logiskt utom i utförandet eftersom detta kräver politiker av en kaliber vi sällan ser i dagens mediautbud. Men i slutänden måste det bli som du föreslår om vi inte alla accepterar ett land i fullbordat förfall.