Det talas sjukligt mycket om psykisk ohälsa. Vad det innebär är inte klart. Men det tycks som om många ungdomar har tilldelats en själslig sjukdomsdiagnos. Det verkar också som om unga tjejer är rejält överrepresenterade vad gäller diagnoser av detta slag. Så kallade experter försöker finna orsakerna i stress, samhällsorganisation, datorberoende, utseendefixering mm. Något ligger nog i några av dessa förklaringar.

Men en orsakskrets saknas konsekvent. Antalet medlemmar i psykologförbundet var 1955 omkring 10 000. Idag är de 12 000. Men flertalet är säkert oorganiserade, ty antalet sökande till utbildningar med inriktning mot psykologi är numera omkring 35 000 per år.

Min teori är att vi här finner en viktig rot till ungdomarnas själsliv. De möter nämligen mycket oftare idag (än förr) kuratorer och BUP-anställda med studier i psykologi i bagaget. Även förstås själsläkare. Det är ingen tvekan om att psykologernas syn på individen som en lekboll för livets omständigheter styr många unga tjejers tänkande. I teveintervjuer hör vi ofta hur ungdomarna kopierar psykologernas uttryck och språk om att individen är ett offer. Man hör dem berätta om psykologiska teorier som proppats i dem. Förr sa äldre personer i omgivningen att ”man skulle rycka upp sig, ta sig samman, skärpa sig och på egen hand försöka lösa” de problem som man menade att den unge överdrev. Det var inte alltid så bra kanske. Men nu ställs individen i centrum och ges en rad olika förklaringar till upplevelsen av de vardagsproblem hon berättat. Psykologerna vet att ge besked. Föräldrarna står handfallna. Detroniserade av det som kallas vetenskap.

Jag menar inte att psykologi är av ondo. Men det är en ung och framför allt vacklande vetenskap vad gäller kunskapsteori. Vad som händer i en människas hjärna kan man nämligen bara spekulera om. Men horden av trosvissa barnpsykologer vet hur de ska lyssna och vänligt förklara hur stygg omgivningen är mot den unga kvinnan. Jag antar för övrigt att flertalet psykologer själva är kvinnor. Och att de vill få fler kollegor som kan hjälpa dem att ta emot de unga tjejer som strömmar till för att få bekräftelse. Kan det vara så att killar mer kör sitt eget race och stökar med varandra? Man tycks inte behöva de själsliga förklaringar som psykologerna erbjuder. Jag skriver detta väl medveten om att det går stick i stäv mot en svensk dogm om att biologin inte avspeglar sig i män och kvinnors roller.

Hursomhelst blir följden att flera psykologer anställs, mer psykofarmaka skrivs ut och framför allt fler unga tjejer strömmar till. Och så snurrar ohälsans roulett allt snabbare och snabbare. Och Sverige tar ytterligare steg mot ett sjukare samhälle.

Följande diagram är därför en viktig förklaring – bland några andra –till dagens elände.

Torsten Sandström

2019-09-12