Blog Image

Anti-PK-bloggen

______________________________

Sverige är ett skönt välfärdsland. Friheten är omfattande. Men politiker, myndigheter och media talar alltmer om vad du och jag får tycka och säga (och vad vi inte får tala om). Fram växer en ny religion med ett nytt prästerskap. Nu predikas inte längre Bibelns budskap, utan det goda samhällets politiskt korrekta moralvärderingar. PK-lärans bas är de mänskliga rättigheterna. Från dessa rättssregler flödar nu knippen med moraliska värderingar, i form av PK-normer, som rör minoriteters rättigheter, feminism, klimatförstöring, invandring, auktoritetskritik mm. Värderingarna står alltså i allmänhet på en rimlig grund.

Men problemet är att PK-eliten - liksom flydda tiders präster - hävdar ett åsiktsmonopol. Den som inte anpassar sig fullständigt hånas. Hon och han påklistras alla möjliga slags nedsättande etiketter. Media pläderar betongfast för den nya PK-läran. Debattinlägg som går emot refuseras. Banne den som säger nå´t annat! Samtalet vid kaffebordet på jobbet tystnar. Du blir osäker...

PK-läran och PK-samhället blir på så vis ett allvarligt hot mot vår åsiktsfrihet. Anti-PK-bloggen vill problematisera och kritisera den nya PK-religionen och dess predikanter. Min blogg står nämligen på det fria ordets sida! Templet från antikens Aten får symbolisera det fria samtalet. 

Stöd denna blogg!

MYCKET TACKSAM FÖR GÅVOR!

Bildresultat för swish

            1231429604

                eller

BIC/IBAN: HANDSESS / SE75 6000 0000 0003 2664 2811

Intressant, men ännu en felställd fråga!

Uncategorised Posted on ons, oktober 23, 2019 17:53:22

Jag gillar innehållet i denna lilla text från SvD:s ledarsida. Inte det som hänt i Göteborgs kommun givetvis. Men att yrket som som politisk tillrättaläggare lyfts fram och kritiseras. Det är häpnadsväckande att kommunen har 236 stycken personer som anställts för att vara informatörer. Alltså anställda som ska förklara vad som sker inom kommunen. Alla kan anta hur fri denna ”information” blir. Och hur den kommunala byråkratin växer på skattebetalarnas bekostnad.

Alla vet att den kommunala skolan går på knäna (utom de närmast ansvariga tycks det). Vad gör landets kommuner? Inte anställs flera och högt kompetenta lärare. Nej, i stället satsar kommunerna på sk elevassistenter och informatörer. Lösningar som går ut på att lappa över en dålig politik.

Men inte är det fråga om anställning av statussymboler som rubriken undrar. Jag vill tillspetsat påstå att det rör sig om desinformatörer, som rycker in när kommunen hamnar i problem. Då måste de på ett trevligt vis försöka lägga oro eller ilska till rätta. Att gjuta olja på vågorna med andra ord. Vi hör dem varje dag på radio/teve tala om ”utredningar”, ”säkerställa” och ”nya riktlinjer”. Och så kan kommunen köra vidare i närapå samma gamla hjulspår. Tills det snart blir dags för desinformatörerna att rycka ut igen. Vi talar alltså om en svällande grupp anställda som ska försöka förvandla svart till vitt. Och få oss att rösta på sittande politiker.

Jag är kritisk mot utvecklingen inom journalistyrket allmänt sett. Mer av åsiktsförmedling och mindre av fakta. Ofta är det arbetslösa journalister som anställs som desinformatörer. Det tycks som vi ser vara en profession i fritt fall. Den tredje statsmakten förvandlas till politikernas försvarare! Högmod går före fall sägs det. Jag hoppas att sentensen besannas.



Myndighetskramaren DN

Uncategorised Posted on ons, oktober 23, 2019 12:17:32
Ledare i DN 23/10 och bild från TT.

Att fem landsting ställer in operationer under kanske två veckors tid pga att enkelt sjukvårdsmaterial saknas är inget annan än en skandal. Följden bör bli en allvarlig diskussion om hur svenska politiker och administratörer missköter sina uppgifter inom vården. Krav på att ”huvuden måste rulla” är den naturliga reaktionen.

Men inte i Sverige. Här sluter den politiska klassen sina led för att skydda hundratals yrkespolitiker och deras inkomsttrygghet. Och även landets största morgontidning DN kramar i realiteten om sina politiska kamrater, vilket rubriken på dagens ledare visar. Som skyldig utpekas den privata leverantör som nyss erövrat (lurat sig till?) ett eftertraktat kontrakt med landstingen ifråga. Att bolaget brutit mot avtalen får anses klart. Men det är väl ändå landstingen och dess chefer som dels valt en oduglig leverantör (utan större erfarenhet i branschen), dels inte haft framförhållning rörande situationen på sina sjunkande lager med sjukvårdsmateriel. Det är de offentliga aktörerna som med DN:s ord visar ”oss vår sårbarhet” och försätter oss i kris!

För övrigt är bilden från ett fältsjukhus högkomisk. Även talet om att de fem landstingen ”gått i stabsläge”. Intryck skapas av krigshjältar som under brinnande krig jobbar dygnet runt för att bota allvarligt sjuka. Men det är ju inte detta som händer. Patienter får meddelanden om att operationer ställs in. Politiker och byråkrater på landstingen fortsätter bara att ta helgledigt och sedan åker de på ännu en konferens. Beredskapen verkar främst gälla att skriva reseräkningar över veckoslutet. Men att lagren med toapapper, bandage, slangar och var på väg att ta slut det hade de ”ingen aaaning om”. Generaler från andra stora svenska myndigheter har heller ingen aning. Men såväl höga ”beredskapschefer” på Socialstyrelsen och MSB uttalar (med Löfvens ord) ”att så här kan vi inte ha det”. Men så har vi det varje vecka här i landet.

En tidningsblänkare häromdagen talade om att ett stort landstingssjukhus tvingats ställa in operationer grund av att apparaturen för sterilisering inte funkade. Det skrivs också ofta om dålig städning samt om fläktar som släpper in bakterier. Inte ens det enklaste och mest nödvändiga har uppenbarligen landstingen grepp om. Men nya regler om höjd säkerhet utfärdas på löpande band.

Så vad ska göras? Nu gäller det inte att inta något löjligt stabsläge. Nej, landstingen måste läggas ned snarast möjligt. Och en ny slimmad organisation med mycket färre politiker och byråkrater sättas på plats. Jämför bara med St Görans sjukhus, som drivs av privatägda Capio AB! Ett stort privat bolag skulle inte sticka huvudet i sanden. Här ställs krav på chefer med goda löner. Och de sitter inte på samma stolar som politikerna och fackets ledare.