Blog Image

Anti-PK-bloggen

______________________________

Sverige är ett skönt välfärdsland. Friheten är omfattande. Men politiker, myndigheter och media talar alltmer om vad du och jag får tycka och säga (och vad vi inte får tala om). Fram växer en ny religion med ett nytt prästerskap. Nu predikas inte längre Bibelns budskap, utan det goda samhällets politiskt korrekta moralvärderingar. PK-lärans bas är de mänskliga rättigheterna. Från dessa rättssregler flödar nu knippen med moraliska värderingar, i form av PK-normer, som rör minoriteters rättigheter, feminism, klimatförstöring, invandring, auktoritetskritik mm. Värderingarna står alltså i allmänhet på en rimlig grund.

Men problemet är att PK-eliten - liksom flydda tiders präster - hävdar ett åsiktsmonopol. Den som inte anpassar sig fullständigt hånas. Hon och han påklistras alla möjliga slags nedsättande etiketter. Media pläderar betongfast för den nya PK-läran. Debattinlägg som går emot refuseras. Banne den som säger nå´t annat! Samtalet vid kaffebordet på jobbet tystnar. Du blir osäker...

PK-läran och PK-samhället blir på så vis ett allvarligt hot mot vår åsiktsfrihet. Anti-PK-bloggen vill problematisera och kritisera den nya PK-religionen och dess predikanter. Min blogg står nämligen på det fria ordets sida! Templet från antikens Aten får symbolisera det fria samtalet.

 

Journalister har mycket att lära av juristernas skolning

Uncategorised Posted on tor, oktober 17, 2019 22:23:21

Utbildningen av jurister är speciell. Den är dogmatisk, på så vis att studenten måste lära sig ett visst rättsystem och inse att han eller hon som domare i yrkeslivet måste tillämpa reglerna som finns där på avsett vis. Juristen behöver alls inte tycka om en norm. Men det gäller som statsanställd domare – och åklagare – att skilja mellan sin personliga åsikt om bestämmelsen och den som lagregeln vilar på. Konstigt vore det för övrigt annars. Om domaren dömer efter eget huvud förstår alla att utgången blir hursomhelst. Tänk bara på en fotbollsdomare! Rule of law vilar alltså på en respekt för rättsordnings som den slagits fast i parlamentet och av nationens högsta domstol.

Distinktionen mellan egen åsikt (värdering) och ett visst på förhand bestämt innehåll är alltså central. För alla människor är det en nyttig träning att försöka hålla de två fenomen isär. Det är inte så enkelt alltid. Men en god jurist är den som lyckas med det.

Jag skriver detta framför allt med tanke på dagens journalister och den utbildning de underkastas på väg till sitt arbete inom medierna. Enligt min och andras åsikt lyckas nutidens journalister allt mindre skilja mellan verkligheten (eller fakta ) å ena sidan och de egna åsikter om skeendet ifråga å den andra. Reportagen blir därför alltmer subjektiva. Rena känsloyttringar i värsta fall.

Jag tror inte den enskilde rapportören i allmänhet med diabolisk min lägger fakta till rätta så att den egna åsikten kommer fram. Nej, det rör sig om brist på skolning av det slag jag nyss pekat på och en kompetens som är tämligen självklar för en utbildad jurist. Men många journalister är alltför övertygade om att den personliga tolkningen av ett skeende måste vara den rätta. Och så rapporteras det därefter.

Givetvis har journalisten en friare ställning än exa en domare eller åklagare. Det har för övrigt också försvarsadvokaten som ska plädera för sin klients bästa och då måste kunna ta sig frihet att vrida lagen. Men just det faktum att en journalist tycker till måste tydliggöras för publiken, så att en läsare/lyssnare förstår om det som presenteras är fakta eller journalistens personliga åsikt. För mediernas trovärdighet är detta A och O. Detta görs numera allt mer sällan tydligt. Visst kan en markering som ”ledare” eller ”krönika” markera att ett reportage är fullt av personliga värderingar. Men dagens problem är att medierna i de flesta sammanhang är proppfulla med journalisternas egna värderingar utan att det anges att innehållet är som en dikt. Det som presenteras framstår som Kyrkans tidning. Alltså en lång rad av personliga bekännelser.

I grunden är det fråga om bristande skolning i vetenskapsteori. Dvs en avsaknad av kunskap om skillnaden mellan å ena sidan fakta/beslut och å den andra personlig tolkning av det som hänt/eller beslutets innehåll. Skolningen rörande detta brister inom flera discipliner vid landets universitet och högskolor. Mest tydligt är det inom ämnet psykologi. Tolkningen av skeenden i en persons hjärna är självfallet svår och ofta omöjlig. Men många av de psykologer vi möter i landets medier bara tycker på med lös anknytning till luftiga teorier de lärt sig. De är alltså lika subjektiva som majoriteten av landets journalister.

Torsten Sandström

2019-10-17



Riksdagens politiker dödar Sveriges kommuner

Uncategorised Posted on tis, oktober 15, 2019 21:16:44
Sverige är illa ute. Det blir för var dag mer tydligt. Begravningsavgiften på våra skattsedlar måste snart chockhöjas!

Vi ser just nu hur S-partiet och dess medlöpare – samt SD – beslutar om att välbärgade och välskötta primärkommuner ska föra över pengar till sina fattigare släktingar. Jag kan förstå att glesbygdskommuner har det svårt. Men då måste riksdagens politiker – om de vågar – besluta att föra över statsmedel till de behövande kommunerna. Belasta inte vissa kommuner med ökade kostnader för andra. Viket incitament att spara får de mer välbärgade kommunerna om deras sparande (eller goda ekonomi) belönas med att staten tar pengar från dem och ger till andra kommuner? Vi ser än en gång exempel på S-partiets dysfunktionella bidragstänkande. Nu röstar en del av borgerligheten för!

Enligt min mening håller riksdagens politikerna på att resa gravstenar över landets kommuner. Fega och kortsynta riksdagsmän vältrar över nya kostnader på några av landets kommuner. Vem vill över huvud taget vara kommunpolitiker om de egna besluten ska överprövas av klåfingriga riksdagsmän, som inte själv vågar höja statsskatten? Följden kommer att bli ett minskat intresse för engagemang i kommunpolitik. Politiken där förvandlas därmed till ett lydkommando åt staten. De mer förmögna kommunerna blir en kassako. Ett land utan lokal en lokal politisk makt blir ett stort centralstyrt elände. Den kommunala självstyrelsen verkar vara under avveckling. Allt oftare ger Riksdagen statliga myndigheter rätt att kommendera kommuner att göra både det ena det andra, utan att full finansiering för framtiden säkras. Och utan att fråga om lov. Landets kommuner förminskas till P-plats för politikerna i staten.

Framtiden framstår därför som dyster för rekrytering av politiker på kommunal nivå. Vem vill lägga tid på att lyda Riksdagen? Kvar i kommunpolitiken blir bara partitrogna och personer som struntar i det politiska innehållet, men gärna vill ha en trygg försörjning som politiker. Med sikte på att senare befordras till riksdagen osv.

För övrigt anser jag att landstingen (sekundärkommunerna) bör förstöras, dvs läggas ned. Det gör nämligen inte nytta för sina stora skatteuttag från folket. Denna sanning är värd att upprepas, anser jag.

Sammantaget blir det alltmer tydligt att landets ledning har tappat fotfästet. Var dag kör den nationen närmare bråddjupet. Historiens dom blir hård, tror jag.

Torsten Sandström



Miljötombola med utsläppsrätter

Uncategorised Posted on sön, oktober 13, 2019 17:32:30

Sedan 2005 har ett stort byråkratiskt system byggts i inom EU och EES. Industriföretag med särskilda miljörisker måste ansöka om rätt att släppa ut CO2.  I Sverige omfattas c:a 750 bolag. Ansökan sker hos Naturvårdsverket. Till begäran ska fogas beräkningar av hur stora utsläppen av CO2  beräknas bli i ton på årsbasis. Med dessa beräkningar som grund ges företagen en utsläppsrätt per ton enligt Naturvårdsverkets beslut. Priset på en rättighet (per ton CO2) ligger idag kring 280 kronor. Men 43 % av bolagen ges gratis tilldelning, pga av de anses konkurrensutsatta och riskerar att flytta verksamheten ur EU.  Antalet rätter per bolag registreras. Ett företag kan spara eller sälja outnyttjade rättigheter vidare. 

Systemet bygger på en god tanke att förorening ska kosta och miljöomtanke löna sig. För att det ska fungera förutsätts  att nationer, myndigheter och företag agerar helt lojalt. En finess är alltså att en utsläppsrätt normalt kostar pengar. En annan att företagen beräknas minska utsläppen enligt sin ansökan, för att på så vi kunna sälja outnyttjade rätter på en börsliknande marknad (i så fall släpper köparen ut CO2). Regelsystemet är ytterst komplicerat enligt EU:s vanliga modell för direktverkande reglering. För att försöka tvinga företagen att uppge korrekta miljödata finns ett antal påföljder i form av straff, avgifter mm. 

Systemet bygger alltså på ett traditionellt marknadstänk i kombination med en omfattande byråkrati. Vad denna administration kostar är svårt att svara på. Sak samma ifall kostnaderna täcks av pengar från de företag som tvingas betala och inte får gratis tilldelning. Mängden svenska myndigheter som är inblandade – förutom Naturvårdsverket –  förskräcker nämligen. En säker vinnare finns åtminstone i dagens system och det är den svenska byråkratin. 

Intressant nog är det högst oklart om systemet med utsläppsrätter fått någon begränsande effekt på utsläppen av CO2. Naturvårdsverket signalerar osäkerhet, men tror på en opreciserad minskning. Ett stort problem i sammanhanget är som jag ser det att antalet i verkligheten utsläppta ton är omöjligt att bestämma på annat vis än att lita på företagens egna rapporter. De 43 % som får gratis tilldelning har faktisk möjlighet att räkna CO2-ton så att de kan sälja sina tilldelade rättigheter. Och övriga företag, som alltså måste köpa rättigheter, har samma incitament att kreativt bokföra sina utsläpp för att betala mindre.  

Lockelsen att fuska i kombination med myndigheternas begränsande möjligheter att kontrollera ser jag som ytterst oroväckande. Olusten ökar i och med att systemet är EU-gemensamt och att kulturen för ruffel och båg som bekant varierar starkt inom Europa. Vidare finns det kraftiga nationella intressen att vid kontroll och tilldelning gynna den egna nationens bolag. Så vem vet egentligen hur många ton CO2 företaget X släpper ut i verkligheten? Och vem vet, som framgått, om systemet faktiskt fungerar för en minskning av CO2?

I skrivande stund finns risker för att ett världsomfattande system med utsläppsrätter kommer att byggas i FN:s regi i framtiden. Med tanke på att EU:s system redan idag haltar ser jag ännu ett orosmoment med FN i spetsen för ett världsomspännande hantering av utsläppsrätter. Ett sådant system kommer att drivas utan gratis tilldelning av rätter att släppa ut CO2. I  pipelinen ligger rejält höjda priser på varje utsläppsrätt.  Innebörden är att företag från nationer som tvingar sina bolag att ansluta sig till FN:s framtida betal- och handelssystem riskerar hård konkurrens från bolag från nationer utanför, dvs företag från nationer som vägrar tvinga sina bolag betala för CO2-utsläpp. I och med att exv USA, Kina och Indien antagligen väljer att stå utanför blir följden en hård beskattning av länder som hyllar FN och dess mångförgrenade verksamhet. Och FN:s byråkrati är knappast känd för att vara effektiv eller billig! Scenariot rymmer ett stort ekonomiskt hot mot det svenska näringslivet.

Redan idag kostar EU:s utsläppssystem företagen totalt många miljarder årligen. Och om samtalen om en FN-utvidgning förverkligas kommer en koloss för miljöhandel att skapas. Det blir en gigantisk affärsrörelse som omsätter många, många miljarder.  Och vilka risker finns inte för fastlåsningar i en sådan lösning, som kommer att vara en lukrativ källa till försörjning av hundratals byråkrater  samt för inkomster till ägare av utsläppsrätter (som kanske förvärvats via falska uppgifter). Ett affärsmonster verkar vara under uppsegling. Riskerna är enligt min mening stora att ett FN-system blir en hydra som till råga på allt inte får märkbar effekt på CO2-utsläppen. Väl på plats kommer starka politiska platser i FN och nationellt att verka för systemet fortbestånd. Detta lär oss historien dystert nog. 

Enligt min åsikt är det politiska och byråkratiska valet av betalning för utsläpp av CO2 en dålig lösning. Därför måste det till mer enkla  och effektiva lösningar.  Sådana som bygger på kontrollerbara regler för att pressa ned CO2 och inte dagens otransparenta sätt att betala för ton som påstås ha släppts ut. Jag anser därför att det är bättre att satsa pengar på forskning om billig och  CO2-renare elektricitet. Dvs el som direkt kan ersätta företagens förbränning av olja, gas och biomassa.  Ett viktigt fundament blir här en ny generation kärnkraft – vid sidan förstås av hoppfull vind-, sol-, vatten- och vågenergi.

Det finns ännu ett gott argument för att sluta med utsläppsrätternas tombola. I medierna sprids enbart FN:s syn på uppvärmningen, dvs att den beror på utsläpp av CO2. Att en ökad halt till CO2 bidrar till värme tror jag får anses som klart. Men de stora värmeförändringarna (och alltså även avsmältningen av is) kan sammanhänga med återkommande skiftningar i solens strålning. Flera etablerade forskare säger detta. Men deras röster hörs inte genom det politiskt korrekta FN-svallet om att CO2 är främsta orsaken. Det är beklagligt att en sansad diskussion inte tillåts. Men om det är solen som är främsta orsaken talar mycket för en skrotning av fokus på utsläppsrätter. Bättre är en intensiv satsning på kärnkraft och annan god el. Tyvärr riskerar FN och den politiska eliten i Sverige och EU att agera bromskloss. Med stora affärsintressen bakom ett tombola med utsläppshandel talar mycket för att man inte vill lyssna på förnuftiga nya sakargument. 

Enligt min mening bör Sverige och EU verka för en mer transparent och jordnära miljöpolitik, i väntan på en försörjning av industri och bilar med el som inte baseras på CO2. Märk att utsläppshandeln i USA sedan gammalt inte tar tar sikte på CO2, utan på kvicksilver och kväve som ger upphov till ”acid rain”. Det finns en lång rad skadliga kemikalier i jordbruk och livsmedel att bekämpa i vår närhet. Enbart en övergång från emballage i plast till nedbrytbara material är ett handfast problem att lösa. Trist nog har många verklighetsnära miljöprojekt hamnat i skuggan av den stora och ineffektiva satsningen på utsläppsrätter.  

Torsten Sandström 

2019-10-13



Varför inte tala klarspråk?

Uncategorised Posted on sön, oktober 13, 2019 15:31:03

TT levererar häromdagen följande rubrik till många tidningar.

Fler barn vräks från sina hem – trots regeringens nollvision

Min stilla undran är hur regeringen använder språket i Absurdistan. Det är fånigt att ha en nollvision då alla vet att dt inte blir noll. Så få som möjligt bör regeringen skriva. Likaså det återkommande myndighetsordet ”säkerställa”. Inte innebär det någon garanti mot en offentlig blunder, som vi alla smärtsamt vet. Eftersträva eller försöker lösa ska det heta.

Enkla uttryck lockar förstås. Och med ord går det ibland att lura lyssnare. Så tänker ledningen i Absurdistan.



Underdånigt hyllande av Greta T

Uncategorised Posted on sön, oktober 13, 2019 14:50:10

DN har idag en artikel på sju (7) sidor om Greta T på resa i USA. Förmodligen planerad som en hyllning i samband med ett förmodat Nobelpris. Vilken enorm satsning från DN för att bygga vidare på den helgonkult tidningen själv varit med om att starta. Alltså flygs (!!) journalister över Atlanten för att dyrka henne. Och som man skriver. Hon presenteras i devota ordalag som en vetenskaplig ledare. Och som en stor samhällsanalytiker. Se bara rubrikerna ovan.

Det ska bli intressant att följa Greta T livsutveckling. I idrottens värld finns exempel på hur tidiga satsningar på barn senare får menliga konsekvenser för individen ifråga. Här bidrar svenska medier till att utsätta en ung människa för risker.

How dare you write like this?! Ja, det kan man undra. Mer aktuell är frågan hur en stor tidnings journalister vågar skriva som de gör.



De fyras gäng på SVT

Uncategorised Posted on lör, oktober 12, 2019 23:00:37
De fyras gäng: alla är vänsterjournalister. Från vänster Folker, Afonbladet, de Faire, Fokus, Helin fd Aftonbladet (nu SVT) och Sofia Wadensjö-Karén, fd Aftonbladet (nu UR)

Så här presenterar sig SVT själv i ett samtal om medievärlden. Se fyra personer som smilar, inte minst programchefen Helin själv. Det annonseras ut ett meningsutbyte mellan fyra deltagare i en panel. Men vad händer? Alla fyra är vänsterjournalister med olika schatteringar. Detta utspelas idag på ett SVT som skattebetalarna tvingas finansiera. Ett bolag som själv påstår sig vara politiskt oberoende. Sannerligen ett hån mot tittarna, enligt min mening.

Mest intressant är att de fyra bara vågar sitta där, så säkra och nöjda. Kan det betro på att de har ett maktfullkomligt politiskt vänsteretablissemang i ryggen? Att de därför närmast tycker att de ”äger” det tevebolag som kallar sig public service. Den ledande gestalten, Helin, ser faktiskt ut som en självsäker maffioso, som vet att han kan göra som han vill i sin roll och antagligen är mannen bakom denna charad, värdigt sovjettidens Pravda.

Samtidigt förfäras SVT:s ledning över en stegrad kritik för vänstervridning. De slår ifrån sig och förstår ingenting. Att de inte hajar eller vill förstå är nog säkert. Men alla kritiska tittare vet att anklagelserna är korrekta. Bilden ovan talar också sitt tydliga språk. Av fyra i en SVT-panel har samtliga sina rötter på vänstermedier. Inte undra på att åsiktskorridoren snävas åt.

Jag har bloggat flera gånger om att den vård som Sveriges 21 landsting tillhandahåller funkar urdåligt, bla på grund av att det är alltför många politiker som ska styra och ställa. Sak samma gäller för SR/SVT. För mycket politik och för lite verkstad är alltså den röda tråden. Tids nog kommer både landstingen och de statsfinansierade medierna att försvinna. Och även S-regeringen. Tro mig. Framtiden är ljus, menar jag.



Bevis på en simpel konstsyn

Uncategorised Posted on lör, oktober 12, 2019 12:11:35

Jag bloggade häromveckan om en nutida simpel syn på konstnärlig verksamhet. Min text utgick från att Moderna muséets chef kritiserade Sölvesborg kommuns vägran att ställa ut sk menskonst. Idag annonserar Moderna muséet själv ut vad man tycker är angeläget att visa upp i egna dyra lokaler. Kolla bilden ovan!

Här räcker det med en bild för förstå vad min kritik går ut på. En banal installation (eller fotografi). Nästan vem som helst skulle kunna åstadkomma resultatet efter någon timme på loppis och sedan klipp och klistra. Att komma på den fåniga titeln Travelling Costume kräver inte heller särskilt mycket kreativitet. Det hop-plocket vi ser tycks vara en affisch för någon form av samhällskritik rörande teknisk utveckling.. Allt är nämligen så oklart tänkt att man tappar andan. Men den feministiska tanken går givetvis inte åskådaren förbi. Alltså i grunden en politisk konstsyn, som säger att alla ska respekteras som konstnärer, oavsett talang och färdigheter.

Om detta ska kallas sk experters val av konst så sparkar jag förstås bakut. Vilket nonsens statliga myndigheter i fri stil åstadkommer med offentliga medel utan att rodna. Dessutom har de mage att mästra svenska folket. Helheten framstår som en skrattretande pannkaka – en hjärnblödning. Med sådana statliga ideal förstår jag bra varför Sölvesborgs kommun inte lyssnar till lockropen från Stockholm.

Fascinerande är också hur låtsasexperterna lyckas förföra till synes kloka människor. Exv sponsorer som annars kräver excellens och kvalitet i arbetet. Även de mörkklädda museibesökare som tar av sig sina hornbågade glasögon och lägger pannorna i djupa veck, varefter de säger oförklarliga ord om det kreativa som de tror sig skåda. Med sådana sirener på Moderna muséet i Stockholm kan uppenbarligen många låta sig förföras. Och fås att tro att det de ser är något genialiskt. Men i detta fall tror jag att Odysseus bara skrattat åt lockropen från sirenerna. Och lugnt seglat vidare.



För övrigt anser jag att landstingen måste förstöras…

Uncategorised Posted on fre, oktober 11, 2019 11:46:18

Fem svenska landsting inställer operationer för att viktigt sjukvårdsmateriel av vardagsnatur saknas. Förklaringen är att en ny leverantör inte håller måttet och misslyckats leverera. Det är typiskt säger jag för ett svenskt sjukvårdssystem som är överlastat med inkompetenta politiker och byråkrater. Man har alltså avtalet med en ny leverantör utan att försäkra sig om dess förmåga. Landstingen har lurats av ett lägre anbud kan man anta, ty tidigare leverantörers anbud var antagligen högre. Men deras leveranser funkade uppenbarligen.

Tänk om motsvarande hänt ett privat flygbolag: plötsligt saknas flygbränsle. Resor måste ställas in. Scenariot tycks närmast otänkbart. Och tänk vilket oväsen det skulle bli. Affärsföretag har i allmänhet elektroniska system som varnar när råvaror börjar tryta. Men inte en svensk genompolitiserad vårdapparat. Där händer onödiga saker gång efter annan. I stället för att vara ”hands on” i vardagen sysslar cheferna med allt möjligt annat som utredningar, remisser, planer, värdegrunder, konferenser, tjänsteresor osv. PK går alltså före jobbets kärnverksamhet!

Det verkar som antalet politiker och byråkrater står i omvänd proportion till en offentlig verksamhets effektivitet. Svensk vård led av en samling politiska amatörer utan press att leverera i rätt tid. Jag tror att detta är dagens sanning vad gäller landstingen. Och ständigt samma reaktioner från de ansvariga. Vi ska se över och vi ska säkerställa. Ingen får sparken. Tvärtom anställs nya chefer för att ”säkerställa” att man inte ska behöva gå i ”stabsläge” nästa månad igen. Trots alla löften om att ”säkerställa” går det konsekvent åt fanders.

Bara ordet ”stabsläge” är hög komik. Det luktar krigsläge. Men i själva verket rör det sig om internt schabbel och inkompetens vid upphandling. I Cato den äldres anda upprepar jag därför min åsikt att landstingen måste läggas ned (sök på ”landsting” så ser du). Alltför många politiker och administratörer klarar helt enkelt inte av sina uppgifter. Vården går i stå. Och skattebetalarna luras på många miljarder per år. Landstingen är en fara för svenska folket!

Nu ser vi rader av hög chefer i landstingen och på socialstyrelsen stå undrande inför det inträffade. Deras handfallenhet belyser problembilden. Byråkrater som svävar i det blå, medan enkelt vardagsjobb som att kolla att förbrukningsmateriel finns på lager inte utförs. Som sagt, inom ett stort privat företag hade detta inte inträffat. Svenska politiker bär ansvaret för en snabbt växande offentlig byråkrati som inte klarar av enkla men viktiga uppgifter. Och då ropar man på ”stabsläge” och ställer in massor av viktiga operationer och andra behandlingar. Fy sjutton säger jag.

Ändå ser jag idag att det statliga Konjunkturinstitutet, KI, föreslår regeringen att staten för att höja sysselsättningen ska anställa nya byråkrater för 15 miljarder kronor. Ridå!

Torsten Sandström

PS. Så här skriver SvD 2019-10-16 om att fem landstingen tvingas boka av operationer på grund av brist på ganska enkel sjukvårdsmateriel: ”Inte en öststat 1970 – det händer här i dag”. Just det.



DN:s psykologer saknar gränser

Uncategorised Posted on ons, oktober 09, 2019 22:46:09

Följande läser jag i dagens nätversion av DN:

Experten: Alla kan hamna i en relation med psykisk misshandel

Psykologerna är nog landets mest okunniga akademiker vad gäller vetenskapsteori. Alltså rörande vad som krävs för att ett påstående ska anses sant i vetenskaplig bemärkelse. Personer som uttalar sig om vad som händer i andras själsliv (hjärnor) borde vara särskilt försiktiga

Men inte flertalet av landet psykologer. De tror att dom kan uttala sig om allting. De lanserar ett helt nytt begrepp: psykisk misshandel. Alltså inte fasthållning, slag och spottor. Utan själslig påverkan inom en relation. Brottet misshandel, som kräver uppsåt från förövarens sida, kan enligt dagens själstyckare utföras omedvetet. Det räcker med att en person känner sig drabbad för att psykologer ska fastställa ansvar för en kanske helt ovetande motpart.

Dessutom påståendet att ”alla kan hamna” i sådant elände. Jag undrar på vilken grund psykologens uttalar sig om hela mänskligheten. Å andra sidan verkar det vara klart att då psykologer uttalar sig kan allt hända…

Det är rena natta, som man säger i Göteborg. Natt på ljusan dag (eller rättare sagt klockan tolv på dagen) heter för övrigt Koestlers fina bok om psykisk manipulation av politiska fritänkare inspärrade i sovjetiska fängelser.



Centerpartiets principflum rörande omskärelse

Uncategorised Posted on ons, oktober 09, 2019 15:02:08
C-partiets variant av omskärelse

Centerpartiets stämmobeslut om förbud mot omskärelse av pojkar har med all rätt väckt debatt. Till saken hör att åtgärden inte kan anses fysiskt eller psykiskt skadlig för gossebarnet ifråga. Okej att samtycke från barnet vore att föredra. Men religiös praxis kan bygga på skyndsamhet. Jesus omskars som bekant åtta dagar efter sin födelse – en händelse som än idag hyllas med en svensk religiös helgdag. Komiskt nog en blodröd dag. Enligt min mening är det uppenbart att religionsfriheten har högre juridisk dignitet än ett (i detta sammanhang) diffust skydd för integritet och barn mot föga skaldliga ingrepp. Såväl principiella som förnuftsskäl talar alltså mot ett förbud, anser jag. Innan jag fortsätter är det bäst att påpeka att jag ser mig själv som ateist. 

Två fenomen är intressanta i sammanhanget. Mest tydligt är framväxten av juridiska övernormer, som råkar i konflikt med varandra. Skyddet för religion och kroppslig/själslig integritet är grundlagsreglerat i Sverige. Särskilt bekymmersam – och juridiskt omstridd – är övernormen om skydd för barnens rätt, nu med hänvisning till den folkrättsliga Barnkonventionen. Konventionen blir svensk allmän lag den 1/1 2020. Den är verkligen ett juridiskt dragspel, dvs synnerligen svårtillämpad.

Viktigt är att grundlagsskyddet och barnkonventionen bara gäller mot det allmänna. Stat och kommun tillåts således inte kränka enskilda individer. Reglerna gäller med andra ord inte mellan enskilda subjekt. Men däremot alltså för staten som lagstiftare eller beslutsfattande genom någon offentlig myndighet. Det är just vad ett eventuellt lagförbud mot omskärelse rör – ett offentligt hinder för den som vill följa religionens (oskadliga) seder. Såväl integritets- som barnperspektivet godtar däremot offentliga hinder för föräldrar som missbrukar sin roll som förmyndare. Sådana lagregler är således i princip tillåtna. Men det förutsätter förstås att föräldrarna faktiskt agerar så att barnets integritet kränks eller skadas. De negativa konsekvenserna för barnet måste tydligt kunna bevisas. Det räcker givetvis inte bara med att de tämligen vaga slagorden ”integritet” och ”barn” påstås ha satts åt sidan.  

Enligt svensk rätt har föräldrarna såväl rättigheter som skyldigheter visavi sina små barn. De kan tillåta respektive vägra vaccinationer, även sådana som är tveksamma eller brukliga. Också andra ingrepp i kropp och tänder kan de låta vårdapparaten utföra, liksom förbjuda att ingreppet genomförs. Det tillhör alltså den privata barnrollen att vara beroende av sina föräldrars beslut i många vardagliga frågor, alltså även sådana som gäller smärre kroppsliga ingrepp. Så måste enligt min mening en omskärelse betraktas, även om jag själv inte anser ingreppet nödvändigt av hälsoskäl eller annars förnuftigt. Men det är ofarligt, föga smärtsamt samt har brukats i flera tusen år inom breda kulturer. Min slutsats blir därför att grundlagsnormen om kroppslig integritetinte hindrar föräldrar – alltså enskilda individer – att låta sitt barn bli omskuret. Vad gäller barnkonventionenblir mitt svar detsamma. Huvudfrågan rör ju föräldrarnas rätt att besluta om sitt barn – inte en domstols plikt att väga in barnets intressen då exv en vårdnadstvist ska bedömas. 

Alltså kvarstår endast grundlagsskyddet för religionsfrihet.  Det är som framgått direkt tillämpligt. Föräldrar ska skyddas från ingrepp från samhället sida i religiös praxis. En lag mot omskärelse blir ett intrång i föräldrarnas rättighetssfär – ett hinder från samhällets sida. Föräldrarnas val kan inte anses skadlig eller äventyra barnets trygghet. Varken vid omskärelsen eller för framtiden. 

Efter denna juridikstinna diskussion vill jag lyfta ett andra fenomen. Det rör den politiska sidan av C-partiets stämmobeslut. Jag menar att beslutet bygger på liberal rappakalja. Som nyss nämnts har föräldrar både rätt och plikt att uppfostra och sköta sitt barn. Rätten att välja är lyckligtvis stor, något som en sann liberal bör förstå och uppskatta. Givetvis bara så länge barnet inte utsätts för påtaglig vanvård. 

Många av dagens liberaler har därför gått vilse. I bakgrunden finns en negativ inställning till traditionella yttringar av religiös natur. Särskilt mot mer speciella riter från främmande länder. Där finns också ett överdrivet fokus på individen, framför allt på dess identitet. Även små barn vill liberalerna nu ge rättigheter i Barnkonventionens anda av hej-och-hå. Befogenheter som föräldrarna faktiskt har enligt svensk rätt riskerar att fråntas dem. Som vanligt är det offentliga myndigheter som ska träda i föräldrarnas ställe. Tilltron till det allmänna saknar numera gränser, tycks det. 

Till den trista bilden hör även trycket från en mäktig läkarkår som lockats av det liberala flummet. Man hör läkare påstå ”att det är oetisk att skära i barns könsorgan utan medicinsk anledning.” Alltså behövs förbudslagstiftning menar flera läkare. Jag som är vän till fri abort tappar hakan. Få inom läkarkåren ifrågasätter nämligen ett ofött barns rätt till liv. Följaktligen utförs tusentals aborter varje år. Men här talar ingen liberal med vit rock –  och huvudet på sned –  om ödesdigra kroppsliga ingrepp mot fostret (låt vara att modern vill få abort).    

Orsaken till att liberaler och läkare hamnar så fel i frågan om förbud mot omskärelse har inte bara att göra med juridisk okunskap, utan mer om den politiska korrekthet som jag skriver om nästan varje dag. Ett extremt liberalt identitetstänk har medfört att en stor grupp liberaler har tappat kompassriktningen. Såväl i frågan om omskärelse som i flera andra och viktigare frågor. Tuggandet av identitet och frihetsteser har med andra ord trängt ut den äldre liberalismens upplysta förnuftstänk. Därför ser vi idag liberaler omfamna en överdimensionerad svensk stat och uppmana den verka för lagstiftning om privatlivet. Liberalismen är med andra ord på väg mot att begå harakiri. 

Torsten Sandström

2019-10-09

Publicerad i samverkan med ProjektSanning, https://projektsanning.com och NewsVoice, https://newsvoice,se



Åsiktsmaskineriet rullar vidare

Uncategorised Posted on ons, oktober 09, 2019 11:51:17

I denna vecka tjatas det i vårt land om nobelpriser. En form av nationell hybris. Vi tror oss stå i centrum för världens blickar.

Medierna löper som vanligt amok. tidningar, radio och teve spekulerar vilt dygnet runt om tänkbara kandidater. Åsikterna är många. Och politiken vävs som vanligt in, exv så att feministerna kräver utdelning. Uppståndelsen ger ett intryck av dagsnyheter och fakta. Men är i själva verket personliga idéer från gissande journalisters sida. Som vanligt, vill jag tillägga. Ty att gissa vem som ska få pris är meningslöst. Här finns ett inslag roulette. Tydligast avseende prisen rörande litteratur och fred förstås. Här kan nära nog vem som helst kamma hem priset. Liksom vänsterkomikern Dario Fo. Eller fredspristagaren Barack Obama. Politik är alltså med i bilden. Därför blir jag inte alls förvånad om Greta T får vara med på ett hörn…

Inte ens själva prisbesluten är stora nyheter, frånsett kanske beloppen. Det är en belöning, som kanske har något samhällsintresse. Så okej för att rapportera om detta.

Men den verkliga händelsen är själva forskningsrönet eller upptäckten. Något som ofta hänt för länge sedan. Men ändå är något att berätta om. Det talar förstås medierna om, när de slutat att spekulera och slickat sina sår.



Fritänk är livsnödvändigt!

Uncategorised Posted on tis, oktober 08, 2019 17:01:41

Under hela mitt vuxna liv har jag varit en politisk sökare. Starten var en form av extremliberalism, som under slutet av 1960-talet gick över i en kinavänlig marxism. Därefter har jag förstått att marknadshushållning sannolikt är det rätta. Och att alltför mycket vänster- eller ytterlighetsliberalism är av ondo.

Resultatet har för min del blivit ett högerinriktat frihetstänk, som inte passar in i något av riksdagens partiers program. Orsaken till att jag driver min Anti-pk-blogg.se är en vilja till motstånd mot mängden tabun eller heliga kor i svenska samhället. Samt en högst besvärande dubbelmoral, där politiska makthavare säger en sak och gör något annat. En förklaring till denna utveckling är att politiken blivit ett yrke. Främjandet av den egna karriären gör det nödvändigt att slira på orden, överge löften och följa partiets linje.

Den som vill tänka fritt måste alltså överge ett antal tabun och slakta flera heliga kor. De personer som jobbar för politisk korrekthet verkar enligt min mening i totalitär riktning. Låsningen vid konventionellt tänkande bidrar till en betongartad svensk konservatism, som omfattar partier med etiketten såväl höger som vänster. Det är denna nya svenska konservatism som jag ser som min främsta fiende.

Den starka konservativa dogmatismen – alltså de heliga korna – har blivit en fara för det svenska politiska samtalet. Skygglapparna medför att åsiktskorridoren snävas åt. Redan idag är detta en fara för demokratin. Fritänk måste nämligen demokrater alltid respektera. När dogmerna tar över haltar demokratin. Historien visar hur islams guldålder medförde fritänk. Men detta tog slut och övergick islamsk tvångstänkande, konservatism och åsiktsförtryck. Sak samma med romarrikets relativa öppenhet och kulturella välstånd. Med Roms fall tog kristenheten över och påverkyrkans förtryckande dogmer förmörkade livet i Europa. En ny dynamisk era inleddes via reformationen, men på allvar först genom 1700-talet upplysning och revolutioner.

Med det vill jag alltså säga att fritänk måste vara ett svensk samhällsmål. Så bort med den landsomfattande konservatismen! Till slakt med flertalet heliga kor! Släng dubbelmoralismen på den sophög där den hör hemma! Strindberg diktade i samma riktning då han pläderade för rivning av det gamla för att bygga något nytt och friskt: ”Här rivs för att få luft och ljus; är kanske inte det tillräckligt?” Dåtidens S-partister var fritänkare och nyskapare. Idag är de det traditionella tänkandets bevarare nummer ett.

Torsten Sandström

2019-10-08



Mannen utan heder

Uncategorised Posted on mån, oktober 07, 2019 17:44:30

Jag kan förstå och godta Trumps valslogan ”America first”. Orden är okej då han talar till sitt eget folk. Globalism är nämligen ingen naturlag. Men å andra sidan krävs förstås vanliga krav på lojalitet i det internationella samarbetet. Löften ska hållas. USA har under flera år samarbetat med kurderna som befriat norra Syrien från IS. Kurdernas kamp har varit avgörande för att man tillsammans lyckats slå tillbaka IS. Men i en handvändning säger Trump idag att USA ska dra sig tillbaka från norra Syrien och lämna fältet fritt för Turkiet och dess pansarvagnar att bekämpa kurderna.

Följderna för folken i regionen kan bli mycket svåra. Nya liv kommer att offras. En sidoeffekt är att fångläger med IS-terrorister kan komma att öppnas och rader av farliga män spridas över Europa. Dessutom tycks Turkiet vilja återföra syriska flyktingar söderut till den buffertzon som Erdogan önskar bygga i norra Syrien. Än en gång ser vi hur en amerikansk hipp-som-happ-politik skapar stora problem för de folk man sagt sig vilja skydda. Spåren syns också i dagens uppror i Irak. En huvudlös politik, helt enkelt.

Trumps alltför många tvära vändningar medför att hans heder måste sättas ifråga. Tidigare presidenter har försökt hålla vad de lovat. Men inte Trump. Han ändrar strategi som andra byter skor. Han agerar som några av de diktatorer som världen lärt känna sedan 1900-talet…



Den medeltida påverkyrkan och dagens FN har en hel del gemensamt

Uncategorised Posted on sön, oktober 06, 2019 11:40:38
Ett myller av FN-verksamheter

Under sommaren har jag läst några intressanta böcker om högmedeltidens Italien. Spännande berättelser om burgna stadsstater i kamp med varandra. Inte sällan i konflikt med den tysk-romerska kejsaren eller påvekyrkan. Bra läsning i framför allt Strathern´s bok The Borgias, 2019 och Hollingworth´s The Medici, 2017. Den mest slående iakttagelsen är den katolska kyrkans enorma makt över höga och låga människor. Vi möter en fullständigt blind tilltro till kyrkans dogmer. Och en kyrka som inkasserar mängder av pengar från sina troende. Medel som används för ståtliga byggnadsprojekt. Men framför allt till den högsta ledningens privata nytta. Från påvarna utgick budskap om fullständig lydnad och respekt för kyrkans läror om förbud mot ocker, girighet, frosseri, sexuella avvikelser etc. Men påvar och kardinaler levde minsann inte som de lärde. Avlatsbrev såldes till höga kurser. Mycket stora penningsummor slösades på det höga prästerskapets egen nytta. Lyxig mat och dryck konsumerades i överflöd. Positioner som kardinaler såldes till ädlingar för rejäla slantar. För att inte tala om hur påvar och kardinaler vältrade sig i sina sängar med kvinnor som kallats in.

Vad är det som för mina tankar till dagens FN? För det första den gränslösa tilltron hos breda folklager. Många svenskar ser FN närmast som en helig inrättning. Att kritisera FN är precis  som ”att svära i kyrkan”. Framför allt politiska partier till vänster och i mitten hyllar FN obegränsat. Direktiv därifrån följs till punkt och pricka. Alltså tvingas Sveriges skattebetalare att avstå miljardbelopp årligen till FN. Liksom tiondet till kyrkan är förhoppningen att FN ska bidra till en bättre värld. Och visst används en del av pengarna för att lindra svält, bota sjukdomar och motverka krig. Men också till att hålla igång en jättelik byråkrati med ambitioner att ständigt utvidga sin maktställning. 

För det andra ser man en likhet mellan den gamla påvekyrkan och FN-byråkraternas livsföring. Frapperande är hur många avdankade politiker som ges en försörjning i stor stil i FN:s regi. Superbetalaren Sverige ges varje år möjlighet att skicka en rad partikamrater till diffusa sysslor i New York, Genève, Paris, Rom osv. FN har blivit en gyllene avstjälpningsplats för överåriga eller trötta politiker. Det verkar inte vara fråga om höga kompetenskrav i den glimrande organisationen FN. Förr talades i England om sinekurer. Det vill säga föga arbetskrävande publika poster med god status och betalning. Många höga svenska politiker har under årens lopp tjänat stora lågbeskattade slantar i FN:s regi. Man kan säga att de byggt smärre förmögenheter på ett vis som inte gäller för vanligt folk som via skattsedeln står för fiolerna. Du och jag flyger i ekonomiklass för egna pengar. Men tioo och från FN reser höjdare och funktionärer i privatjet, första klass eller affärsklass. 

Ett tredje förenande drag mellan den medeltida påvekyrkan och FN är att de sysslar med storpolitik. De har alltså en politisk agenda bakom ridåer högstämda ord. Följden blir att ideal och politisk vrängande blandas samman. Liksom många andra organisationer önskar FN växa, få mer pengar och öka antalet byråkrater. Idag driver såväl påvekyrkan som FN en storskalig klimatpolitik. Ingen vet om den fullt ut bygger på vetenskaplig grund. Om målen bygger på sanning eller beprövad vetenskap står för övrigt inte i främsta ledet. Det är makt och pengar som gäller och då är klimatkrisens scenario i högsta grad gångbart. Rädslan för att brinna i helvetet har i FN förvandlats till en skräck för hög uppvärmning via CO2. 

En fjärde gemensam linje är byggandet av en grupp- eller klassgemenskap i den rätta trons anda. Det är ingen tvekan att den odlas i FN:s många och långa korridorer. Och även i offentligt finansierade stödorganisationer jorden runt. Avskilda eliter värnar egna intressen. Sak samma gäller tyvärr i politikens värld. Strävan efter makt och goda inkomster håller samman svenska politiker långt utöver partitillhörigheten. I basen finns ord om att rekryteringen av goda politiker kräver bra lönevillkor. Och då sysslande med politik förvandlats till ett yrke har karriärstegar vuxit fram. Personer och familjer jobbar sig uppåt från ungdomsförbund, kommuner till rikspolitikens finrum. Och den som intjänat full pension på en nivå  – eller önskar dra sig tillbaka från ett högt uppdrag –  erbjuds välbetalda sinekurer på ämbetsverk eller inom internationella organisationer. Inom nätverk mellan familjer och vänner odlas en klassgemenskap. Till sammanhållningen hör försvaret för FN-chefers korruption och sexövergrepp samt påhopp mot personer som avslöjar obehagligheter. Liksom påvekyrkan visar man nämligen ogärna upp sin smutsiga tvätt. Dåvarande vicechefen Jan Eliasson (S-partiet) var helt tyst då den FN-anställde Anders Kompass avslöjade sexskandaler och mobbades bort.  

Helhetsbilden för såväl det gamla påvedömet som nutidens politiska elit är att de sitter på dubbla stolar. Den ena rör storstilade och vackra ideal. Den andra en egoistisk verklighet fjärran från idealens sköna mål. Den medborgare som lyssnar på nutidens politiker vet därför inte om ett program eller beslut vilar på idealismens grund eller på privatnyttans (karriär, omval, reträttförsörjning osv). 

På 1970-talet gisslade Hoola Bandoola Band svenska kapitalister med låten ”Vem kan man lita på”. Varför sjunger ingen detta idag om den politiska klassen? Kan det var så att medierna har ett finger med i spelet? De fungerar nämligen inte längre som den politiska elitens kritiker, utan som deras beskyddare. Då en journalist rapporterar vet vi därför inte om det är fakta eller egna värderingar budskapet gäller. Antagligen funderar inte rapportören själv över om han eller hon driver åsiktspolitik. De tror sig förmedla fakta och sanningar.

Torsten Sandström

2019-10-06

I samverkan med ProjektSanning, https://projektsanning.com och NewsVoice, https:// newsvoice.se

Smaklös reklam? Så agerar ett affärsföretag.


Skattefinansierat nonsens på SVT

Uncategorised Posted on lör, oktober 05, 2019 21:59:27

Den svenska åsiktskorridoren består inte bara av vänsterpolitiska kommandon. Det finns också en viktig linje av SVT- nonsens. Det vill säga time-killers för att hålla folket lugna och nöjda framför TV-apparaterna. Sov sött svenska folk. Var säker på att (s)torebror missköter samhället medan du vilar.

Idag lördag presenteras därför på bästa programtid flabb och glam med en rödhårig Pippi som programledare. Inte ett enda vettigt ord, bara skratt och ordbajsande. I studion förstås en grupp tevekändisar. En stund senare möter vi en annan välbetald programledare, som länge, länge nojsar med Bianca Ingrosso och hennes familj. Ännu mer flams omkring en person som förefaller total bimbo, i en tid då kvinnans roll är tänkt att lanseras med djup och allvar. Men nu inte ett enda vettigt ord om livet i det svenska samhället.

Det är hutlöst att svenska folket över skattsedeln ska tvingas betala för sådant trams. Okej, jag förstår att några medborgare ändå gillar programmen. Men varför inte låta dem köpa den förvuxna Pippi och hennes självgoda kollega Lucky Luuk på någon av mängden privata betalkanaler? Varför detta betaltvång?

Det måste bli ett slut på fördumningen. Och på plundringen av skattebetalarna! Varje skattekrona måste vägas på guldvåg. Många står inte längre ut med det politiska etablissemangets förmyndarskap, som innebär att höjda skatter eller avgifter snabbt serveras via sossarnas förmyndarsamhälle.

Det politiska syftet framstår som klart bakom eländet. Tanken är att – liksom i det gamla Rom – ge folket skådespel. Men dåtidens romare betalade inte ett dugg för underhållningen. Den finansierades av de klasser som önskade få lugn på folket. I nutiden måste vi alla betala för dravlet, oavsett närvaro vid arenan eller om vi önskar stödja pengaslöseriet. Det är bedrövligt. Eller hur?



Apatiska politiker och byråkrater

Uncategorised Posted on lör, oktober 05, 2019 11:09:50

Så här ser en rubrik ut i Sydsvenskans nätupplaga:

Kräver att råd om apatiska barn ses över

Läkare kräver nu att råden om hur vården ska hantera apatiska barn ses över. Två tidigare flyktingbarn har trätt fram och berättat om hur de blev tvingade av sina föräldrar att spela apatiska. – Den medicinska professionen har ett ansvar att förhindra fler fall i den mån det är möjligt, säger barnläkaren Karl Sallin.

Många kloka människor har anat att barn och föräldrar i utsatta lägen gärna vill bluffa. Men godtroende politiker och administratörer lägger huvudet på sned och säger ”oj, oj, oj så ledsamt, det hade jag ingen aaaning om”. Jo, apatiska beslutfattare är verkligen ledsamma.



Bloggbesöken ökar!

Uncategorised Posted on lör, oktober 05, 2019 10:58:53
Fröjd från Frödinge! Presidenttårta kallar jag den!

Alltfler klickar på Anti-pk-bloggen. I dagarna har gränsen för 5.000 besök per vecka passerats. Bloggen irriterar några och glädjer fler antar jag. Själv är jag mycket road. Och får utlopp för känslan av att jag lever i Felfärdssamhället.



Antikens historia och byråkratierna

Uncategorised Posted on lör, oktober 05, 2019 10:30:55
Byråkratins fasor förr och nu

Historien visar faran med stora byråkratier. De drar enorma resurser och får samhällen att gå i stå. Tänk bara på Västasiens äldsta imperier, Vatikanstaten, Kina och kommunismens stater.

Skolverkets förslag om att slopa undervisning i antikens historia är faktiskt ännu ett exempel. På myndigheten sitter mängder av byråkrater och lanserar helkorkade förslag. Själva förslaget är hårresande för ett svenskt skolsystem i kris. Och så ska vi komma ihåg att landets utbildningsminister, Ekström, under många år varit chef för denna myndighet! Högkomiskt nog kallas hon officiellt minister för ”kunskapslyftet”. Alltså en person med djupa rötter i S-leden och med bakgrund inom den svenska fackföreningsrörelse som dominerar regeringen Löfven.

Sveriges två stora krisområden – skolan och vården – tyngs båda av byråkratiskt styre. Skolverket gör vad det kan för att införa regler och planer som begränsar jakten efter kunskaper. Och landstingen med sitt SKL agerar kontraproduktiv inom hälsosektorn via tusen och åter tusen administratörer.

På SvD idag skriver historieprofeten från Lund Dick Harrison om skolverkets beslut igår att dra tillbaka sitt korkade förslag. https://www.svd.se/gladjande-skolverket–men-stora-problemet-kvarstar. Han menar att bilden av en skadlig myndighetsverksamhet kvarstår. Särskilt intressant är att han ansluter sig till de många som menar att en dålig svensk utbildning cementerar klassklyftorna i samhället. De välutbildades barn får kunskaper vid köksbordet och hejas allmänt sett på i sina studier. De skadas alltså mindre av den kravlösa svenska skola som Göran Persson lämnat i kommunpolitikernas svaga händer. Det är S-partiets före detta väljarbas som drabbas – dvs de kvarvarande väljarnas barnbarn.

Nu kan man säga att det som skett i dagarna kanske visar att staten som ansvarig för skolan inte är någon garanti för kunskaper. Men rejält bantade och mer politiskt självständiga skolmyndigheter är ändå av godo. Just banden med politiken är en stor fara. Varför anser Skolverket att antikens historia inte platsar i grundskolan? Svaret är att politikerna vill ge plats för allsköns politiskt korrekta ämnen, som feminism, hbtq, globalism, klimatkris etc. Som Harrison skriver saknas tankar om att föräldrar och civilsamhället ska sköta denna typ av åsiktsförmedling…

Torsten Sandström

2019-10-05



Våga inte säga emot mediernas kelgris!

Uncategorised Posted on fre, oktober 04, 2019 21:51:46
”How dare you!” Våga inte bara ta nappflaskan från Greta T!

Jag är en stor motståndare allmänt sett till Rysslands president och diktator Putin. Men ändå måste jag säga att det ligger mycket i hans ord om Greta T häromdagen enligt SvD. Jag citerar:

Det var under ett anförande på en energikonferens i Moskva som han beskrev den svenska klimataktivsten som en illa informerad tonåring – som manipulerats till att ställa orealistiska krav.

– Gå och förklara för utvecklingsländer varför de ska fortsätta leva i fattigdom och inte bli som Sverige, säger den ryske presidenten enligt Reuters.

Han tillägger att även om man kan uppmuntra ungdomar till att uppmärksamma klimatfrågor, så ska det fördömas att ”manipulera dem för att tjäna pengar”.

– Jag är säker på att Greta är en snäll och väldigt uppriktig tjej. Men vuxna måste göra allt för att inte sätta tonåringar och barn i sådana här extrema situationer.



Demokrati under press

Uncategorised Posted on fre, oktober 04, 2019 16:58:50
Omslag till The Economist 28/10 – 4/10 2019

Economist väcker alltid intresse. Veckans nummer presenterar två hot mot världens demokratier. Två ledare kopplas ihop och gisslas för högerpopulism. Trump för att avvända sitt höga statliga ämbete mot en konkurrent i en kommande valrörelse. Johnson för att olagligt avbryta Parlamentets session i syfte att vinna fördelar för sin brexitlösning. I båda fallen alltså ett vrängande av demokratins spelregler. Så kan det gå om högerpopulismens står vid rodret.

Tro nu inte att att vänsterpopulismen är bättre. Brittiska Labour vacklar bedrövligt om brexit och vågar inte möta folket i ett nyval. Även på svensk hemmaplan förs en politisk linje som är späckad av dubbelmoral. Regeringen förfasar sig över mängden mord i storstäderna, men vågar inte tala om att det rör sig om klaner, dvs invandrarungdomar som man själv bjudit in till landet under senare år. Och regeringen backas upp av två partier som för ett år sedan gått till val på att avsätta S-regimen.

På den svenska scenen möter vi alltså också populistiska tvillingsjälar som hotar demokratin. Här tänker du kanske på sagan om Tödde och Mödde. Jag travesterar Tage Danielsson (där Tödde skulle fixa ett parkeringshus). Tödde inleder:

”Det bidde ingen riktig demokrati.”
”Bidde det ingen riktig demokrati? Vad bidde det då då?”
”Det bidde ingenting.”
”Bidde det ingenting?”
”Nä, det bidde ingenting. Ajö, Mödde.”



Ansvarsfrihet för privatpersoner?

Uncategorised Posted on tor, oktober 03, 2019 14:59:42
Journalisternas myt om faktavärdering spricker – de framför allt oftare egna åsikter

Under rättegången för några veckor sedan har medierna än en gång tagit upp jakten på de poliser som mitt i nattens mörker i Stockholms city, på långt håll, skjutit en man med pistol i sin hand till döds. Det visade sig att mannen var ung, hade downs syndrom och att pistolen var en naturtrogen leksak. 

Sådant händer tyvärr i den nutida brottsmiljö vi lever i (i den dödes fastighet bodde dessutom en hårt kriminellt belastad, om jag är rätt underrättad). Klart att jag beklagar den unge mannens död. Den är mycket sorglig. Jag är också villig att beklaga hans föräldrar, om inte deras fokus riktats mot att utkräva ansvar av poliserna. Det vill säga poliser som var dag ställs inför svåra val och agerar med det egna livet som insats. Därför undrar jag varför mamman och pappan inte haft bättre koll på sin son? Och vem har gett honom ett naturtroget leksaksvapen? Det förefaller som föräldrarna själva ligger närmare ansvaret för det inträffade än poliserna. Och tänk bara om den drabbade varit intagen på en offentlig institution och blivit skjuten i motsvarande situation. Är det någon som tror att institutionens chef gått fri från ett straff för brist på koll av eleven?

Ingen kan förstås kräva järnkoll av alla föräldrar, lika lite som av poliser. Men jag skriver detta som ett led i min kritik av det svenska samhället, främst medierna, som alltmer vägrar att diskutera privatpersoners ansvar för sina val i livet. Samhället vägrar att ställa krav på enskilda hur mycket som ändå talar för närhet till ansvar. Det sägs nämligen genomgående att individerna styrs av krafter som de inte själva kan kontrollera. I stället är det stat och kommun som pådyvlas ansvar. Anonyma myndighetspersoner utpekas som ansvariga. Den svenska färdriktningen med ansvarsfrihet för alla privatpersoner närmar sig ett farligt stup… 

Idag har Stockholms tingsrätt frikänt samtliga poliser. Det var väntat (se min tidigare blogg). Men bara några timmar innan domen förkunnades försökte en journalist på SR P1 än en gång vinkla processen mot poliserna. På landets journalistseminarier (den nya tidens prästseminarier) lärs det nämligen ut att man måste jaga polisen i egenskap av makthavare. Någon respekt för polisens svårigheter, stress och risker för dödsskjutningar visas inte. Då den döde har en utvecklingsstörning är ansvaret i journalisternas ögon klart. Det är samhället som ska bära bördan menar medierna. Även åklagaren, som grovt misslyckats, har bidragit till föräldrarnas och allmänhetens upprördhet. Är det inte dags att be poliserna om ursäkt för häxjakten? Och är det inte hög tid att tala om att medborgare själva kan vara ansvariga för elände som inträffar? Polisen har det tufft idag med alla skjutningar. Inte blir det enklare med medier som kastar skit.

Torsten Sandström

2019-10-03

PS! Rubriken kan locka oss att tro att ansvar utkrävs av offentliga tjänstemän. Som alla vet är det normalt inte så. Tyvärr. Sverige är nämligen ansvarslöshetens Mekka.



Tiggeri tycks OK, men inte fiskhandel

Uncategorised Posted on ons, oktober 02, 2019 14:33:30
Bilden är Sydsvenskans

Så här skriver Sydsvenskan i en rubrik på sin nättidning:

88-årig Malmöbo säljer rutten fisk och kasserade ägg på Malmös gator

I vårt land är det tillåtet att tigga. Men att försörja sig själv via försäljning av varor som i och för sig passerat bäst-före-datum är däremot inte tillåtet. I vårt land sysslar man nämligen med ”att sila fiskhandel men svälja tiggeri”.

Från min nuvarande hemkommun – Lidingö – kan jag däremot berätta att tiggeri igår förbjöds av kommunfullmäktige med hänvisning till att det inte är en god sysselsättning för människor. Jag håller med.



DN börjar kanske haja nu….

Uncategorised Posted on ons, oktober 02, 2019 10:26:47

Äntligen. Richard Swarts skriver idag om den nutida åsiktsjournalistikens problem. Jag har i flera bloggar under senaste åren kritiserat utvecklingen inom medierna från ”fakta- till åsiktsjournalistik”. Sök på min blogg eller Google!

Nu visar Swartz att han inser problemet. Så bra! Fler duktiga journalister bör hänga på! Men som förklaring nämner han bara en delorsak: tidningsmediernas ekonomi. Viktigare förklaringar är en politiskt styrd journalistutbildning i kombination med en hord av unga villiga vänsterjournalister, med inriktning mot främst identitetspolitik. Journalisternas roll utvecklas därför i riktningen mot politiska åsiktsförmedling. Man agerar inte som den tredje statsmakt som bevakar etablissemanget.

Jag ser som framgå av min bloggar med stort allvar på utvecklingen. Ett tydligt inslag av politisk propaganda har blivit följden.

Läs här länken till Swartz text: https://www.dn.se/ledare/richard-swartz-tidningen-ar-i-dag-full-av-asikter-fran-journalister-som-overgett-sin-roll/:



Förhärligandet av en simpel konstsyn

Uncategorised Posted on mån, september 30, 2019 11:59:05

Med anledning av att Sölvesborgs kommun förklarat att man vill slippa den beryktade menskonsten har chefen för moderna muséet i Stockholm ryckt ut med pekpinnen i DN i högsta hugg.  Hon menar att nya konstnärer sedan gammalt ifrågasatts och tar Claude Monet som exempel på en som drabbats av motstånd i slutet av 1800-talet. Hon anser att man i stället ska lyssna till konstexpertisen, dvs den elit som hon själv tillhör. 

Visst har hon en poäng om konvenansens motstånd mot nya uttrycksformer. Förnyelse är något svårt. Svenska Akademin är ett bra exempel på en inskränkt litteratursyn. Dvs en smakdomare som missat en långa rad stora nya författare. De stora pionjärerna, som exv Strindberg och Proust, har nämligen Akademin konsekvent missat. Därför visar exemplet med Akademin att det ofta kan gå fel även om så kallade experter bestämmer vad som är god kultur. Det är nämligen mycket svårt att förutse vad som är nytt och gott. Experter bygger normalt sina beslut på egna förflutna värdeideal.  

Vattendelaren inom konstens värld är –  som jag ser det – ordens och bildernas komplexitet och hur väl nya uttrycksformer lyckas fånga en föränderlig verklighet omkring oss. Många bildkonstnärer har under årtusenden provat nya grepp, även om de flesta kört i gamla hjulspår. Bara ett fåtal revolutionärer lyckas vinna gehör. Och framgång inträffar normalt först med en avsevärd tidsfördröjning och inte efter ett tidigt klartecken från en statsanställd så kallad konstexpert. 

Monet och Picasso är bra exempel på förnyare som mött initialt motstånd. Efter lång skolning och egna komplicerade experiment har de båda med tiden övertygat omgivningen om att deras nya former och färger kan skapa genuin sensation. Men att jämföra dessa giganter med 2000-talets flod av svenska högskolekonstnärer är fel. Nutidens konstskolor bygger inte i huvudsak på intensiv träning i färg och form. Bilderna intar nämligen en andrahandsposition. Inte heller vilar de på talang. Nu gäller nämligen tesen att alla som vill skapa något också måste lyckas. Resultatet har blivit en konst som inte baseras på unika och komplexa bilder utan på ord och åsikter. Vilket industritillverkat föremål som helst kan ställas ut med en förklaring att det uttrycker ett mänskligt eller samhälleligt problem. På så vis kan mensblod, klädesplagg eller tomma pilsnerflaskor hängande i snören förklaras som konstverk. Den som inte har förmågan att rita, måla eller skulptera kan på så sätt ändå påstå sig vara konstnär. Det sker genom att presentera bilder, foton, videos samt inte minst prylar av alla de slag som upphovsmannen kommit över. Ting som han eller hon vill ställa ut med tillsammans med några allvarliga ord som förklaring.

För mig är det okej fatt var och en fritt väljer sitt yrkesliv och sina uttryck, med hopp om dräglig försörjning via personer som frivilligt önskar betala. Men man kan inte välja att bli en erkänd mästare. Bildkonsten ska inte främst vara en plattform för självförverkligande och demokrati. Den är en arena för träning, tekniskt hantverk och sökande efter nya uttryck i en kravfull samverkan mellan det komplexa och det förenklade. Däremot är bildkonst inte en upprepad presentation av fabrikstillverkade ting tillsammans med förklarande ord i högtravande anda. I det senare fallet rör det sig nämligen om åsiktsproduktion. Inte framställning av unika bilder som är sköna, upproriska eller geniala. 

Varken framställning eller bedömning av konst är någon vetenskap, utan en individuell ut- och upplevelse för skaparen respektive betraktaren. Den nya barfotakonsten blir alltså inte erkänd som modern och god bara för att den är dagsfärsk eller genom att en eller flera experter säger hurra. Inte heller bara för att auktionsfirmorna klistrar prislappar med många siffror på målningar eller skulpturer. Stor konst är den som griper kloka och engagerade människor. Alltså något som de betraktar som svårt att själv åstadkomma. Stor konst kan var skön eller provokativ. Men det rör sig inte främst om ord eller åsikter som fogats till hopsamlade ting eller enkla bilder.

Under antiken och ett par tusen därefter representerade bildkonsten mecenaternas ofta krävande beställningar. 1800-talet medförde som framgått en revolution, i och med att konstnärens individuella syn på färg och form –  samt framför allt val av innehåll (tema) –  blev ett medel för att fånga betraktaren. Artisten skapade genuint egna bilder. Gemensamt för nutidens så kallade konst är däremot en strävan efter identitetspolitik. Om du vill kan du kan själv skapa! Dagens förvridna ideologi bejakar den som vill vara konstnär utan att visa talang och skicklighet i hanteringen av former eller färger. Utvecklingen avspeglar alltså ett allmänt samhällsmönster om kravlöshet. En form av värdenihilism inom den nutida konsten.  

Jag vet inte vilken typ av konst som ledningen för Sölvesborgs kommun önskar ställa ut. Det verkar som politikerna där föredrar traditionella och nationella kulturmönster. Men jag tycker att deras politiska val förefaller bättre än de som stöds av tyckandet hos en statlig konstexpert i Stockholm. Hursomhelst hedrar det Sölvesborgarna att de vågar gå emot den nya tidens enkla utställningar och installationer av bilder som försetts med politiskt korrekta ordförklaringar. 

Torsten Sandström

2019-09-30    



DN vill inte förstå…

Uncategorised Posted on sön, september 29, 2019 12:18:38

Så här ser rubriken ut för DN:s chefredaktör Wolodarskis krönika idag. Vem vet vad Trump och Åkesson anser om GretaT? Trump ironiserade på ett ”faderligt” vis om Greta T i FN häromdagen. Jag tror ingen av de två hyser agg till henne, utan betraktar henne som det barn hon är. Ett barn som upprepar ord som andra sagt och lärt henne.

Men det som sticker ut i krönikan ovan är Wolodarskis ovilja att förstå det nästan alla kritiker av fenomenet Greta T säger och skriver. Nämligen att hennes framgång till närmast hundra procent bort på mediernas lansering av barnflickan som en symbol för journalisternas egna politiska ställningstaganden i klimatfrågan. Det är medierna som marknadsfört henne på ett otroligt effektivt sätt. Och på den svenska scenen är DN nog den främsta reklammakaren. En slug aktör bakom scenen, som själv inte inser vad man håller på med! Fan tro´t.

Världens medier har ett ansvar för att reda ut fakta. De ska inte plädera. Jag har förstått, via e-post med Heidi Avellan på Sydsvenskan, att hennes tidning (kanske också bonnierkoncernen?) valt det hon kallar en ”försiktighetslinje”. Jag tolkar henne som att ett worst case-scenario gäller i spalterna beträffande klimatförändringarnas orsaker. Hennes uttalande är intressant. Det tyder på att medierna är medvetna om att det finns alternativa orsaker till uppvärmningen. Men det talar inte medierna om för läsarna! Man mörkar sin ståndpunkt! I stället propagerar mediehusen med Greta T som reklampelare.

Låt oss diskutera miljöfrågan öppet. För och mot. Utan hysteriska övertoner. Min inställning är i korthet.

1. Ökad uppvärmning? Ja.

2. Ökad CO2-halt? Antagligen.

3. Samband mellan ökad värme och CO2? Möjligtvis, men vetenskapen är oense. Det finns ev förklaringar i kosmos (cykler i solens strålning).



Heliga kor slåss om betet

Uncategorised Posted on sön, september 29, 2019 10:35:01

C-partiets stämma (alltså det gamla bondeförbundets) har beslutat att verka för ett förbud mot omskärelse av pojkar. Så här säger partiets gruppledare Anders Jonsson, läkare, givetvis med rötterna i ett lantbruk: ”Man måste betona att debatten handlade över huvud taget inte om religion, utan man valde barnrättsperspektivet och integritetsperspektivet”.

För den som vill förstå svensk identitetspolitik är uttalandet verkligen klargörande. I vårt land betar nämligen många heliga kor. Låt mig kort bara nämna tre. Läkarförbundet (en mäktig fackförening, ledd av byråkrater i karriären, och delvis ansvarig för landets vårdelände) menar att manlig omskärelse strider mot läkaretiken. Det är alltså en integritetsfråga för läkare och kanske även barn. Partiets ledning menar att det rör sig om religionsfrihet. Ett oskadligt ingrepp måste kunna tålas enligt judisk och islamitisk tro. Och slutligen har vi frågan om barnens rätt – det svenska samhällets stora kelgris. Ett barn ska inte utsättas för något alls som föräldrar och vuxna önskar, oavsett om åtgärden är oskadlig.

Alla inser att det måste bli ont om bete i centerns Sverige med så många heliga kor i hagen. Det liberala C-partiet löper alltså än en gång fullständigt amok (läsaren har väl inte glömt Annie Lööfs plädering för månggifte för några år sedan). I stället för att sätta ned foten på fast grund och säga att det faktisk först och främst rör religionsfrihet – punkt slut – släpper C-partiet kossorna lösa på betesvallen. På så vis kan flummiga tankar om integritet och barnens rätt styra partiets tankar och beslut. Jag är varken motståndare till omtanke om integritet eller barn. Men via dessa tänjbara och subjektiva dogmer kan vilken fråga som helst hamna var som helst. Det är sådan logik som predikas i Absurdistan. Landet där bondepolitik och socialism går hand i hand. Med förödande resultat.



Skolverket och antiken

Uncategorised Posted on fre, september 27, 2019 15:49:32

Skolverket föreslår nu att kursplanerna för ämnet historia i grundskolan ska börja med 1700-talet. Med all rätt är medierna mycket kritiska. Eleverna ska alltså inte lära sig existensen av de första stora jordbrukskulturerna i mellanöstern. Inte eller om stapplande försök till demokrati i Athen. Eller hur romarna erövrade den då kända världen.

Ändå slår det inträffade mig hur avtrubbad jag blivit för nya grepp från politiker och offentligt anställda byråkrater. I stort sett var dag hör vi talas om de mest besynnerliga idéer från stat och kommun. Den gemensamma nämnaren är en tilltagande offentlig styrning av människornas liv. Mer politik och mindre plats för civilt förnuft. Nu ska en mångårig historisk tradition gå i graven och lämna unga elever i okunskap. Och det sker genom en myndighet som kallar sig Skolverket!

I mina ögon har vi alltför många politiserande byråkrater på väg i karriären. De vill inte uppfostra oss till kritiska och uppkäftiga medborgare. Deras främsta önskan är att vi ska lära oss vänsterns inskränkta idésystem. För dem är feminism, klimathets, identitetstänk mm viktigare är demokratins rötter i Grekland. Demokrati är för dem bara ett vackert ord som arbetarrörelsen uppfunnit.

Frans Kafka har redan skildrat detta samhälle. Jag kallar det Absurdistan. Där är makthavarna ansvariga för en eskalerande dressyr av folket i oförnuftets riktning. Det är en typ av inskränkt samhälle som upplysningens män och kvinnor bekämpade.



En klimathets som skymmer blicken

Uncategorised Posted on tor, september 26, 2019 22:13:38

En tung lista av universitetsanställda har i Greta T:s anda skrivit på DN-debatt. Det mest märkliga är konstigt nog inte själva uppmaningen till kunskapsstrejk. Det besynnerliga är att nästan ingen av de akademiska undertecknarna själva forskat om klimat eller skeenden i kosmos. Nästan alla ärsamhällsvetare. 

DN slår upp det hela i sin kampanj för att CO2 är orsaken till uppvärmningen. Jag menar att en högre temp är tydlig. Men själva orsaken är mycket mer komplicerad. Enligt flera väl renommerade forskare kan det röra sig om naturliga skiftningar i jordens relation till solen. Jag vet inte vad jag ska tro. Men inte lyssnar jag blint på FN:s andrahandssortering av forskare i ICPP, se http://www.klimatupplysningen.se/allt-du-behover-veta-om-klimathotet/. Flertalet tillfrågade i först hand att delta i ICPP har nämligen  avstått. Panelen består därför av B-laget. Kanske av dem som liksom Greta T är mest politiskt aktiva. 

Det vi behöver just nu är inte flera lekmän som gör kategoriska uttalanden. Sanningen om klimatet är svår att utreda. Därför bör alla visa tålamod och försiktighet. För mig är det svårt att tro att det gigantiska hav av gaser ovanför oss i skyn sedan några decennier har startat en process för att smälta isar och dränka eller döda oss. Växlingar mellan värme och kyla har för övrigt skett tidigare under historiens lopp.

Det som oroar mig mest är att det idag är svårt att skilja mellan personer som säger sanningar och de som driver politik. Att FN har en egen politisk världsagenda  är något som få talar om. Vi tror ju att FN bara är heligheten själv. Kanske rör det sig om makt. Och då blir det enklare att förstå varför FN idag agerar som gamla tiders påvar förr gjorde i Rom. Att styra världen blev viktigare än det goda och sanningen. Ändamålet helgade medlen.

Glöm klimathetsen. Jag vill nu se en öppen diskussion. Hårda fakta. Inte bönemöten för klimatet. Först efter hårda fakta ger jag mig.



Hets

Uncategorised Posted on tor, september 26, 2019 17:25:34


WordPress är nytt bloggverktyg

Uncategorised Posted on ons, september 25, 2019 14:19:03

Som bilden visar har det inledningsvis varit stökigt. Ursäkta röran!



Statliga myndigheter lägger sten på börda

Uncategorised Posted on tis, september 24, 2019 15:44:52

Den svenska staten har mer än 300 myndigheter. Antalet ökar för varje år. Korstågstanken har nämligen ett kraftigt grepp om ledande politiker. När ett problem uppstår så blir ryggmärgsreaktionen: inrätta en myndighet. Tanken är förstås att den nya myndigheten ska fixa problemet. Målbeskrivningarna är storartade – den nya organisationen förklaras fylla ett behov som samhället länge känt. Men hur problemet i praktiken ska lösas förblir i allmänhet dunkelt. Naiva politiker tänker sig att en handfull nya regler och några inspektioner kommer att fixa saken. Alltså äntrar en rad politiker den nya myndighetens styrelse. Och så anställs byråkrater i en hög och prydlig hierarki. Allt på skattebetalarnas bekostnad förstås. Politikerna smilar och är nöjda med sin insats.

I vårt märkliga land sker inte fortlöpande någon extern och oberoende utvärdering av myndigheternas resultat. Sånt sysslar storföretagen med. Tro, hopp och myndighet är nämligen det som gäller inom det offentliga. Möjligtvis händer det att myndigheten själv utvärderar resultaten och ibland sker en kontroll av en överordnad myndighets utsända. I så fall får vi ofta se prov på den egendomliga tanken om det goda med ”intern kontroll”. Detta betyder att utvärderingen tar sikte på existensen av detaljerade direktiv och riktlinjer inom myndigheten. Existensen av normer antas egendomligt nog vara samma sak som om allt står rätt till. Sällan kontrolleras resultaten på annat vis än att antalet fattade beslut räknas samman hos den myndighet som satts under lupp. Om någon verklig förändring skett i den problembild som motiverat myndighetens tillkomst mäts däremot inte. Politikerna tröstar sig med att sådana mätningar är svåra att genomföra. Och så får myndigheten fortsätta sitt drönarliv med ökade anslag. Den har nämligen i årets anslagsäskande visat på att nya och viktiga problem tornat upp sig på myndighetens spelplan. Enligt Parkinsons lagar kommer således myndigheterna att ständigt expandera. En bantning eller avveckling innebär ju ett bevis att politikerna tänkt fel, något som är en logisk omöjlighet i vårt land. Här fattas alltid kloka beslut.

Du och jag tvingas med andra ord varje år betala skatt till det jag vill kalla ett stort svenskt myndighetskasino. Höga insatser och ytterst osäkra vinster. Myndigheternas existens är en del i ett politiskt skuggspel. Det sägs att viljan till politiska lösningar måste få kosta pengar, så att tusentals byråkrater kan styra upp problem som ofta är omöjliga att lösa på administrativ väg. Den ledande politiska klassens främste apostel, Olof Palme, har själv pekat ut färdriktningen i sin bok ”Politik är att vilja”. Och viljan finns förmodligen även hos raden av byråkrater, som på så vis kommer att backa upp politikernas drömvärld om att alla samhällsproblem har en administrativ lösning. Politiker och chefer i mängden av korstågsmyndigheter utgör tillsammans en trosviss armé av papperstigrar. När dammet skingras efter att den avancerande armén ryckt fram har inte mycket förändrats. På så vis kommer det svenska myndighetseländet att bidra till att medborgarna beskattas intill skinnet.

Men det är inte denna börda jag är ute efter idag. Jag vill peka på ytterligare ett problem med ett nästan oräkneligt antal olika myndigheter, stora som små. Deras flummiga målbeskrivningar innebär att verksamheterna delvis kommer att överlappa varandra. Följden blir att de kommer att bekriga varandra. Kanske oftare att den ena myndigheten hänvisar till den andra eller försöka lägga krokben för den. Då organisationerna är många till antalet kommer antalet konflikter mellan olika myndigheter att kräva stora insatser och många kostsamma byråkrattimmar.

En sådan korstågsmyndighet är Datainspektionen (DI), L-partiets baby. Genom GDPR, Dataskyddsförordningen, drömmer DI om att skapa en enhetlig och likvärdig nivå inom EU för skyddet av personuppgifter. Tidigare hade vi en kortfattad svensk personuppgiftslag. Nu finns minst tio gånger fler monsterparagrafer i GDPR, som topprider privatpersoner och framför allt företag. Varje dag då du klickar på din dator möter du skräckfiguren GDPR, som har blivit DI:s skötebarn.

DI:s ideologi följer mönstret från Bryssel: tillämpa reglerna slaviskt och strunta i förnuftet. För många år sedan bråkade jag som prefekt på Juridicum i Lund med DI, som förbjöd listor med personnummer som angav en studentkulls tentamensbetyg. Jag förklarade att alla studenter ogillade listor med personnamn och betyg. Men det förstod inte DI. Vi tvingades därför kräva en personlig förklaring från varje student om att en betygslista med personnummer var okej.

Nu ser jag att DI har slagit till mot Skellefteå kommun med storsläggan GDPR. DI vill ha 200 000 kronor i sanktionsavgift för att kommunen i sina skolor installerat sk ansiktsigenkänning via biometriska kameror. Skollagen och skolverket kräver däremot närvaroregistrering. Även ett antal uppmärksammade skolintrång av kriminella talar för en datoriserad rapportering av vilka som tar sig in i skolorna. Skellefteå kommun säger att det går åt 10 lärartjänster bara för att sköta den tid en manuell registrering kräver. Kommunen registrerar digitalt närvaron för en stor majoritet av elever med föräldrars samtycke (den lilla minoriteten hanteras manuellt). Men tro inte DI ger sig. Datainspektionens beslut grundar sig på att frivilligt samtycke inte utgör rättslig grund för att tillåta registrering med ansiktsigenkänning. DI:s förklaring är att eleverna har en beroendeställning till skolan.

Även Skolinspektionens så kallade Barn- och elevombud (BEO) skapar åtskilliga konflikter med landets skolmyndigheter. Genom lagstiftning har nämligen ett särskilt barnaskydd inplanterats i skolornas verksamhet för att hindra att lärare kränker elever. I en aktuell tvist kräver nu BEO hos Högsta domstolen (alltså i tredje instans!) skadestånd av en skola för att en lärare med händerna skjutit åt sidan en elev som vägrat läraren passage. Detta sker inom den svenska skolan, som går på knäna, bland annat på grund av ordningsproblem.

Många myndigheter i den svenska byråkratins djungel lever således egna liv. Det lär oss som sagt redan Parkinsons lagar. Byråkrater arbetar med principer i stora tänjbara regelsystem. Det du och jag ser som förnuft hamnar i bakgrunden. Ty nu ska tjänstemän visa att de kan läsa lagen, så att beslutsfattarna kan befordras. Ju fler verklighetsfrånvända lagregler som Riksdagen och EU skapar desto fler onödiga konflikter. Och ju fler korstågsbyråkrater svenska staten anställer desto sämre fungerar många samhällsviktiga funktioner. Skolan är bara ett exempel. Storebrorssamhällets främsta förespråkare i vårt land är partierna S, V, Mp, L och C. Alltså de partier som styr landet just nu.

Torsten Sandström

Publicerad i samverkan med ProjektSanning, https://projektsanning.com

och NewsVoice, https://newsvoice.se



Två mossiga makthavare hånar folkets frihet att själv bestämma

Uncategorised Posted on mån, september 23, 2019 17:13:16


På DN debatt häromdagen skriver Lars Enqvist (S) och Mats Svegfors (M) om att landets dagstidningar måste räddas med mera pengar från staten.

https://dela.dn.se/ZXJzNDJmemJxaGUzMU9pM1VPZzRCTTY4N2hqMTFCWUNCL2JJc1ViSEJyd3JjcW53S1lNdEpzTGo2dEpzZmdQdkx6L3FCUUs1Wms5RmpmZU9aV0hzQkE9PQ

De två partihöjdarna från vänster respektive höger vill rädda egna närstående dagstidningar med pengar som skattebetalarna ska stå för. Många skattebetalare, särskilt yngre, är inte längre intresserade av de stora drakarnas åsiktsförmedling. Man ser dem som politiska vrängare, vilket de också alltmer framstår som. Folket ser alltmer även SR/SVT på samma vis.

Artikeln är ett frontalangrepp på de nya medierna. Jag citerar:

Varför ska vi betala en årsprenumeration på ­lokala dagstidningen och en obligatorisk public service-avgift när Netflix ordinarie månadsavgift är 109 kronor och det fullständigt ohämmade och obekräftade byaskvallret i text, ljud och levande bild är gratis på Facebook?

Vilken språklig slapphet: varför ska ”vi” betala (dubbelt, tycks de mena). Vi, dvs de två skribenterna, som inte verkar intresserade av sociala medier och ”det fullständigt ohämmade och obekräftade byaskvallret” som de två ser där. Vilken svag argumentation för ökade skatteutgifter. Då sociala medier är så billiga måste de gamla dagstidningarna får mer pengar, tycks de mena. Vilken röra!

Tanken bakom artikeln är uppenbarligen inte att lägga ned drakarna. Nej, folket, som väljer andra medier, ska över skattsedeln tvingas försörja partiernas fortsatta opinionsbildning via dagspressen. De tvås motivering är att ”dagspressen …i bortåt 180 år (har) utgjort en oumbärlig ryggrad i den levande svenska samhällskroppen”. Om vi ser till den första delen av den tidsperiod de nämner är kanske detta patetiska uttalande riktig – medierna agerade då ofta som en tredje statsmakt.

Men sedan 1970-talet har medierna förvandlats till politiska åsiktsmaskiner. Denna tendens har förstärkts i konkurrensen med nutidens dynamiska och individfokuserade sociala medier. Panik har därför nu uppstått hos gamla samhällsbevarare från S och M. Staten, dvs skattebetalarna, måste enligt de två än mer föda tidningsmedier som själva (delvis) orsakat de problem de nu står inför.

De två makthavarnas citerade ord är ett hån mot folkets frihet att själv välja vilka åsikter de vill ta del av. De två tänker som kända partigängare från sovjettiden. Räddas vad som räddas kan, även via tvångsbetalning. Så gör de tills de förlorar makten.



Dagens Greta T

Uncategorised Posted on mån, september 23, 2019 10:32:13

Så här ser dagens förstasida ut i DN. Tidningen fortsätter alltså lanseringen av sitt eget klimatbarn, som gör journalisternas arbete enkelt.

Därefter fortsätter DN med att presentera Greta T som en stort tänkande politiker med global makt. Nedan följer en bild på artikeln:

Antagligen har Greta varit i någon form av kontakt med Obama. Förmodligen ganska ytligt. Men DN presenterar det hela som ett samtal mellan två stor miljötänkare. Så vill DN att deras egen ”nyhet” ska se ut.

På annan plats i tidningen följer DN kultur upp tidningens dagliga dos av klimathets:
Alltså en skrämd trubadur som förklarar att vi måste ha miljöpanik.

Det finns ett trist mönster bakom de artiklar som landets (till upplagan) största morgontidning visar oss på en och samma dag. Först den massiva propagandan. Därefter att det inte är miljöexperter som kommer till tals. Nej det är politiker, barn och trubadurer, som vittnar. Sammantaget en mycket kraftigt vinklad journalistik. Det är trist att behöva säga att Stalin och andra diktatorer hade varit nöjda över den mediala likriktningen. Propagandan drivs av ett organ som gärna vill se sig som en förespråkare för ”det fria ordet”.

I detta viktiga ämne önskar jag däremot hårda fakta. Alltså siffror och ord utan politiska baktankar om att dressera medborgarnas hjärnor för att vinna val. Jag vill ha substans för och mot.

Kolla därför den länk jag klipper in nedan. Den är en klar motvikt. Ett försök till sansad analys. Ett föredöme för landets journalistkår. Men om klimatupplysningen har jag aldrig sett DN skriva. Antagligen för att organisationen inte passar DN och det politiska etablissemanget agenda. Även FN har en ambition att vinna makt och få folk att lyssna till krisscenarier. Sverige bidrar i dagarna med en extra stor miljöslant till FN som står bakom IPCC, den panel av klimatexperter som organisationen sponsrar.

http://www.klimatupplysningen.se

Där kan vi läsa om urvalet av IPCC panel, som själv säger sig ha kommit fram till nästan full enighet. Jag citerar (min fetstil):

IPCC hänvisar till bl.a. tre studier: Illinois-universitet 2009, Anderegg 2010 samt Cook 2013. Av 10.257, 1.372 resp. 11.944 tillfrågade valdes 77, 50 resp. 42 ut, som ansågs direkt forska om mänsklig påverkan. Av dem höll 75, 49 resp. 41 med om hotande påverkan. Det var 97,4 resp. 98 och 97,6 procent av de utvalda – men bara 0,7 resp. 2,3 och 0,3 procent av de först tillfrågade. Tusen- tals klimatforskare lämnades utanför, (ipcc fantasisiffror).

Jag kan inte bedöma om det skrivna är sant. Men om det är det, så vacklar givetvis ICPP:s självsäkra slutsatser kraftigt. Var det kanske de främst ”kristroende” som ställde upp i panelen?

Torsten Sandström

PS! Min bild kompletteras av Greta T:s tal i FN, som jag just nu hör på SR P1. En så hög känslosamhet. En så inbilsk tro på att själv ha rätt (och andra fel). En så diktatorisk vilja att få andra att lyda, precis som om ingen vuxen makthavare har förstått något eller gjort något. Rena bönemötesstämningen i söndagsskolan med andra ord.



En förfärande enögdhet

Uncategorised Posted on sön, september 22, 2019 16:46:38

Detta är framsidan på dagens SvD kultur. En journalist har lyssnat på en amerikansk alarmist. Inte en naturvetare med inriktning på klimat och kosmos, utan en journalist. Vi är på väg mot kollektivt självmord påstår han på rak arm.

Liksom i fallet Greta T skapar journalisterna alltså egna nyheter. Som sedan basuneras ut. Propagandan i ett antal frågor påminner om sovjettidens kampanjer. Och det sker i ett land som säger vilja gå före alla andra nationer och visa vägen.

Som jag skrivit många gånger verkar själva uppvärmningen vara ett faktum. Men mycket svårare är att fastställa orsaken. Är det CO2, som Sveriges politiska etablissemang tror? Eller är det skeenden i kosmos – solens påverkan på kringliggande planeter? Förändringar i världsrymden sker med kortare och längre tidsmellanrum.

Svaret verkar i hög grad oklart. Men inte för landets journalistkår, som vet vad som är rätt. Det är allvarligt att tala om kollektivt självmord utan att det är fullt klart vad som sker i rymden ovan oss.

En helt annan sak är det finns anledning att spara på fossila bränslen och begränsa utsläpp av alla de slag. Vår miljö förpestas och oljan är ändlig. Detta är ingen nyhet och ett viktigt problem. Men steget till undergångsbudskap är oerhört långt! Ett sådant påstående är oseriöst. Fake news skulle någon säga…



Bönemöte med DN

Uncategorised Posted on lör, september 21, 2019 12:30:01

Kom nu!
Vadå?
Barnprogram på tevetvå.

Bolibompa fortsätter idag på DN:s förstasida. Först har DN marknadsfört Greta T stenhårt. Sedan presenteras tidningen nu den ”stora” nyhet som DN och andra medier själv skapat. Så funkar dagens journalism! En form av massiv propaganda. Man försöker bygga en märklig svensk nationalism, där lilla Greta T förvandlas till en nationalhjälte, via tidningar, radio och teve. Saken gäller även Sverige som föregångaren och föredömet för andra länder, alltid några steg före dem. Detta vill medierna få folket att tro.

I stället för en seriös argumentation för och mot klimatriskerna låter medierna barnens rop bli nyheter. Man diskuterar inte om uppvärmningen beror på CO2 eller på solens relation till jorden. Arenans ljus lämnas åt barnen. Det är något av ett klassiskt bönemötes regi. Oskyldiga barn vittnar om Jesus.
Halleluja!



DN försvarar annons från Kina

Uncategorised Posted on fre, september 20, 2019 17:43:38


DN har i dagarna en stor annons där Kina försvarar sin politik. Världens största förtryckarsamhälle tillåts alltså annonsera i tidningen. Chefredaktören Wolodarski försvarar sig med att ”vi är liberala”.

Vilken praktlögn. En tidning som jagar högeråsikter från flera svenska partier menar tydligen att vem som helst får annonsera. Fa´n trot´t. Wolodarskis uttalande visar att liberalismen är en vindflöjel. Och det är därför det går så dåligt för partiet. Vilka principryttare! När det passar förstås.

Wolodarski borde ha sagt: ”vi är giriga”. Så går det när korstågsspindlarna visar sina rätta tänder.



Bolibompa om klimatet

Uncategorised Posted on fre, september 20, 2019 16:15:25

Det var en gång en liten flicka som hette Greta Rödluvan. Hon skulle gå till sin mormor för att berätta om klimatkrisen. Framme i mormors stuga låg DN, SvD och SR/SVT i hennes säng (mormor hade släppt in dem och lånat dem nattmössor). De sa: låt oss använda dig Greta för att upplysa hela världen om klimatkrisen. Du får bli vår apostel. För det kommer du att bli känd och få många sköna prispengar.

Och så använde mediehusen Greta som sitt sändebud i världen. Och Greta predikade för såväl hög som låg om det som andra lärt henne. Och med uppspärrade ögon lyssnade världen.

Om det hon berättat är sant eller inte är ännu inte klarlagt. Flera tror det, andra tvekar. Men för medierna spelar ju detta ingen roll. Det är ändå ännu så länge fråga om sagor…

Snipp, snapp, snut,
så var sagan slut.

Men det är ingen saga. Ty Sydsvenskan skriker idag ut följande runrik från Malmö:

Nioåring i fronten för Malmös stora klimatstrejk

”Det tar sig” sa pyromanen…



Köns- och klasskamp

Uncategorised Posted on ons, september 18, 2019 15:37:33


Idag har flera stora tidningsmedier samma rubrik:

En budget som gynnar män och höginkomsttagare.

Det är säkert inte fråga om berömmande ord. I vårt likriktade land med vänsterns journalister bakom tryckpressarna plockas ständigt samma perspektiv om strukturer fram. Folket tänker till höger medan medierna propagerar vänsterpolitik. Liksom V-partiet älskar journalisterna höga skatter för framgångsrika. På så vis blir alla mer lika, har de fått lära sig på folkhögskolorna.

Hälften av befolkningen är män. Bara några procent av männen har glädje av av de skattesänkningar det talas om. Men bland de gynnade är inte alla män. Så hur i all världen favoriseras just män i den nya budgeten?

Till saken hör att de få som gynnas av den slopade värnskatten även efter sänkningen betalar skyhöga belopp i skatt till stat och kommun. Ingen tacksamhet för det uttrycks i rubrikform. Där gäller köns- och klasskamp. Året är 2019. Inte 1919 i revolutionens Sovjetunionen, som man skulle tro. Sverige som efter skattesänkningen ändå har världens högsta skatt på marginainkomster (omkring 60%). Vår nation leder alltså en föga hedersam liga. Men vår välfärd är inte högst i världen. Det slösas med andra ord friskt i statens ledning.



Hur ser den politiska klassen ut i Sveriges kommuner?

Uncategorised Posted on ons, september 18, 2019 14:32:06

Någon kanske tycker att jag tjatar. Och att jag är oklar rörande vad en svensk politisk klass innebär. Häromdagen träffade jag på en trevlig middag en politiker från en medelstor skånsk kommun. Mannen representerade inte ett riksdagsparti, utan en tuff lokal motståndsorganisation med en handfull kommunalt valda (som skänker sina arvoden till välgörande ändamål). Låt mig brodera ut de klassmönster han berättade om. Fram träder nämligen ett antal metoder som de ledande partierna använder sig av för att ta makten över en kommun. Och för att säkra medlemmarnas egen försörjning.

Viktigast är systemet för arvodering. En ordförandeposition i en kommunal nämnd kan ge många sköna slantar. För en inte alltför betungande syssla på deltid, som mycket väl går att förena med en civil anställning. Det kan i en medelstor kommun röra sig om kanske 20-40 tusen kronor i månaden. För mindre framstående positioner blir det förstås inte pengar i den storleksordningen, men ändå en skön slant. Även styrelseposter i kommunala bolag arvoderas. Därför blir nya bolagssatsningar en given drivkraft. Självklart uppstår en jakt efter de mest lönsamma uppdragen. Efter ett antal år ger en viss ställning rätt till full pension. Då pensionstaket nåtts är det dags att söka nya sysslor och låta en partikollega träda in.

Detta för över till kommunalpolitikernas karriärstege. Den som nått maximal inkomst och pension på det lilla planet vill gärna se sig om efter pengar från det regionala. Där finns goda möjligheter till avancemang enligt principer som liknar de som nyss nämnts. Landstingen är som alla vet inte guds gåva till mänskligheten vad effektivitet anbelangar. Normalt finns det plats för en person i den politiska karriären. Man jobbar sig alltså uppåt. Det sker förstås inte genom att visa rakryggad integritet och principfasthet. Nej, partilojalitet och lycksökande är politikens signum. Anpasslighet ger snabbt en bra skjuts uppåt. Och så tjänas nya månadsarvoden och pensioner in via landstingen många nämnder och styrelser. Den som är kritisk och ifrågasätter olika förslag tjänar inte mycket pengar. Men belönas antagligen med folkets uppskattning.

En viktig metod för byggande av en politisk klass är lagen om facklig förtroendeman. Inom en kommun blir lagen en språngbräda. Den lag som ska balansera privat ägarmakt fungerar här som en hämsko på medborgarnas frihet att styra en kommun. Den kommunanställd som utses till facklig företrädare har rätt till såväl ledighet för sitt uppdrag som bibehållna anställningsförmåner. Och på så vis tillåts facket driva kommunal vänsterpolitik. Alltså fungerar denna lagstiftning som ett första trappsteg in i de välbetalda politikernas krets. Särskilt intressant är metoden förstås för anställda med låg lön, ringa utbildning och rutinartade arbetsuppgifter. Plötsligt bjuds han eller hon in till den kommunala maktens finbord. Och där serveras som sagt sköna läckerbitar i klingande mynt.

Familje- och vänskapsrelationer är således en huvudpunkt i byggandet av en politisk klass. Det är inte helt sällsynt att personer från en och samma familj har en person på gång som facklig förtroendeman, en annan i kommunens eller landstingets nämnder och kanske en tredje i topp, dvs i riksdagen. Personer lär känna varandra i politikens värld, gifter sig där, lever och avlönas av det allmänna samt pensioneras efter en kommunal karriär som kommunal fyrataggare. I rikspolitiken funkar äktenskapsallianser som väl kända byggstenar. En känd byggmästare i svensk familjepolitik har just blivit kommissionär i Bryssel. En annan före detta minister representerar sedan en kort tid tillbaka S-partiet i EU-parlamentet (hon är gift med en höjdare i skånska landstinget). På kommunal nivå förekommer förstås liknande nätverkande. Det är bara mindre känt än på riksplanet, i stil med Göran Perssons och Carl Bildts uppbackning av sina hustrur.

Samspel med kommunens anställda cheferär ett villkor för framgång för den som vill bli medlem i den politiska klassen. Det är ju höga chefer som ska stå för sakkunskap, dvs den särskilda kompetens som behövs för att driva en kommun. Sådan kompetens saknar normalt de politiska klättrare jag nu talar om. Många har som framgått enbart sin erfarenhetsbas i partiernas tankevärld. Genom att samspela med chefer som fattar beslut i sakfrågor bygger varje politiker sin maktbas. Goda chefer kan ge en uppåtsträvande politiker en väldig skjuts uppåt. Och besvärliga chefer måste man göra sig av med. Även en oduglig sådan får normalt en bra fallskärm samt översvallande vitsord i betyget för att söka nytt jobb i en annan kommun. I och med att en kommunpolitiker i allmänhet själv saknar särskild yrkeskompetens blir dribblandet med höga chefer vägen till egen framgång och till nya politiska uppdrag.

Det finns förstås kloka politiker på alla nivåer inom en kommun. Alltså personer som vill få något viktigt uträttat på lokal nivå. Det vill säga folk som vill hushålla med skattebetalarnas pengar och inte främst styrs av penningens egennytta. Några kunniga politiker har alltså egna möjligheter till god försörjning. Men det är inte de som klättrar enligt mönstret jag nyss beskrivit. Bland karriäristerna ser vi dem med bristfällig utbildning, stor anpasslighet och svag förmåga att på egen hand bygga status och en god ekonomisk position. Men genom träget nätverkande inom den politiska klassen kan de stiga uppåt. Både pengar och renommé blir följden. Att omgivningen ringaktar dem tillhör politikeryrkets villkor.

Är det så vi vill att en svensk kommun ska skötas? Svaret är givetvis nej. Med all rätt oroas vi över hur nationens högsta verkställande organ fungerar, dvs regeringen. Var så säker att det inte är bättre på kommunal eller landstingsnivå. Det är här politikerna tränas som klasskamrater och förbereds för ett liv inom det nya frälse vi ser i vårt land. Liksom forna tiders eliter ondgör sig de nya över det förakt de möter. Men som jag skriver anstränger de sig dagligen för att befästa folkets ilska.

Torsten Sandström
Publicerad i samverkan med Projektsanning, https://projektsanning.com

och

NewsVoice, https://newsvoice.se



DN:s fördumning når nya höjder

Uncategorised Posted on tis, september 17, 2019 12:17:35


Kolla dagens rubrik i DN!

Hur mycket ska man umgås med sin partner?

Vem kan svara på en sådan fråga utan att veta hur en relation ser ut? Jo, DN:s psykologteam vet besked. Och om man känner till relationen hur kan ett svar ändå ges för en annans räkning. Jo DN:s psykologer och journalister vet besked.

Vad är det som händer i dagens svenska medievärld? Samhället har stora problem vad gäller vård, skola, försvar, skatter, bostäder mm, men medierna vänder läsarnas blickar mot deras navlar. Omöjliga frågor besvaras. Identiteten blir viktigare är omgivningen. Fördumningen i DN når nya höjder – om möjligt.

Hur mycket ska man umgås med sin partner? Vaaa!



Medial förljugenhet

Uncategorised Posted on sön, september 15, 2019 14:16:30


Jag följer ganska noga landets medier. Här finns många politiska kommentatorer, bra och dåliga. Här finns också en förljugenhet, som yttrar sig i att viktiga förklaringar till skeenden mörkas. Det talas över huvud taget inte om vissa orsaker. Även annars duktiga journalister kniper käft. Att säga sanningen ligger utanför åsiktskorridoren och är alltså tabu.

Det tydligaste exemplet är invandringens betydelse för den mord- och våldsvåg som nu sveper över landet. Tiotals andra förklaringar pratas det om. Men att någon procent av utanförskapets många invandrare dominerar brottsbilden är tabu. Man får inte säga att en minoritet ställer till allvarliga problem för majoritetssamhället.

Sak samma rörande S-partiets vägran att bjuda in SD till diskussioner om brottsligheten. En känd SVT-journalist räknar upp flera skäl. Men inte det viktigaste. Om S talar med SD så bryts nämligen förtrollningen och SD blir inte längre tabu. Utan tabu förlorar S makten för överskådlig framtid.

Häromdagen förklarade samma journalist på SVT varför Löfven valt Ann Linde som ny utrikesminister. Han räknade upp omkring fyra orsaker. Men inte den främsta. En svensk feministisk utrikespolitik kräver just en kvinna i ledningen. Könet är såvitt jag förstår för övrigt det enda som i sak syns vad gäller den svenska linjen. Men att säga i teve att könet är förklaringen till statsministerns val är tabu. Det är att förringa den person som valts.

Förljugenheten är ett mönster i staten Absurdistan.



Åsiktskorrdiorens storslagna konst

Uncategorised Posted on sön, september 15, 2019 13:55:48

Just nu ondgör sig Sveriges kulturjournalister över att Sölvesborgs kommun sagt sig inte vilja visa ”menskonst”, dvs ett politiskt tema om menstruationer. Allt på feminismens självbeskådande kommando. Och idag annonseras ett auktionshus på en helsida i SvD och DN ett nollkonstverk till salu. Se bilden ovan. Det kostar mer än en miljon kronor.

Att vad som är konst eller inte bestäms i åsiktskorridoren är helt klart. Att kulturens brett hornbågade journalister i gråsvarta kläder är med och bestämmer är full klart. Att marknadens krafter också styr och sätter prislappar – med många fler nollor på än kluddet ovan – är minst lika viktigt. Men att det som förefaller som ingenting i skönhetsväg, i teknisk skicklighet eller i subtilitet kan upphöjas till konst blir helt tydligt. Allt är konst oavsett om det är märkvärdigt. En jämställd konstsyn.

Plötsligt slår det mig att bilden ovan kanske är en del i den utställning av menskonst som landets feminister nu torgför. Alltså i deras kampanj om första plats på scenen. Men den som glömmer en blodstänkt trosa på toaletten när gästerna kommer blir antagligen något generad, tror jag. Men om plagget visas på en konsthall bugar och bockar sig journalisterna så att de hornbågade glasögonen hamnar på sned. Vänsterliberalerna klappar i händerna åt allas frihet att skapa det som de kallar konst. Och då förväntas Svensson också ge sitt bifall.

Jag föredrar faktiskt Sölvesborgs syn på konst! Om femtio år kommer antagligen även kulturens folk att skratta åt vad som nu händer.



Nu blir dagstidningarna veckoblad

Uncategorised Posted on lör, september 14, 2019 18:08:40

I tidigare bloggar har jag pekat på hur tidningar som SvD och DN alltmer liknar veckoblad. Med det menar jag att antalet färska nyhetsreportage blir färre. Samtidigt fylls sidorna med texter som kunde ha författats för en vecka sedan. Ja till och med månader i förväg. Det rör sig om livstilsreportage, krönikor, etikettsfrågor, psykologsnack, kulturartiklar i ett brett spektrum osv. Alltså billigare artiklar om man ser till kostnaden att hålla nyhetsredaktörer på plats. Men även billigare till substansen. Kolla själv om du inte tror mig!

Så varför inte döpa om DN till Månadens nyheter. Och SvD till veckans händelser. Men då det numera mest rör åsiktsreportage så vore Månadens tyckande kanske en mer korrekt varudeklaration. Utvecklingen är trist. Särskilt som prenumerationer är dyra.

Landets journalister ser sig själva som förnäma pennfäktare. De har en hög svansföring. I själva verket är majoriteten ganska simpla tyckare. Minoriteten skickliga skribenter skäms antagligen över att hamnat i dåligt sällskap. Det finns anledning till det.



Dagens Greta T

Uncategorised Posted on lör, september 14, 2019 10:45:35


Så här ställer en universitetslärare (språkvetare) upp i försvaret för den politiska korrektheten. Det sker i dagens SvD.

I böcker från sovjettiden framställdes Lenin i allmänhet som en övermänniska, en person som har rätt i allt. Nu försöker medierna presentera Greta T som ett under av klokhet. Alltså ett ungt helgon. Hennes aktion ”skolstrejk för klimatet” framställs i artikeln som ett helt korrekt språkbruk. Rent språkligt måste nog ordet skolstrejk betyda att elever lämnar skolan för ett tag, i likhet med vad helgonet Greta själv gjort. Nu försöker en språkvetare reducera Gretas ord till en allmän protestaktion för klimatet, vilket meningen antagligen är. På Greta T:s skylt står något helt annat. Det är uppenbart. Gretas språkliga förmåga beror kanske på bortavaro från klassrummet, vad vet jag. Men en universitetslärare bör inte förvandla svart till vitt.

Att själva rubriken dessutom verkar ge Greta T rätt i klimatsaken är också ett intressant dagens tecken från mediernas värld. Där händer konstiga saker. Häromdagen påstod en journalist på SR P1 att det råder ”konsensus” inom forskarvärlden om att CO2 är orsaken till uppvärmningen av klimatet. Rätt ordval är att en ”majoritet” klimatforskare anser det. Det finns en grupp professor som tror att solens relation till jorden är förklaringen. Skillnaden är stor och viktig. Att det råder konsensus på SR/SVT eller inom andra stora mediehus är dock troligt.

I DN påstods att Gretas aktion framför Vita huset lockade ”flera hundra” demonstranter. Men en annan nyhetskälla talade om ”två hundra” samt att minst lika många journalister var närvarande. Medierna försöker inte längre leva upp till rollen som den tredje statsmakten. Medierna representerar nämligen himmelska makter.



Förödande dubbelkommando inom svensk vård

Uncategorised Posted on fre, september 13, 2019 15:17:15

Sverige, som har en lika stor befolkning som flera internationella storstäder, har en extrem ledningsstruktur inom sjukvården. På tio miljoner medborgare har vi 21 landsting som var för sig sköter en region. Sammanlagt minst 2 000 politiker jobbar med detta på hel- eller deltid. Dessutom en rad direktörer och andra chefer inom varje landsting. Antalet sjukvårdsadministratörer i hela landet är idag så många som c:a 50 000, dvs ungefär en på var tredje läkare/sköterska på vårdsidan. Under de senaste tio åren har administrationen inom vården ökat med omkring 36 %, medan själva vårdpersonalen endast ökat blygsamt.

Jag menar att dessa fakta är horribla. Det är inte försvarligt att så mycket politik och administration satsas på en sektor som fungerar dåligt med tanke på få patientbesök per läkare och dag, långa väntetider, få sängplatser osv. Jag påstår därför att patienternas dåliga ställning i huvudsak beror på en kraftigt överdimensionerad politisk och administrativ apparat. Jag menar därför att det är hög tid att landstingen avvecklas. Enorma belopp måste finnas att spara ifall en central statlig organisation – med en handfull regionala kontor – tar över landstingens plats och upphandlar vård från privata företag (och dagens sjukhus och vårdcentraler som privatiserats). Det bör enligt min uppskattning röra sig om belopp i en storleksordning på omkring 75 miljarder (av dagens totala kostnad på c:a 335 miljarder). Det är alltså fråga om en gigantisk kapitalförstöring. Eller med andra ord ett alltför stort skatteuttag från mängden betalningströtta medborgare.

Bilden av en kraftigt ineffektiv landstingsapparat blir än mörkare om vi ser vad som händer i rikets politiska topp, dvs staten. Nästa varje dag ger riksdagens politiker direktiv om skattebidrag i flermiljardklassen till landstingen för öronmärkta syften. Klart att politikerna där måste anpassa sin haltande byråkrati till guldregnet från riksdagen. Och så blir det än mer administration och annat schabbel. Det förstår ju vem som helst!

Sverige har alltså två månghövdade politiska team – statens och landstingens – som alla drar i olika spakar för att försöka styra upp en vårdadministration som gått över styr. Många kloka läkare och samhällsanalytiker har sedan länge pekat på massivt bad management inom svensk vård. Men inga reformer tycks vara i sikte. Bara mer politik, fler skattemiljarder, ytterligare byråkrater och inte minst mer nedslående vårdresultat. Detta är enligt min mening en jätteskandal.

Orsaken till att inget händer är tyvärr den svenska politiska klassens behov av försörjning. Många inkompetenta ledare kommer att förlora sina uppdrag om en slimmad och mer effektiv vårdapparat sätts i spel. Den politiska klassen är alltså Proppen Orvar. Framtida historikers dom över nationens politiska ledning kommer att bli hård.

Torsten Sandström

2019-09-13

Publicerad i samverkan med ProjektSanning, https://projektsanning.com

och NewsVoice, https://newsvoice.se



Roten till den sk psykiska ohälsan?

Uncategorised Posted on tor, september 12, 2019 11:05:18

Det talas sjukligt mycket om psykisk ohälsa. Vad det innebär är inte klart. Men det tycks som om många ungdomar har tilldelats en själslig sjukdomsdiagnos. Det verkar också som om unga tjejer är rejält överrepresenterade vad gäller diagnoser av detta slag. Så kallade experter försöker finna orsakerna i stress, samhällsorganisation, datorberoende, utseendefixering mm. Något ligger nog i några av dessa förklaringar.

Men en orsakskrets saknas konsekvent. Antalet medlemmar i psykologförbundet var 1955 omkring 10 000. Idag är de 12 000. Men flertalet är säkert oorganiserade, ty antalet sökande till utbildningar med inriktning mot psykologi är numera omkring 35 000 per år.

Min teori är att vi här finner en viktig rot till ungdomarnas själsliv. De möter nämligen mycket oftare idag (än förr) kuratorer och BUP-anställda med studier i psykologi i bagaget. Även förstås själsläkare. Det är ingen tvekan om att psykologernas syn på individen som en lekboll för livets omständigheter styr många unga tjejers tänkande. I teveintervjuer hör vi ofta hur ungdomarna kopierar psykologernas uttryck och språk om att individen är ett offer. Man hör dem berätta om psykologiska teorier som proppats i dem. Förr sa äldre personer i omgivningen att ”man skulle rycka upp sig, ta sig samman, skärpa sig och på egen hand försöka lösa” de problem som man menade att den unge överdrev. Det var inte alltid så bra kanske. Men nu ställs individen i centrum och ges en rad olika förklaringar till upplevelsen av de vardagsproblem hon berättat. Psykologerna vet att ge besked. Föräldrarna står handfallna. Detroniserade av det som kallas vetenskap.

Jag menar inte att psykologi är av ondo. Men det är en ung och framför allt vacklande vetenskap vad gäller kunskapsteori. Vad som händer i en människas hjärna kan man nämligen bara spekulera om. Men horden av trosvissa barnpsykologer vet hur de ska lyssna och vänligt förklara hur stygg omgivningen är mot den unga kvinnan. Jag antar för övrigt att flertalet psykologer själva är kvinnor. Och att de vill få fler kollegor som kan hjälpa dem att ta emot de unga tjejer som strömmar till för att få bekräftelse. Kan det vara så att killar mer kör sitt eget race och stökar med varandra? Man tycks inte behöva de själsliga förklaringar som psykologerna erbjuder. Jag skriver detta väl medveten om att det går stick i stäv mot en svensk dogm om att biologin inte avspeglar sig i män och kvinnors roller.

Hursomhelst blir följden att flera psykologer anställs, mer psykofarmaka skrivs ut och framför allt fler unga tjejer strömmar till. Och så snurrar ohälsans roulett allt snabbare och snabbare. Och Sverige tar ytterligare steg mot ett sjukare samhälle.

Följande diagram är därför en viktig förklaring – bland några andra –till dagens elände.

Torsten Sandström

2019-09-12



Klassfesten rullar vidare

Uncategorised Posted on tis, september 10, 2019 15:52:30

Då företag rekryterar chefer söker man efter kompetens för uppgiften. Okej att politiken har en något annan dimension i och med representanterna ska spegla folkets val. Men ändå bör varje regeringschef försöka välja ministrar som har djup saklig kompetens för sin uppgift. Under Löfvens tid har vi sett forskningsministrar utan akademisk examen (men LO-anställning), justitieminister utan juridisk examen, skolminister utan lärarbakgrund, försvarsminister som inte hanterat vapen osv. Även M-regeringar har tidigare gjort liknande svaga val.

Rekryteringen baseras alltså allt mindre på kompetens. Styrande är den politiska klassens sammanhållning. Val sker av partitrogna klättrare. När en går kvoteras en annan in från ett sett lägre i trappan. Allianser och lojalitet står högre i kurs än kunskaper.

Vi ser det idag då regeringen Löfven ombildas. Som utrikesminister måste en kvinna kvoteras in (Löfven tror på en feministiskt utrikespolitik). Frånsett akademisk examen är hennes bakgrund strikt partitrogen. Och som arbetsmarknadsminister plockas en kvinna från TCO in, också en person med gedigen S-bakgrund från SSU och fram till en riksdagsplats. Alltså ska fackföreningarnas folk styra staten – Löfven har ju samma bakgrund.

På Per Albin Hansson tid fanns det ett knippe välutbildade – såsom Undén, Wigfors, Sköld och Erlander – starka ministrar med djup förankring i S-partiet. Kompetens ansågs nödvändig även inom politiken. Så inte längre. Nu är det sammanhållning inom den politiska klassen som gäller. Och då feminismen är statsbärande kvoteras förstås kvinnor in.

Vi ser idag samma trista utveckling inom EU. Lika många män som kvinnor! Kommissionärernas kön anses viktigare än deras kompetens. Allt i den politiska klassens intressen.

För min del får alla kommissionärer gärna vara kvinnor bara de har skaffat sig en rimlig utbildning för den funktion som de ska sköta.



Uppvärmning och orsakssamband

Uncategorised Posted on sön, september 08, 2019 16:50:38


Johan Rockström, Rocket man, skriver i Dagens industri om klimatkrisen.

https://www.di.se/debatt/rockstrom-klimatskeptikerna-blundar-for-glasklara-forskningsresultat/

Det är intressant läsning. Möjligtvis har han rätt, trots alla bugningar inför höjdare inom EU och FN. Han har många forskare på sin sida.

Men hans skrivelse innehåller ett orsaksproblem, som lätt går läsaren förbi. OK att uppvärmningen tycks öka. Men vad är orsaken? Är det CO2-utsläpp och andra gaser som Rocket man skriver? Eller är det kosmiska/globala förändringar som sker med vissa intervaller? Raketmannen går otroligt snabbt fram vad gäller sambandet mellan uppvärmning och CO2. Det sker med endast några ord och inga referenser till forskare, som jag läser hans text. En bevisning i raketfart, kan man säga.

Om orsaken i stället är kosmisk – förhållandet mellan Jorden och Solen – faller större delen av Rockströms kritik. Temperaturen ökar kanske oavsett CO2? Sådana svängningar har som han skriver inträffat tidigare i historien, alltså redan före industrialiseringen.

Och han skriver förstås inget om behovet av kärnkraft för att lösa jordens befolknings behov av el utan förbränning av olja, naturgaser och ved. Ämnet är tabu i miljökretsar, även om de gärna ser förbränning av skogsråvaror i Sverige (men inte i Brasilien förstås där CO2 hotar).

Kan någon hjälpa mig att förstå vilka källor/bevis som Rockström har för orsakssambandet blir jag glad.



Ansvarsfrihet för privatpersoner?

Uncategorised Posted on sön, september 08, 2019 16:30:26

Nu tar medierna än en gång upp jakten på de poliser som mitt i nattens mörker i Stockholms city, på långt håll, skjutit en man med pistol i sin hand till döds. Det visade sig att mannen var ung, hade downs syndrom och att pistolen var en naturtrogen leksak.

Sådant händer tyvärr i den nutida brottsmiljö vi lever i (i den dödes fastighet bodde dessutom en hårt kriminellt belastad, om jag är rätt underrättad). Klart att jag beklagar den unge mannens död. Den är mycket sorglig. Jag är också villig att beklaga hans föräldrar, om inte deras fokus riktats mot att utkräva ansvar av poliserna. Det vill säga poliser som var dag ställs inför svåra val och agerar med det egna livet som insats. Därför undrar jag varför mamman och pappan inte haft bättre koll på sin son? Och vem har gett honom ett leksaksvapen? Det förefaller som föräldrarna själva ligger närmast ansvaret för det inträffade än poliserna. Och tänk bara om den drabbade varit intagen på en offentlig institution och blivit skjuten i motsvarande situation. Är det någon som tror att institutionens chef gått fri från ett straff för brist på koll av eleven?

Ingen kan förstås kräva järnkoll av alla föräldrar, lika lite som av poliser. Men jag skriver detta som ett led i min kritik av det svenska samhället, som alltmer vägrar att diskutera privatpersoners ansvar för sina val i livet. Samhället vägrar att ställa krav på enskilda hur mycket som ändå talar för närhet till ansvar. Det sägs nämligen genomgående att individerna styrs av krafter som de inte själva kan kontrollera. I stället är det stat och kommun som pådyvlas ansvar. Anonyma myndighetspersoner utpekas som ansvariga. Den svenska färdriktningen med ansvarsfrihet för alla privatpersoner närmar sig ett farligt stup…



Medierna helgonbygge

Uncategorised Posted on sön, september 08, 2019 10:44:36


Den kapten på segelbåten som forslat Greta T över Atlanten berättar om resan, sedan ha nu tycks ha flugit (!) hem till Tyskland. Aftonbladet refererar och konstaterar: ”Greta har fantastisk humor”. Kaptenen säger också att han själv blev sjösjuk men inte Greta. Hon jagade på att de måste segla fortare, fortare.

Från min ungdom minns jag hur böcker om Lenin och Mao beskrev dem som övernaturliga hjältar, med hundratals positiva drag. Personer som alltid var något klokare än vanliga människor. Så ville medierna se dessa herrar. Verkligheten var förstås en annan.

Jag påstår inte att det som sägs/skrivs om Greta T är falskt. Men själva metoden är densamma som då devota författare under årtusenden beskrivit en person som de vill bygga en hjältebild av. Att det sker i S-partiets lydiga språkrör förstår jag. Men att andra stora mediehus bidrar till glorifieringen är eländigt. Och att de fördömer kritiker av medialsieringen av Greta T är än värre.

Historikern Peter Burke skrev 1994 boken ”The Fabrication of Louis XIV”. Temat är hur kungen och hans rådgivare systematiskt tillverkar en bild av Ludvig som passar den maktroll han eftersträvade. Aftonbladet kopierar Ludvigs metod och bygger tillsammans med andra medier – såsom SR/SVT, DN och SvD – en helgonbild av Greta T.



Kvinnomaffian slår till igen

Uncategorised Posted on fre, september 06, 2019 23:57:42


SvD uttalar sig idag än en gång om svenska kvinnors preferenser och om männens ansvar:

”Varför har kvinnor över huvud taget sex?”

”Den nya samtyckeslagen gör att större ansvar läggs på mannen under sexakten.”

Jag skriver ofta på min blogg om identitetspolitik. Dvs att medierna alltmer skådar individernas navlar och uttalar sig om deras personliga val. Juridik blandat med känslor.

Nu uttalar sig journalister på SvD än en gång för alla kvinnors räkning, tycks det. Nu väljer SvD alltså att ansluta sig till Fi (feministiskt initiativ), som står bakom en kvinnominoritets drömmar. Och så byggs det murar mellan könen. Murare är en en liten minoritet kvinnor som skolats i det som kallas ”genusvetenskap”. Det är inget öppet sökande efter sanningar, utan ett rent politiserande. Alltså ingen vetenskap alls.



Storsvenskt skrävlande…

Uncategorised Posted on fre, september 06, 2019 17:48:46


Eget beröm luktar illa, brukar man säga. Men inte i politikens värld. Där är det vardagsmat. Den som inte skrävlar förefaller närmast korkad i sin värld av besserwissers. Där talar politiker som vet allt. Personer som visar förakt för motståndarna, som man för övrigt inte lyssnar på. Predikanter som hatar oliktänkande.

Så här säger statsminister Löfven idag om Margot Wallströms avgång:

”Med Wallström som utrikesminister har Sverige mött stor respekt och uppskattning runt om i världen. Vår aktiva och framgångsrika utrikespolitik är förstås en viktig del i detta.”

Vilket förfärligt skryt! Hur uppskattat är Sverige egentligen? Och hur framgångsrik har utrikespolitiken varit? Bilden av Sverige som en humanitär stormakt är en del i detta skryt. Sanningen är att Sverige är en nation som stenhårt beskattar sina medborgare för att S-partiet ska kunna dela ut bidrag världen runt. Och skrävla för att vinna väljare. En nation som många andra folk skrattar åt (inte minst våra grannar och korrupta aktörer med svenska pengar i fickan).

Wallström talar om en feministisk utrikespolitik, vad nu det är. Varför inte en politik för båda könen? Att hon nu avskedas av Löfden är en lättnad för nationen. De vänliga ord han säger om henne är bara krokodiltårar. Det vill säga en del av det politiska apspel som vi ser var dag. Löfven vill forma nya allianser med C- och L-partierna och då står Wallström i vägen. Så var det med respekten för henne. Symbolpolitik inneär alltid flexibelitet. Resultatpolitik är svårare.

PS! Den som minns väl kommer nog ihåg att Wallström varit kommissionär i EU-kommissionen med ansvar för – hör och häpna – demokratifrågor. Att unionen lider av många problem är klart, men mest tydligt är ett nationellt demokratiskt underskott visavi byråkraterna i ledningen. Så även här är Wallströms resultat svaga…



SIDA matar diktaturens kreatur

Uncategorised Posted on fre, september 06, 2019 10:57:25


En diktator dör i Zimbabwe. Landet befinner sig i en mångtioårig kris. Den nya ledaren är gammal kompis till den döda diktatorn. Bara under 2018 pumpar SIDA/Sverige in mer än 200 miljoner kronor av skattebetalarnas pengar till Zimbabwe.

Och det är bara ett exempel på hur talet om svenskt ”humanitärt stöd” håller gangsterledare under armarna. Det vore intressant om någon journalist ville undersöka hur mycket svenska pengar som efter en annan diktators död, Yasser Arafat, finns på hans familjs bankkonton i Paris och på andra ställen.

Så låt oss starta med att halvera SIDA:s anslag! Då befinner sig Sveriges u-landsbidrag i nivå med Tysklands och Frankrikes beräknat på vår folkmängd. Det ger en skattebesparing på 25 miljarder per år. Pengar som svenska folket kan använda bättre…



DN för en kamp mot välbärgade

Uncategorised Posted on tor, september 05, 2019 22:47:04


Genom att på debattsidan närmast konsekvent släppa fram skribenter från vänster driver DN en form av klasskampsretorik. Idag skriver en ekonomisk historiker om hur välfärden för vanliga medborgare urholkas genom privata sjukvårdsförsäkringar för rika i allmänhet och privata sjukvårdsföretag i synnerhet.

Jag baxnar. Det goda och det hoppingivande förvandlas till något ont. Att högavlönade – som även betalar mycket hög skatt – gärna vill få bra vård för sina skattepengar och se till att landstingens usla resultat ersätts av effektivare och billigare vårdföretag är självklart. Nytta för pengarna är väl inte en ambition som skiljer ut de välbärgade. Även fattiga personer får nämligen glädje av att landstingens minst 10% dyrare och ineffektivare vårdapparat skrotas.

Jag menar att DN och journalistkåren där har tagit över vänsterns retorik: privata företag löser inte krisen i skolan och vården, säger de. Men att den offentliga skolan och landstingen slirar och stora skattepengar slängs bort skriver DN inte om.

Även om journalisterna och DN:s ledning inte inser det förespråkar man konservatismens krafter. Man vill låta de bestående offentliga institutionerna fortsätta att slösa och sluka de pengar som folk betalar i skatt till landstingen. Oviljan att se hur onda gamla krafter fungerar är sannerligen ingen ny historisk företeelse. På sikt tror jag att upplysningen kommer att segra – om vi ska tro det som historien lär oss. Och då kommer DN att stå med skammen tillsammans med dagens vänster, som bytt kritik mot en föråldrad samhällssyn (ancien régime) mot ett massivt försvar för det bestående. Så går det för många som inte har ett öppet sinnelag, utan tror på gamla dogmer om att bevara det som tidigare varit…



SVT spelar offside

Uncategorised Posted on tor, september 05, 2019 15:57:31

Sveriges stora trauma just nu är som alla vet en gastkramande kriminalitet. Mord, våldtäkter, bränder, rån osv. Det vill säga skeenden som domineras av unga män från en klankultur inom invandrarkretsar. Och vad gör det televisionsbolag som kontrolleras av staten (via en bulvanstiftelse)? Jo, kväll efter kväll gör gör SVT reklam för en ny serie time-killers-program som kallas Tjuv& polis i Askersund. Folk ska lockas spela brottslingar och jagas av fd poliser.

Jag har i många bloggar kritiserat att staten genom lagstiftning ser till folket måste betala för daglig underhållning, sport, soffsamtal och annan hadderittan. Alla som vill kan ju köpa sånt på betalteve och alltså själva välja innehåll efter egen smak. Men det ska inte ske genom tvångslagstiftning! Jag menar att det för tanken till tvångsdrogning, till Kallocain.

Hör vi någonsin en S-politiker eller journalist från Aftonbladet klaga på SR/SVT? Nej! Att de är nöjda beror dels på att S vill hålla folket kvar i den egna tevesoffan, dels att man vill kontrollera folkets tankar i vänsterns riktning. När detta sker i Nordkorea kallas det propaganda. Då det sker i Sverige blir det lördagsmys och samling framför lägerelden. Det är inte klokt hur svenskarna låter sig indoktrineras av storebror!



Den gemensamma nämnaren i brottens Sverige.

Uncategorised Posted on tor, september 05, 2019 09:46:21

Alla ledande politiker säger efter kvinnomordet på öppen gata i Malmö: detta är förfärligt, så här kan vi inte ha det. Det är verkligen sant. Men ingen talar om den gemensamma nämnare som högst sannolikt finns bakom flertalet mord i storstäderna. Kan det vara fattigdom? Nej, det finns fattiga på många platser i vårt land med låg brottslighet. Kan det vara bostadsområdet? Nej, även gettoliknande områden finns utan allvarlig brottslighet. Kan det vara knarkhandel? Möjligtvis, men den utförs av många människor med olika ursprung och drogberoende landet runt. Kan det vara invandrare med bakgrund i auktoritära klankulturer? Även om de allra flesta invandrare från Mellanöstern, Afghanistan och Afrika är laglydiga förefaller just ett ursprung i en förtryckande klankultur vara det som typiskt sett kännetecknar de grova brottslingar jag nu talar om. Statistik saknas förvisso på grund av underlåtenhet från politiskt håll och BRÅ. Men de som skjuter och slänger bomber verkar nästan alltid ha ett ursprung i de klankulturer jag nämnt. Där har unga killar lärt sig att följa bondefamiljers åldriga och skrämmande egna justis – inte den moderna industrinationens lagar.

Det slående är att ingen försöker ringa in och lyfta fram den gemensamma nämnare jag talar om. Man talar aldrig om brottslingarnas ursprung. Politikerna stannar i de yttre orsakskretsar som omfattar fattigdom, förorten som boplats och narkotika. Men aldrig om invandring, som tycks vara den faktor som bäst ringar in den allvarliga kriminalitet som härjar i landet. Invandrare dominerar polisens och domstolarnas vardag vad gäller grova brott. Situationen är densamma på landets fängelser. Att tystnaden är medveten står fullständigt klart. En förklaring har redan nämnts dvs att brottslingarna är en minoritet inom kretsen invandrare. De 20% med utländsk bakgrund står nästan bakom lika många många grova våldsbrott som övriga 80% svenskfödda!* Gruppen invandrare är alltså kraftigt överrepresenterad vad gäller grov brottslighet. Allt talar för att Sveriges makthavare inte vill stigmatisera gruppen nyanlända. Därför mörkas invandringen som gemensam nämnare i den intensiva kriminaldebatt som just nu pågår. Det officiella Sverige väljer alltså att strunta i den främsta förklaringen till allvarlig kriminalitet. Många medborgare känner sig lurade.

Någon frågar kanske varför samhället bör påtala invandring som orsak till allvarlig brottslighet. Det finns rimliga skäl anser jag. Vi bör alltid försöka finna sanningen. Först då orsakssambanden är klara kan vi bedriva vettig politik. Det är nämligen fullt klart statistiskt sett att det går att minska frekvensen allvarliga brott om invandring till Sverige begränsas. Det är inte så att jag vill bygga murar och stänga ute folk i kris. Men om det nu är så att Sveriges politiker misslyckats kapitalt med integrationen finns det goda skäl att pausa för att tänka efter och bygga en klokare politik. Invandrarminoritetens höga brottlighet plågar den svenska nationen. Rädslan sprider sig i svenska städer, bland kvinnor och hos äldre på landsbygden där stöldligor från Baltikum och Ukraina drar fram. Och skattebetalarnas kostnader bara för den rättsliga hanteringen ligger i mångmiljardklass.

Just nu pågår en våg av inflyttning av närstående till tidigare asylsökande. Med ett dystert facit i hand kan vi räkna med att några procent av de som nu slussas in kommer att hamna i brottslighet. För var tusende nyinflyttad kommer i snitt kanske 10-20 syssla med grov kriminalitet. Sådan är tyvärr den svenska modellen.

Går det verkligen att bygga en ny stabil politik? Med rådande uppsättning av ledande politiker blir mitt svar nej. Deras ovilja att tala öppet om invandringen som brottsorsak blir en stoppkloss för en vettig hantering av problemet. Med näbbar och klor försöker de tala om annat, som i och för sig har betydelse, men ändå inte pekar ut den förmodligen väsentligaste förklaringen. Den orsak som direkt spär på brottsligheten lämnas utanför diskussionen.

Men en ung och mer öppet tänkande generation kan kanske klara av det. Dock behövs, som jag ser det, en kulturrevolution i synen på samhället. Det grundläggande svenska felet rör faktiskt inte invandringen, utan nuvarande makthavares ovilja att ställa tydliga krav och utkräva ansvar inom flertalet viktiga samhällssektorer. Frågan har i hög grad betydelse även för nyanlända. Framtida invandrare måste få tydliga besked om att det är anpassning till svenska normer som gäller. Fackföreningarna måste också anpassa kollektivavtalen så att lägre löner tillåts för oskolad arbetskraft. Även rättsväsendet måste omformas i grunden – efter att ha prövat eftergifter och axelklappar är det dags för en rakare dialog och tuffare påföljder. Ungdomar måste resolut ställas till ansvar och inte bara släppas ut från domstolen för några dagars enkelt arbete (sk ”samhällstjänst”). Ordningskulturen måste också färga skolan, utan att för den skull utveckla ett regemente med hugg och slag. På många andra samhällsområden är nyckeln till en sansad politik tydliga spelregler och framför allt effektiva påföljder.

Någon säger antagligen att mina ord kommer från munnen hos en gammal mörkerman. Det är inte sant. Jag pekar bara på ett antal allvarliga dysfunktioner i det svenska samhället. Mitt mål är en öppen diskussion av relevanta problem. Ledande politiker och de stora mediehusen vill nämligen inte se sanningen och tala om den. Det är faktisk hos dem som mörkrets män och kvinnor finns. Där ser vi rader av vänsterliberaler som tror att nationens stora problem ska kunna lösas genom tystnad rörande väsentliga orsaker. Här finns utan tvivel den svenska politiska korrekthetens största dilemma. Misslyckandet med integrationen skapar stora problem med jobb, bostäder, skolor mm. Alltså även kriminalitet. Men landets ledande politiker blundar för den viktigaste förklaringen till grov brottslighet.

Torsten Sandström

2019-09-05

*BRÅ:s statistik är tio år gammal och speglar alltså inte de senaste årens eskalering vad gäller mord, våldtäkter, bilbränder och grova rån med vapenhot. Enligt BRÅ står personer med utlandsbakgrund för dubbelt så många brott som svenskfödda.

Publicerad i samverkan med ProjektSanning, https://projektsanning.com
och NewsVoice, https://newsvoice.se



Döva domare lanseras i Absurdistan

Uncategorised Posted on tis, september 03, 2019 17:07:30

Tidigare har jag bloggat om hur identitetspolitiken tränger ut viktiga samhällsfunktioner. Fram kliver frågor om kön, hbtq, psyke, minoriteter osv. Medierna pläderar var dag för en politik som riktar in sig på den enskildes position och känsloliv. Och vad ser jag i Dagens juridik 2019-09-02! Sveriges första döva nämndeman.

Mot detta ställer jag svensk rättssäkerhet, som kräver självständiga domare, med förmåga att kritiskt lyssna till parternas argument och framförda bevis, framför allt hur vittnen och tilltalade uttrycker sig.

Så går det när människors – i och för sig förståeliga – strävan efter mening i livet tillåts ta över viktiga principer för en domstolsprocess. För min del kan systemet med nämndemän gärna avskaffas. Men så länge det finns kvar måste rollen som lekmannadomare faktiskt kunna utövas utan osäkra mellanhänder med teckenspråk.

Vi ser alltså ännu ett utslag av svensk symbolpolitik. Av artikeln framgår att den döva kvinnan i egenskap av nämndeman gratulerats av socialministern. Rättssamhället stiger tillbaka och ett flummigt politiserande äntrar scenen. Mönstret blir tydligare dag efter dag. Och Dagens juridik skriver en söt saga om en flicka som får det hon önskar.

Missförstå mig nu inte och tro att jag missunnar en person med handikapp ett uppdrag. Min kritik rör inte det. Jag vill värna om rättssamhället och den nödvändiga kompetens eller färdigheter som måste bära upp det. Ingen ifrågasätter ett förbud för en blind att jobba som pilot. Inte ens om han eller hon har en kompetent kollega bredvid sig som kan tala om vad som händer. Även den dömande makten ställer krav på vissa färdigheter hos personer i domarnas säte. Socialministerns förtjusning kan faktiskt tolkas som ett tecken på att hon inte tycker att rollen som nämndeman är särskilt viktig. Till detta kommer kostnader för teckenspråkstolk till en döv nämndeman. Det är absurt.



Självkritik hos DN?

Uncategorised Posted on mån, september 02, 2019 17:11:32

Per Svensson som är en av PK:s överstepräster på DN skriver om en politisk schism i Trelleborg kommun. Det verkar som om SD-partiet har sett till att en kommunal tjänsteman fått sluta. Kolla DN:s rubrik ovan!

Möjligtvis har Svensson rätt. Men det är ändå hög komik då DN anklagar andra för att agera i en åsiktsbunker. Åsiktsbunkern är ju DN:s hemmaplan. Betongen står många våningar högt i DN-skrapan i Fredhäll.

Eller kan det vara ett tecken på självkritik?

Trots allt är jag glad över DN:s skriverier. De styrker mina och andras påståenden om hur de stora mediehusen bildar opinion. Eller rättare sagt: hur de driver propaganda. Högkomikern Svensson slår alltså till igen.



DN som språkrör för vänstern

Uncategorised Posted on lör, augusti 31, 2019 16:27:43


Min kanske främsta käpphäst är att en eskalerande ansvarslöshet är Sveriges i särklass största problem. Det syns i skolan, på universiteten, i rättsvården, i bidragssystemen, i barnuppfostran osv. Inte minst vad gäller utkrävande av ansvar för offentliga och privata tjänstemän som missköter sitt jobb. Nästan aldrig minsta påföljd – det sägs bara att ”vi ska se över våra rutiner” och så rullar eländet vidare. Igen och igen.

DN påstår gärna att deras spalt ”DN Debatt” håller hög klass och är ett attraktivt medium för svenska samhällsdebattörer. Jag tror inte på detta. Däremot är DN Debatt ett etablerat forum för svensk politisk korrekthet. På bilden syns en text av en forskare från Chalmers (vad sjutton har för övrigt denna institution med pedagogik att göra?). Han menar att krav och disciplin i skolan är något kontraproduktivt. Enligt min mening går det att finna en pedagog för varenda politiska lösning, särskilt till vänster. Här en av flera tusen kravlösa idéer om skolan.

DN tror sig vilja bygga det goda samhället. Men i själva verket driver DN en absurt dödgrävarpolitik. För DN är ansvar och påföljd enbart något ont. DN presenterar en tuffare vänsterpolitik än vad V-partiet förmår. Alltså ännu ett bevis på mediernas vänstervridning.



Det svenska folket bär en tung rygg(s)äck

Uncategorised Posted on lör, augusti 31, 2019 14:30:32


Hör vi någonsin en finansminister S säga att staten kan spara pengar här och pengar där inom redan befintliga utgifter på omkring 1000 miljarder sammanlagt? Aldrig! S är ett röstköpsparti där väljare vinns genom ständigt nya bidrag. Men sparmöjligheterna är gigantiska! Bara genom en privatisering av landstingens ineffektiva och dyra vårdapparat kan 50 miljarder sparas (och mängder av politiker och byråkrater rationaliseras bort). Men i stället ska nu rikare kommuner/landsting tvingas betala till fattigare. Samma överföringar ska ske för att tvinga välbärgade kommuner att stå för bidrag till fattigare vid genomförandet av den invandring som staten eller riksdagen står bakom. Kostnaderna för invandringen skenar. Och idag hör vi att bankerna ska beskattas särskilt för att finansiera försvaret, en lösning som på sikt kommer att drabba folk som har låne- och sparkonton i bankerna. Allt medan Mp:s skräckprojekt om friår till arbetsskygga ska tas över skattsedeln.

Många medborgare tvingas att spara för att få sina inkomster och utgifter att gå ihop. Men inte den svenska stat som S, V, Mp, L oc C styr! Det är inte klokt. Man hör inte ord om sparalternativen eller rödpennan. Att bara stryka 5 % rakt över statsbudgeten, något som är enkelt, ger 50 miljarder, som därefter kan omfördelas för prioriterade ändamål, utan att skatterna höjs. De etablerade politikerna vansköter fullt klart Sverige grovt. Så funkar ett rövarsamhälle med en politisk klass som förlorat kontakten med folket.



Det döende svenska medborgarskapet

Uncategorised Posted on fre, augusti 30, 2019 16:38:21

Det sena 1800-talets stora fråga rörde omvandlingen av Sverige från ett ståndssamhälle till en demokratisk industristat. Ståndsmaktens avskaffande, allmänna val, näringsfrihet, arbetarskydd och folkskola blev resultatet. Stegvis trädde en utvecklad rätt till medborgarskap för alla vuxna fram. Systemet innebar att varje myndig person skulle ha samma juridiska rättigheter och skyldigheter. Sverige förvandlades från ett auktoritärt förmyndarsamhälle till en demokrati där varje medborgare hade samma ställning i rättslig mening. Att stora skillnader mellan medborgarna i praktiken ändå levde kvar sammanhängde med att ägandet av industrier och mark stannade i ett fåtals händer. Dessutom levde en åldrig kulturell syn kvar på över- och underklass samt på relationer inom familjen.

Medborgarsamhällets framväxt är enligt min mening den viktigaste händelsen i de senaste 200 årens svenska historia. Till stor del avspeglas den i juridikens värld. Friheter för var och en att yttra sig, bilda föreningar, organisera möten, sluta avtal gav de enskilda muskler. Staten och kommunerna tvingades behandla alla lika enligt rådande lagstiftning. Individerna hade möjlighet att vid domstolar genomdriva sina rättigheter mot privata och offentliga makthavare. En enskild gavs möjlighet att skaffat sig utbildning. Med rätt kompetens stakades på så vis vägen till en klassresa ut. Det allmänna tvingades behandla alla – studerande och arbetssökande – med samma kompetens och skicklighet lika. Medborgarnas rättigheter bevakades av fackföreningar, frikyrkor, nykterhetsorganisationer och många andra organisationer som gav individernas liv mening och skydd under en hårdhänt industrialisering.

Kronan på verket blev det välfärdssamhälle som växte fram i spåren av många lagreformer. Detta bygger på en i huvudsak ny syn på de enskilda medborgarna. Makten att via riksdagen beskatta svenska folket blev ett vapen i hand på vänstern att köpa röster från medborgare som saknade kompetens, förmåga eller vilja att själv försörja sig. I sin ungdom drev S-partiet välfärdens frågor med balans och försiktighet. Klassisk är Gustaf Möllers i och för sig något demagogiska uttalande om ”att varje slösad skattekrona är en stöld från folket.” Beskattningsmakten användes hursomhelst med försiktighet.

Idag är Sverige långt ifrån Möllers ideal. Jag vill påstå att S-partiets röstköpsanda har gjort det omöjligt även för partier till höger att driva en återhållsamhet skattepolitik. Följden har blivit ett storskaligt slöseri med skattebetalarnas pengar. Stora offentliga myndigheter under inkompetenta politikers ledning förmår inte längre hushålla med offentliga medel. Resultatet är en gigantisk miljardrullning. Den syns tydligast inom landstingens vårdapparater. Men även i stora statliga ämbetsverk med arbetsförmedling, försäkringskassa, SIDA i spetsen. Vackra målbeskrivningar tas till intäkt för enorma statliga pengainsatser där resultaten i allmänhet varken kontrolleras eller uppfylls. Hundratals sådana korstågsmyndigheter i stil med den storstilade MSB i Karlstad, dvs Myndigheten för säkerhet och beredskap, givetvis med en självsäker S-pamp i ledningen.

I högskattesamhället har medborgaren förvandlats från en individ med god position och framtid (genom studier och hårt arbete) till antingen en bidragstagare eller en plundrad skattebetalare. 1,4 miljoner svenskar är anställda i den expanderande offentliga sektorn, jämfört med 3,4 privatanställda. De senare har alltså ett tungt ansvar att försörja den svenska modell som S-partiet skryter vitt och brett om.

Den stolte och nyttiga ”medborgarens” tid förefaller därför lida mot sitt slut. Nu vänds fokus från individen som rättsstatens bas. Den ”vanliga” medborgaren håller på att detroniseras. Politikernas intresse för den fria medborgaren som samhällets nyckelfigur ersätts nämligen allt oftare av nya favoritsubjekt för vilka regler skrivs och makt slussas till.

Tydligast är maktförskjutningen till kvinnan. Även om feministerna ser sig som hälften av befolkningen rör inte deras propåer vilka arbetarkvinnor som helst eller kvinnor med tunga jobb inom vården. Nej, det är akademiskt utbildade kvinnor som driver missnöjesdebatten. Deras bevisning om kvinnans diskriminering är tunn. Enskilda trista exempel lyfts via resonemang om strukturer upp till naturlagar. Kvinnor påstås få sämre betalt än män, diskrimineras i företagsledande positioner, utföra mer familjenyttigt arbete än sina makar osv. Men den som analyserar fakta ser ofta att kvinnor jobbar mer deltid, tenderar att välja särskilda yrken, inte har samma karriärdriv som män, oftare saknar erfarenhet av sådana chefsjobb från vilka företagens ledningar rekryteras samt att män utför en lång rad sysslor som inte ger feministpoäng i hushållet (reparationer, bilservice, pappershantering, skjuts av barnen till fotbollen eller stallet osv.) På grund av feministernas maktposition har många nya lagregler skapats som inte tar sikte på alla medborgare som förut, utan avser att favorisera det ena könet: kvinnan.

En liknande positionsförskjutning sker till förmån för en rad andra subjekt. Jag tänker exv på individer inom gruppen hbtq, barn och minoriteter. Visst utsätts personer inom några av dessa grupper ibland för våld och diskriminering. Men det finns redan flera straffrättsliga regler mot sådana allvarliga övergrepp. Även här möter vi olika varianter av strukturtänk, som upphöjer enskilda individers problem till samhällsmönster. Ett nytt fokus tränger undan centrala samhällsfrågor om bostäder, vård och kunskap och ordning i skolan. Många listiga politiker tycker att sådana dimridåer är bra. De nysvenska prioriteringarna tar över och får scenplats. Medan medborgarna våndas över en svensk skola i upplösning prioriterar staten barnens rätt, exv genom att det sk Barn- och elevombudet på Skolinspektionen vid domstol jagar lärare som tar hårt i uppstudsiga och provocerande elever. I framtiden kommer vi nog att få se hur djurens rätt blir ytterligare ett dråpslag mot det svenska medborgarskapet.

Denna juridiska fragmentarisering innebär att det viktiga medborgarskapet avrustas. Från att ha varit navet i nationens demokrati tillförs flera konkurrerande poler. Idén om en medborgare en röst skjuts åt sidan genom att vissa subjekt ges en särställning. Det innebär ett hot mot demokratin, som inte bygger på att fenomen eller roller som kön, barn eller djur ska ges en prioriterad juridisk ställning. Det är medborgarna som ska agera och bestämma!

Torsten Sandström

2019-08-29


PS! Sryk miljö nr 2 och ersätt med djur, nationalitet och religion



Medelmåttornas kamp

Uncategorised Posted on fre, augusti 30, 2019 15:33:29


Ikväll är det brasafton på teve igen. Folket ska samlas för att beundra när mediernas anställda delar ut belöningar till varandra. Det gäller ”Kristallen”, dvs en prisutdelning till tv-personligheter och tv-program i Sverige. Priset delas ut i syfte att Sverige ska få en motsvarighet till det amerikanska Emmypriset.

Kom och titta! Även den minsta insats garanteras belöning! Alla får pris!



Belöning till den som inte gör något

Uncategorised Posted on fre, augusti 30, 2019 15:16:36

Så här säger en forskare i hållbar konsumtion till Sydsvenskan idag: ”Måste bli hög status att inte jobba så mycket”. Idén är att hindra energikrävande utsläpp.


Att forska om gaserna i kosmos och i jordens lufthav är en viktig uppgift för naturvetenskapen. Men uttalanden om de tusentals alternativa och lämpligaste metoderna för att dämpa mängden olika gaser är knappast vetenskap. Det är politik. Men nuförtiden sysslar Rocket man – dvs Johan Rockström – och Mattias Lehner (som uttalar sig i SDS) med politiskt predikande om vilka politiska val vi ”måste” göra enligt dem själva. Alltså kan Lehner påstå att vi måste jobba mindre.

Att det rör sig om politik visas av att Sveriges miljötalibaner, under ledning av Mp, även driver linjen att svenska folket ska få betalt från staten för att slippa göra något produktivt. Det kallas ibland för friår. Det är givetvis en skön dröm för lättjefulla.

Jag menar att Lehner och Mp är viktiga tecken på ”den svenska sjukan”, som innebär utvecklande av en ideologi om ansvarslöshet. Bara du bekänner din tro på ”klimatkatastrofen” så behövs inte mer. Du ska inte anstränga dig för din egen eller andras försörjning. Manna kommer att regna från himlen om du låter bli att jobba. Detta gäller uppenbarligen även skolarbete. Mediernas älskling Greta skolstrejkar som bekant världen runt för detta heliga ändamål. Man kan undra hur den svenska nationen ska lyckas dra in pengar för att försörja alla klimatfrälsta.

Mediernas koncentration på Greta och på politiska så kallade forskare håller steg för steg på att dra ned Sveriges ekonomiska välstånd. Politikerna på vänsterkanten hejar på. Jag menar att de är korkade. Alla som vill bygga hållbar välfärd måste se till att människor lägger manken till och jobbar hårt. Hur ska annars pengar till välfärden dukas fram? Enbart troende kan kräva öka välfärd och samtidigt minska kraven på att landets skattebetalare att jobba. Så tänker enbart talibaner eller inpiskade dubbelmoralister. Och sådan politik främjas av landets stora mediehus.



Sossarnas bank

Uncategorised Posted on tor, augusti 29, 2019 17:44:13

I normala marknadsekonomier brukar man dra en gränslinje mellan politik och affärsverksamhet. Men inte i (S)verige. Nu ska två s-gubbar ta över ledningen över en bank som misstänks ha sysslat med brottslig verksamhet, penningtvätt.

Maktövertagande sker så här. Den ene utser – i en roll som valberedningsledamot från Folksam (storägare i banken) – den andre till ordförande i banken. Den senare utser därefter den förre till VD i samma bank. Pamparna är kompisar och känner alltså varandra väl sedan tidigare.

Att en sossebank sysslar med brott är anmärkningsvärt. Sak samma att S-pamparna väljer varandra i en bank som är börsnoterad. Sådant händer i sossarnas Sverige och kallas den svenska modellen. Där bestämmer politiker inte bara över staten utan också över affärsföretag.



Greta är mediernas gökunge

Uncategorised Posted on ons, augusti 28, 2019 08:38:34

Varje dag rapporterar medierna om minsta steg som Greta Thunberg tar. I går var det vindstilla på Atlanten. Idag blåser det. Massor av CO2 har slösats på den båt hon reser med, för att inte tala om medieuppbådets alla flygfärder mm. Ändamålet helgar medlen, påstås det. De stora mediehusen står på knä framför det barnhelgon som de själva skapat. Om de inte placerat henne i strålkastarnas ljus hade hon fortfarande varit en vanlig skolflicka. Men inte längre.

Liksom gökmamman placerar sina ungar i andras bon har alltså medierna värpt det ägg som nu reser världen runt för att predika klimatkris. Märk att det inte är några unika och omvälvande ord eller forskningsresultat som Greta presenterar. Hon är bara en apostel för den officiella och ensidiga svenska synen på miljön. Möjligtvis är det ett rimligt budskap. Kanske inte. För det finns så många variabler avseende solens utveckling, i skeenden i luften och havet samt inte minst rörande möjlig teknisk utveckling för att producera elektricitet utan CO2. Alla dessa komplicerade skeenden ligger långt bortom mediernas och Gretas vilja och kompetens. Mediernas fokus på gökungen Greta tränger ut alternativa och viktiga miljöaspekter ur boet.

Min gökmetafor har även en allvarlig sida avseende hur vuxna människor använder Greta som en bricka i spelet om miljön. Hon är antagligen själv medveten om detta. Men hon är ändå bara ett barn, som för tillfället erbjuds glaspärlor för sin upphöjda roll som apostel. Hon har blivit ett medialt guldägg. Det talas om enorma penningbelopp som Greta kan dra in för olika arrangemang. Kloka föräldrar borde ha armlängds avstånd till en guldgruva som kan komma att sina och där utvinningen riskerar att skada personen Greta. För att hålla kassaflödet uppe – och trygga sin egen försörjning – lockas föräldrarna nu resa runt jordklotet för att visa upp sin guldklimp. Det påminner om hur forna tiders ägare av nöjesfält utnyttjade märkliga människor och djur i burar. Och medierna applåderar. Nu tycks det som hon frigörs från den skolplikt, som enligt svensk lag gäller för andra barn i landet, för att kunna exploateras fullt ut. Skådespelet är motbjudande. Och medierna samt hennes föräldrar bär ett tungt ansvar.

Men medierna bara hejar på. Och dessutom slänger de skit på personer som vågar vara kritiska. De kallas för äldre män som förnekar problem med klimatet. Frågan är vem som har den mest genomtänkta och balanserade synen på Sveriges miljöproblem? Och vem som visar mest mänsklig hänsyn gentemot ett barn som utsätts för medial trafficking?

Torsten Sandström



Kan man lita på medierna?

Uncategorised Posted on tis, augusti 27, 2019 17:09:52

Var dag hör man svenska journalister slå sig för bröstet. Intryck skapas av en yrkeskår med en unik och gedigen utbildning och erfarenhet. I själva verket rör det sig ofta om snuttifierade studier, som inte sällan bedrivs genom folkhögskolor. Okej att en och annan har en djupare universitetsutbildning i bagaget. Men många klättrar upp i elfenbenstornet efter en tämligen ytlig skolning. Det märkliga är att de med denna bräckliga bakgrund raskt utropar sig som experter på journalistik. De ser sig som unika rapportörer och analytiker av vad som ska ses som nyheter. Detta är något som ytliga skolbokstudier inte kan ge kunskaper om. Däremot kan djupa samhällsstudier – statskunskap, juridik, sociologi mm – och kunskaper i historia och filosofi ge en bra grund att stå på. Men det tycks som landets journalister mest studerat folkrättsliga regler om mänskliga rättigheter, flyktingrätt och likande samt betydelsen av internationella organisationer såsom FN. De läser paragrafer på ytan utan att förmå tolka juridikens regler om vad som är tvingande och vad dom ger svängrum. Just avsaknaden av kunskapsteoretiska studier tycks vara den främsta bristen. Med det menar jag frågor om vad forskning kan ge kunskap om samt skillnaden mellan fakta och värdering/åsikt.

Med en så vacklande kunskapsbas ligger det i farans riktning att journalisterna fyller sina tankeluckor med egna politiska värderingar. Om detta har jag skrivit flera texter. Faran ligger i journalistkårens påtagligt homogena politiska åsikter (forskning visar förenklat att 70 % tänker till vänster). På så vis kommer förstås dagens medier i huvudsak att presentera problem av det slag som finns på vänsterns agenda. Urvalet av nyheter sker från samma utgångspunkt. Resultatet blir ett flöde av den PK-dogmatik som jag fortlöpande kritiserar. Kön, etniskt ursprung, klimat, minoritetsfrågor od hamnar alltså högt på mediernas nyhetsinslag.

Jag försöker ständigt förstå hur en tidning (eller SR/SVT) har tänkt då man presenterar ett visst reportage. Vilka politiska värderingar ligger bakom olika inslag. På så vis tycker jag mig se det mönster jag nyss skissat. Nu bara ett exempel. Den 15 augusti 2019 har SvD sex sidor under rubriken ”sport”. Jag överdriver inte om jag säger att omkring 70% av textmassan rör kvinnliga idrottsutövare i framför allt fotboll, ishockey och golf. Manliga idrottare hamnar alltså i rejäl minoritet (30%). Är detta en slump? Nej, liknande proportioner mellan könen – om än kanske inte så extrema – förekommer systematisk. Enligt min mening beror detta på redaktionella beslut med grund i feminismens teser. Kvinnliga föredömen måste enligt journalisternas personliga värderingar lyftas fram!

Jag känner inte till studier över vilka ämnen män och kvinnor helst läser i tidningarna. Med risk för att generalisera (och tänka gubbigt) tror jag att sport är en typisk manlig arena. I så fall bör kanske 70 % av sportsidorna fokusera på manlig fotboll, hockey, golf mm och inte tvärtom som i SvD den 15 augusti. Min slutsats är således att nyhetsvärderingen inte följer vad läsarkåren önskar. Nyhetsvärderingen – journalistkårens påstådda monopolkompetens – utförs inte heller efter några slags kvalitativ eller kvantitativa mått, i stil med hur duktiga spelare av fotboll är, hur många män/kvinnor som spelar boll eller vilket kön som drar mest publik (och mest reklampengar). De kvinnliga fotbollsspelarna i Sverige är få, de spelar för tomma läktare och alstrar små reklamintäkter pengar – allt relativt sett.

Mot denna bakgrund är det verkligen intressant att se hur SvD väljer att fokusera på kvinnor i sporten den 15 augusti. Lika intressant är att medierna generellt sett ägnar mycket utrymme åt kvinnliga fotbolls- och hockeyspelares missnöje över sina ekonomiska villkor. Temat är att de ska ha lika mycket betalt som männen. Men jämförelsen haltar tydligt, som jag nyss visat.

Att nyhetsvärderingen sker med feminismens val av glasögon är alltså tydligt. Några tycker kanske att det är bra. Att jämställdheten ökar. Jag tror inte på detta. Tvärtom anser jag att utvecklingen är allvarlig.

För det första mörkar journalisterna hur de värderat fakta. Det sägs inte att kvinnliga insatser kvoteras. Man lyckas alltså inte dra en gräns mellan fakta och egen värdering/åsikt. Nyheter bör inte värderas i ett perspektiv av jämlikhet eller kön utan efter samhällsbetydelse eller vad läsarna efterfrågar. Ambitionen att lyfta fram kvinnliga föredömen ska inte prioriteras framför sedvanliga aspekter rörande tid, värde, kvalitet och kvantitet.

Allvarligare är för det andra att den PK-ism som sprids medför att mediernas trovärdighet minskar. Vem kan lita på journalister med en egen agenda? Eller på feminister som driver propaganda liksom nyss på Sporten i SvD? Om inte nyhetsvärderingen sker öppet och tydligt riskerar mediekonsumenterna att överge de stora tidningarna och radio/teve. Då den tredje statsmakten politiseras kommer folket att sluta lita på den. Bristen på förtroende för de stora medierna hos framför allt unga människor syns redan.

Alltså menar jag att dagens journalister på de stora mediehusen binder ris åt egen rygg. Ungdomar väljer alltmer alternativa medier på nätet. Den huvudsakliga förklaringen till detta är kanske inte just PK-ismen. Men man litar ändå inte på de stora mediehusen, på deras dogmatik och pekpinnar. Det är som jag ser det en logisk reaktion.

När jag studerar de stora medierna sker det som då jag läser Kyrkans tidning. Där är indoktrineringen förstås mycket tydligare, agendan inte särskilt dold. De stora medierna agerar däremot i smyg på ett olustigt vis för den som vill se en öppen journalistik. Lika allvarligt är att den politiska eliten hånar personer som likhet med mig kritiserar de stora mediehusens vinklade rapporter. Jag tror vi går mörkare medietider till mötes.

Torsten Sandström

2019-08-26



Det slutna samhällets gladiatorkamp

Uncategorised Posted on fre, augusti 23, 2019 15:43:47

De stora svenska mediehusen rapporterade häromdagen om att New York Times (NYT) skrivit om hur den svenska extremhögern via sajter på nätet sprider propaganda. NYT kallar dem ”desinformationsmaskiner” och “digitala ekokammare”. Tillsammans med internationella aktörer påstås de elektroniska medierna ägna sig åt att plantera, provocera och förstärka extremhögern och nationalistiska krafter. Liksom andra högermedier i Europa sägs de svenska på nätet förmedla budskap som planterats av krafter från Ryssland. Innehållet beskrivs som vit makt, nationalism och främlingsfientlighet.

Som flitig konsument av alternativa svenska medier – dvs organ vid sidan om landets handfull stora mediehus – stöter jag givetvis ibland på utfall mot invandrare och framför allt invandring som fenomen. Några sådana exempel är hatiska och beklämmande. Men det tillhör enligt min mening undantagen och de eländiga exemplen syns framför allt i kommentarsfält till mer eller mindre kända skribenters texter. Det förefaller som en begränsad grupp personer ivrigt och återkommande sysslar med att skriva sådana kommentarer. Om de är styrda utifrån är omöjligt att avgöra. Merparten tycks sympatisera med Trump och hans meningsfränder. Ett fåtal yppar åsiktsvänskap med Putin eller krafter i östra Europa. I flera fall stänger dock redaktionerna av personer med kommentarer som är anstötliga.

Såvitt jag kan bedöma släpper redaktionerna för högersajterna på nätet i huvudsak bara fram texter som uppfyller rimliga krav på saklighet och sans. Ledningarna för sajterna prioriterar mer eller mindre samhällskritiska texter och följer noga vilka texter som får många läsare. Och på så vis formar de alternativa ”mediehusen” sin linje. Visst sker det emellanåt övertramp. Men detta händer även i de stora medierna som genomgående – och med hög svansföring – utropar sig som sanningsjournalistikens ärkeänglar.

Jag har i flera texter kritiserat SR/SVT, DN och SvD för en eskalerande åsiktsjournalistik, där journalisternas politiska värderingar tydlig skiner igenom. Alltså inslag där fakta normalt vrids i en vänsterliberal riktning. I ord speglas följaktligen PK-ismens dogmer om kön, klimat, invandring, globalisering mm. Enligt min mening innebär åsiktsjournalistiken en form av propaganda för idéer på vänstersidan av den politiska skalan. Stora samhällsproblem utelämnas såsom brister i boende, vård, skola, försvar, skatteslöseri mm. PK-tendensen syns i något olika skepnader över stora delar av västvärlden. Förmodligen kan man påstå att den i vårt land planteras av utländska krafter. Den har nämligen en tydlig förankring i en rad internationella organisationer. För att bara nämna några exempel så driver FN, EU och OECD omfattande och (för svenska skattebetalare) kostbara kampanjer med PK-teman. Ändå är de utländska inslagen av mindre betydelse jämfört med de omfattande resurser som svenska staten, kommunerna och de stora mediehusen lägger ned på PK (inklusive statsfinansierade SR/SVT). Ingen oberoende betraktare kan påstå att resultatet blivit ett öppet samtal i vårt land.

Artikeln i NYT markerar därför, som jag ser det, den vänsterliberala åsiktskorridoren. Enligt denna framstår fienden som osaklig, rasistisk, nationalistisk och främlingsfientlig. Här samlas högerkrafter i olika skepnader. Alla är kritiska till det politiska och mediala etablissemang som lägrar inom korridoren. Med betydligt svagare ekonomiska resurser, men med sociala medier på sin sida, försöker högern stå emot den framrusande PK-ismen. De vänsterliberala inser att det egna mediala åsiktsmonopolet vacklar. Och i sin förfäran tar man till ännu mera manipulativa metoder. Den som tror på PK-dogmerna uppfattar nämligen kritik ungefär på samma sätt som kyrkans prästerskap ser på otrogna. Man kan inte förstå att andra är så dumma att de inte ansluter sig till den korrekta läran. Och så utfärdar de vänsterliberala den ena efter andra stormvarningen från sin åsiktskorridor. I detta perspektiv anser jag NYT-artikeln ska ses.

Från ömse sidor försöker med andra ord två grupper av gladiatorer bekämpa varandra. Att kampen ofta inte sker med rena vapen är naturligt. Upphetsningen är nämligen alltför stor. Och båda sidor anser att mycket står på spel. Vilket också är sant.

Även om jag från min marknadsliberala högerposition i huvudsak har mina sympatier på den högra sidans kombattanter är jag allvarligt bekymrad. I stort sett alla sammanhang pläderar jag för det öppna samtalet. Jag menar att Poppers och Soros propåer om en fri diskussion och kritik av auktoritära krafter alltid bör vara ledstjärnan i samhällsdebatten. Inget är så heligt att det inte tål att diskuteras. Men ingen sida av de motstående gladiatorerna hyllar denna linje. Båda gängen av kämpar pucklar på varandra. Viljan att lyssna på den andra sidan är nära nog noll. Åtminstone DN och SvD har tidigare visat tänk som påminner om The Open Society´s. Men idag använder de – tillsammans med statens lydiga hand SR/SVT – sina stora ekonomiska resurser för att slå ihjäl det öppna samtalet. Invandring får inte problematiseras eller ifrågasättas. Särskilt inte nu när Sverige står inför en ny asylvåg från närstående till tidigare inflyttare. Och så offras det öppna samtalet.

Att gladiatorernas kamp ytterst rör makten om det offentliga Sverige behöver knappast påpekas. För S-partiet gäller det att försöka behålla en snabbt vittrande maktställning. Tills vidare backas de upp av några väpnare (läs Mp, C och L), som liksom Sancho Panza önskar rädda den vacklande Don Qijote. I likhet med honom inser de inte att de stödjer ett föråldrat system. Med hugg och slag försöker man trumfa igenom PK-ideologin, ett tankesystem som i grunden faktiskt fungerar auktoritärt. I stället för ett fritt samtal satsar man på invektiv och smutskastning. Det är i en sorglig skepnad som det svenska politiska etablissemanget och medierna framträder.

Torsten Sandström



Kvoteringen Löfven har klassfest på Harpsund

Uncategorised Posted on fre, augusti 23, 2019 15:25:57


En av gårdagens stora nyheter i skattefinansierade SVT var att kvoteringen Löfven håller sin årliga kräftskiva på Harpsund. Vad passar bättre då den politiska klassens elit träffas än att äta kräftor på folkets bekostnad. Ett djur som som i livet är gråbrunt, men som kokt och livlöst blir rött. Det kokas ofta tillsammans med något grönt som piffar upp anrättningen.

Som bekant är kräftans gång inte den effektivaste. Liksom Löfvens klasskamrater förflyttar den sig i sidled. Och den lever gärna sitt liv i dynga. Med tanke på smaken verkar därför jumbovarianten passande för Harpsund.

Finansministern svarade på en fråga att hon skulle äta som många kräftor som möjligt tills de tar slut. Antagligen en metafor för kvoteringen Löfvens egen skattepolitik visavi svenska folket. Men kanske även en bild av klasskamp mellan LO och S-partiet?

Nej nu sätter jag punkt för den icke-händelse som bara medierna i Absurdistan rapporterar om…



Jan Eliasson kramar om en hög mördare från Iran

Uncategorised Posted on tor, augusti 22, 2019 15:23:20


Igår såg jag på SVT 1 Rapport något verkligt upprörande. Det svenskfinansierade SIPRI – fredsforskningsinstitutet – tog i Stockholm emot Irans utrikesminister. En organisation som säger sig syssla med fred öppnade alltså sina dörrar på vid gavel för en hög representant för en av värdens värsta mördarregimer. Det mest stötande var på vilket vis mottagandet skedde. Inte bara genom en neutralt hövlig hälsning och handskakning. Nej, där stod SIPRIS ordförande S-pampen Jan Eliasson med utsträckta armar och log som en sol samtidigt som han ordentligt kramade om mördarnas höga utsände. Iraniern berömde förstås såväl Eliasson, FN som Margot Wallström.

Alltså en storsvensk uppvisning av S-partiet i hyckleri. I ord med huvudet på sned alltid världens främsta fredsvänner. I handling är S-regimen en global umgängespartner till representanten för en nation med tusentals oppositionellas blod på sina händer. Och allt i regi av SIPRI, som du och jag betalar skattepengar till. Kanske omkring 100 miljoner kronor per år (siffran är osäker, SIPRI:s redovisning är minst sagt snårig, vilket tillhör bilden). Allt för att stödja S-pamparnas ambition att spela internationella fredsduvor.

Dubbelmoral är inte ett tillräcklig ord. Det hela är avskyvärt. Inslaget i det skattefinansierade SVT fick en utformning värdig gamla tiders PRAVDA. Den svenska S-regimen glorifierades med andra ord. Sådan är verkligheten i Absurdisten.

Torsten Sandström

PS! Dagen därpå ser jag i tidningen till min häpnad att mördarregimens representant även tagits i mot i Sveriges riksdag. Där står han bredvid talmannen. Ordföranden för våra folkvalda hälsar alltså ett av diktaturens ledande kreatur välkommen. Är inte det att smutsa ned Sveriges demokratiska system, så säg! Att regeringen S tar emot honom (och att karriäristen Eliasson gör det) är sorgligt nog. Men folkets organ, Riksdagen, lyder minsann inte under regeringen och UD. Nu står en talman från M-partiet bredvid med skammen bredvid mördarnas ledare. Precis sådana bilder man förr brukade se i PRAVDA.



Mannen som är van att köpa allt

Uncategorised Posted on ons, augusti 21, 2019 16:32:11


Trumps propå igår om att köpa Grönland från Danmark visar presidentens rätta ull. En ulv i fårakläder (till det yttre ser han fåraktig ut). Han är uppfostrad med att köpa och sälja och vinna ikraft av penningstyrka – inte genom smarta idéer. Han har förstås köpt fastigheter. Och han har köpt damer. Han har köpt sitt presidentskap via sponsorer och förmodligen via affärer med Putins hantlangare.

God politik är enligt min åsikt en fråga om nyanser och fredliga samtal. Trump ser allt svart eller vitt. Nyanser vet han inte något om. Det är något helt främmande för en man som enbart kan uttrycka tankar i max tre satser eller hundra ord. Kompromissar gör han först när han kränkt motparten och märker att han inte kommer längre.

Hans köpetänk visavi Grönland är ett starkt indicium på att sanningen om Trumps agerande mot Ryssland inför presidentvalet sannolikt ännu inte kommit fram. Naturligtvis har han köpt hjälp av Putin. Han och Putin förstår nämligen varandra väl. Två maktmänniskor, som inte behöver läsa Machiavelli för att tvinga sina motståndare på knä. Lyckligtvis visar historien att sådana människor inte tar hem spelet i det långa loppet. Napoleon Bonaparte, Mussolini och Hitler var mycket stora beundrare av Machiavellis bok ”Fursten”. Det gick inte så bra för någon av dem med denna bok eller maktteori som ledstjärna…



Löfvens klasskampsparodi

Uncategorised Posted on ons, augusti 21, 2019 12:09:01

Nu är S-partiet uppenbarligen illa ute. Löfven anklagar de välbeställda i Djursholm för att orsaka problem i Tensta eller Rinkeby. Genom att de rikas ungdomar köper narkotika håller de igång brottsligheten i utanförskapsområdena, menar Löfven. Med vanlig slapphet modell S blandas helt olika sociala fenomen samman. Men temat är känt inom partiet, som alltid önskar höja skatterna för att som man säger ”föra över pengar från de rika till de behövande”. Med detta argument får även vanliga arbetare och tjänstemän numera vara med och betala för S-partiets röstköpsmodell. Trots att klasskampsretoriken annars övergetts för S-partiets nya mål – att låta svenska skattebetalare betala för breda globala satsningar – dyker hatet mot de välmående upp med jämna mellanrum. När vanliga argument allt oftare tryter för S.

Vad har Djursholm med ligorna i Tensta och Rinkeby att göra? Svaret är: nära nog inget. Att ungdomar i Danderyd röker på och använder heroin är ett allvarligt problem. Ett helt annat – och faktiskt allvarligare – är vilka personer som tillhandahåller knarket. Vad jag vet finns det inga utredningar som tydligt kartlägger knarkets väg till det rika Danderyd. Inte heller hur droger förs in till grossister i landet och sedan distribueras ut till de lokala försäljare som finns. Troligtvis ser de grupper som lokalt tillhandahåller drogerna olika ut. Förmodligen har de i allmänheten en profil som påminner mer om trakten lokalt än om miljöerna i invandrarnas bostadsområden.

Det är nämligen invandringens bredare problematik som tyst färgat Löfvens parodiska uttalande. Ett otvetydigt faktum är nämligen att skjutningar och bilbränder – dvs gängrelaterade mord, försäkringsbedrägerier och skadegörelser – i huvudsak enbart inträffar i invandrartäta bostadsområden. Här har klanernas egen justis tagit över. Konkurrenter elimineras kroppsligen. Att det till största del rör sig om invandrare finns tyvärr inte kartlagt vetenskapligt. BRÅ:s intresse för saken är nämligen obefintligt. Och det sammanhänger med signaler från ovan. Sveriges justitieministrar är sedan länge ointresserade.

Enligt politikerna syn på saken är det etniskt diskriminerande att i statistik peka ut en persons härkomst. Därför talar man enbart om gäng från socialt problematiska områden. I själva verket är den gemensamma nämnaren för den brottslighet vi nu talar om i Tensta och Rinkeby just invandring: första och andra generationens. Det vill säga personer med utländsk härkomst som inte integrerats i det svenska samhället. Alltså individer med ett eget språk, ofta främmande religion, dålig utbildning, arbetslöshet osv. Med andra ord just de klaner av ungdomar som svenska samhället bjudit in, men inte lyckats erbjuda levnadsvillkor som avhåller dem från brottslighet.

Ansvaret för dessa tragiska fakta bärs av flera politiska partier och regeringar. Ett tydligt bevis är Reinfeldts bön om ”öppna hjärtan”. Men ett särskilt ansvar bär onekligen regeringen Löfven som 2015 vidöppnat dörren och som nu 2019 är på väg att ge asyl åt anhöriga till tidigare nyinflyttade. Att detta sker är allvarligt med hänsyn till att inget pekar på att invandrargruppens levnadsvillkor visar tecken på förbättring. Fortfarande stoppar S-partiets allierade LO temporära låglöner till nyinflyttade. Fortfarande saknas bostäder. Fortfarande krisar svenska skolor i kranskommunerna. Och fortfarande mördas det genom gäng som säljer knark och begår annan allvarlig brottslighet i just dessa utanförskapsområden.

Det är denna dystra verklighet som S-regeringen inte lyckas hantera. Ett temporärt stopp för invandring är alltså befogat. Men S, Mp, V, C och L öppnar för ökad invandring trots stora misslyckanden hittills. Man kör med hög fart vidare med vänsterns globala ambitioner. Enligt teoriboken har nämligen S-partiet alltid rätt. Ledande män och kvinnor tror sig äga den svenska offentligheten. Den svenska politiska klassen domineras av dem. Deras verktyg är en högröstad retorik i stil med Löfvens. Resultatet av deras arbete också i huvudsak tom retorik.

På spaning efter en syndabock ser nu S-partiet sig om. Vad är då enklare än att fokusera på det förmögna Djursholm? Förvisso finns där ungdomsproblem, men omfattningen och arten är av helt annat slag än de som sammanhänger med den brottlighet som en länge misskött invandringspolitik skapat.

Enligt min mening är Löfvens uttalande rörande Djursholm/Danderyd rena rama populismen. Mot medlemmar i en framgångsrik kommun tar han de facto parti för extrema brottslingar som flyttat in till Sverige. Han försöker undkomma eget ansvar. Vi känner igen modellen från populistiska demagoger i när och fjärran. Exv Donald Trump. Det kännetecknar personer som inte själva kan erkänna ett misslyckande utan försöker snacka bort ett problem. Personer som vill vända debatten bort från egna tillkortakommanden. Personer som inte bör syssla med politik. Det är i populismens gäng Löfven platsar.

Torsten Sandström

2019-08-21

Publicerad i samverkan med ProjektSanning, https://projektsanning.com



Den politiska klassen och dess familjer

Uncategorised Posted on tis, augusti 20, 2019 12:04:26


I tidigare bloggar har jag kritiserat en tydlig utveckling mot att Sveriges politiker bildar en gemensam klass. Allt för att säkra framtida generationsskiften och stänga ute nykomlingar. Bra betalt, säkra villkor, goda reträttposter och familjesammanhållning (äktenskapsallianser och gynnande av anhöriga) är en del av verktygen.

Nu läser jag nyheten att Annie Lööf väntar sitt andra barn, vilket är en god nyhet för hennes familj. Men för den som menar att folkets intressen går före de valda politikernas personliga förhållanden är det plats för en fundering i det klassperspektiv jag inlett med. Kan det vara så att hennes familjerelationer går före hennes ansvar mot väljarna, som i två val 2014 och 2018 röstat för att avpollettera S-regeringar?

Givetvis har hon full frihet inom familjeförhållandet. Men om hon i två valrörelser lovat att avsätta regeringar S – och haft möjlighet till detta – men ändå släpper fram S igen så finns det anledning att fundera. Första gången föddes barn nummer ett, nu 2019 barn nummer två, som sannolikt är inplanerat. Jag förstår mycket väl, som sagt, att man vill föda i lugn och ro. Men frågan är om man då ska ha rollen som partiledare. Min bild är att folkets val får träda tillbaka för Lööf egna familjära. Under fem års tid har hon inte levt upp till att ansvar mot väljarna!

Min kritiska vinkling får ytterligare kraft om man ser på situationen inom Alliansen efter valet 2014. Annie vill som sagt ha barnledigt. SD har en sprillans ny partiledare och även M-partiets chef är ny på sin post. Båda befinner sig i en PRAO-ställning. Alla tre ledarna har alltså privata skäl för att slippa ta över regeringsmakten. Och så väljer man DÖ-trixandet för att låta S-partiet fortsätta. Och 2018 väljer C och L knepet med JÖKEN. I fem års tid luras folket på valkonfekten.

Min bild blir att den politiska klassen leker med statsmakten. Det offentliga blir deras privata excersisplats. Och folkets val tillåts inte styra landet. Det rätta är i stället att stenhårt jobba för ett regeringsskifte. Men det struntar den politiska klassen i.

Och så talar de om att politikerförakt är något förfärlig. Kanske är det logiskt?



En helig allians

Uncategorised Posted on mån, augusti 19, 2019 15:47:22


Svenska kyrkan och fd ärkebiskopen Hammar jobbar hårt för att tränga sig tillbaka i den moraldebatt man förlorat. Nu gäller det klimatet, som ska bli en språngplanka för de kristna. I en artikel i DN för en dryg månad sedan påstår han sig och teologerna ha lösningen. Det rör sig om tro och att konsumtionssamhället ska skrotas, se min blogg nedan.

I SR PI idag släpps han än en gång in i debatten om klimatet. Kyrkan kan bidra påstår han. Kanske har Hammar rätt såvida klimatkrisen rör tro och inte vetande. I min värld har miljörörelsen nämligen starka inslag av moral och en trosviss syn på vad som är vetenskapliga fakta. Här går miljötalibaner hand i hand med Hammar. Kyrkan har aldrig varit en ledstjärna för vetenskaplig sanning.

Tacka vet jag dåtidens fattigpräster!



När DN ställer ansvaret för ett mord på huvudet

Uncategorised Posted on mån, augusti 19, 2019 15:02:22


DN skriver 2019-08-18 flera sidor om ett tragiskt brott som inträffat i Stockholm för en tid sedan, där en 15-årig invandrare försvunnit. Det visar sig att han lämnat sin skola. Efter en vecka hittas den unge mannen död i skogen. En kamrat döms för dådet.

I dagarna anklagar den dödes fader polisen för att den inte letat efter den döde. Intryck skapas av att polisens underlåtenhet att söka beror på den dödes ursprung. DN:s journalister ställer sig i artikeln på faderns sida.

Då brottet begåtts strax efter försvinnandet undrar jag hur polisen hade kunnat hindra dådet? Och då någon brottsanmälan inte skett blir det för övrigt svårt att söka.

Sådana fakta hindrar inte landets journalister att jaga polisen och utkräva ansvar av en myndighet som inte kunnat hindra händelseförloppet. I stället för att skriva om brottslingen – eller kriminalitet hos invandrarungdomar (gärningsmannen har dömts för narkotikabrott) – utpekas en offentlig myndighet. En kort notis om förövaren finns i slutet av artikeln. Men texten går ut på att flytta ansvaret från honom till polisen.

I min blogg har jag tidigare kritiserat svenska journalisters blindhet för förnuft (eller verklighetsförankring) samt deras systematiska opinionsbildning för egna värderingar. DN agerar här som ledare för bottenträsket. En tidning med stolta anor drar – som jag ser det – med öppna ögon en rimlig journalistik i smutsen.



Genomtänkt manipulation

Uncategorised Posted on lör, augusti 17, 2019 17:38:21


Den som vill bilda opinion vet ofta hur man ska välja medel. Ett barn funkar ungefär som en kattunge. Oskuldsfullhet ger ett intryck av naturlig sanning. Protester visar på starkt engagemang. Kraftigt stöd i medier blir kronan på verket.

Så utnyttjas Greta T som en bricka i en planerad klimatkris. Hon är ett fynd för deras sak. Det rör sig inte om en mångfald av hårda fakta för och mot. Nu är det fråga om propaganda. En kampanj där ett barn utnyttjas. Hur hon påverkas av uppståndelsen betyder inget. Ändamålet helgar medlen, sägs det.



I Sverige är nationalism ett förbjudet identitetsintresse

Uncategorised Posted on lör, augusti 17, 2019 14:41:17

I vårt nutida samhälle finns ett spektakulärt intresse för individens val av symboler för den egna identiteten. Jag har tidigare skrivit om hur kön, hälsa/ohälsa, etniskt ursprung, miljöintresse och liknande personliga kännetecken fått en dominerande plats i mediernas och politikernas beskrivning av vad som är viktigt för nationen Sverige. Min kritik går inte ut på att identitetens symboler är oviktiga. De har en given plats för våra funderingar över livet och meningen med detta. Men min poäng är att fokus på fenomen som typiskt sett tillhör privatlivets innersta har kommit att skymma en rad fundamentala problem i det svenska samhället, i stil med dysfunktioner rörande skola, bostäder, arbete, sjukvård, försvar, slösande med folkets skattepengar osv. Genom att sökljuset riktas mot våra egon hamnar samhällets stora frågor i bakgrunden. Jag menar att detta inte händer av en slump. Medier och politiker försöker undkomma ansvar för sina egna tillkortakommanden vad gäller rapportering respektive beslutsfattande.

Sociologen Manuel Castells benar i sin berömda bok om ”Identitetens makt” (1997) upp vad som kännetecknar nutidens fokus på individernas självsyn. Han diskuterar problem av det egobetonade slag jag nyss nämnt, alltså etniska frågor, sexualitet, miljörättvisa mm. Han nämner också religion och lokal gemenskap mellan människor. Mer intressant är att Castells dessutom ägnar stort intresse åt individerna intresse för nationen och för nationalism.

I Castells diskussion om nationalism lyfts två exempel fram. Det ena är Sovjetunionens undergång, som han menar har en nationell sida (vid sidan om ekonomi och politik). Unionen var en omöjlighet i och med att den skulle kitta samman så många skilda nationaliteter från öst till väst i det stora riket. Den sovjetiska statens ledning lyckades inte skapa en nationell identitet eller integrera alla folkgrupper i sovjetsystemet.

Hans andra exempel rör Kataloniens ställning inom den spanska staten. Katalonien beskrivs som en nationell gemenskap utan egen stat. I minst tusen år har folket i Katalonien sett sitt språk och gemenskap som en nationell enhet. Många har yppat starkt motstånd mot att inlemmas i en spansk monarkistisk stat med säte i Madrid (Kastilien). På senare år har som bekant denna nationella konflikt kommit att dominera det politiska samtalet i Spanien.

Orsaken till att jag skriver om detta är att den svenska versionen av nutida identitetspolitik komplett utesluter nationalism som en identitetsbildande fråga. Förvisso diskuteras och hyllas samers och liknande etniska eller kulturella grupper ställning i vårt land. Men det rör sig om påtagliga minoritetsintressen, med liten betydelse för den svenska statens grepp över nationen. Det framstår närmast som en etnisk lovsång till berörda individer. Däremot kan man säga att det officiella Sverige hånar SD-partiets tal om svensk nationalism. Såvitt jag förstår rör SD:s intresse tämligen perifera nationella ämnen som flaggan, hembygdskulturen, språkvård, kristenhet osv. För övrigt möter man ett liknande intresse hos C-partiet, som gärna vill beskriva sig som det landsbygdsparti med knätofs som det i själva verket är (om man granskar partiets ledning). Trots att båda partierna har liknande historiska rötter visavi skeenden i 30-talets Tyskland är det intressant att se hur bara SD:s nationalism fördöms och utpekas som farlig, medan C-partiets betraktas som något närmast komiskt.

Vad är förklaringen till att nationalismen i huvudsak är ett fenomen som hamnat utanför en annars hård svensk identitetspolitik? En förklaring är förstås att Sverige saknar de tydliga etniska och kulturella skillnader inom befolkningen, även om en kraftig invandring på senare år medfört spänningar i vissa bostadsområden. Den viktigaste orsaken till den svenska tystnaden om nationalism är, som jag ser, S-partiets satsning för ett antal decennier sedan på en globalt inriktad politik. Det hände sedan Olof Palme och andra insett att temat om den utsugne arbetaren inte längre lockar väljare. Genom samverkan med bla L- och C-partierna har det globala tänkandet fått en bred bas i riksdagen. De globala idealen innebär ett hyllande av FN, EU och den omfattande slussning av skattemedel ut ur landet som SIDA sysslar med. En sådan politik medför givetvis att svenska behov får stå tillbaka, avseende exv skolan, fattigpensionärer, bostäder och försvaret. Många väljare reagerar logiskt nog mot den globala färdväg som riksdagens majoritet valt.

För att slå tillbaka en växande kritik tvingas vänstern och dess allierade inom C och L till motåtgärder. Följden har blivit en tydlig diabolisering av svensk nationalism. På olika vis vill man framställa den som samhällsfarlig. Alla tänkbara argument används för att legitimera slösandet med skattemedel på rader av globala projekt. Man säger att nationellt tänk är egoistiskt. Eller att det rör sig om fascism eller nazism. Trots att svenska folket visar tydliga tecken på nationella känslor i olika kulturella sammanhang – sport, företagande, musik mm – försöker svenska politiker och medier skambelägga den svenska nationalismens som sådan. Även S-partiet använder sig faktiskt av nationella argument i sin ideliga plädering för export av den ”svenska modellen”.

Jag pläderar absolut inte för tänk om raser. Sådant sysslar enbart en obetydlig minoritet med. Folk i allmänhet lyssnar inte heller på detta. Nationalism hånas som generell företeelse. Det egendomliga politiska resultatet har blivit att en svensk identitetsaspekt dödsskallemärkts trots att alla andra former av egotänkt ständigt uppmuntras. Så kan det gå i ett genompolitiserat samhälle. En tid går det att lägga locket på. Men knappast för all framtid.

Torsten Sandström

2019-08-17



SVT:s lägereld en kulturell klimatfara

Uncategorised Posted on tor, augusti 15, 2019 17:04:48

Jag har inget mot allsång. Bara den är frivillig. Många fester blir enligt min åsikt pinsamma pga armkrok och konstlad sång från ett häfte – bara för att skapa gemenskap. De som sjunger på Skansen under SVT:s ”Allsång på Skansen” gör nog det av fri vilja. Så långt är det OK.

Men att jag och många andra ska betala för detta somriga frälsningsmöte är jag definitiv mot! SVT:s chefer, som för övrigt ofta är närvarande på Skansen, ser tillställningen som ett lägereldsarrangemang. Folket (läs skattebetalarna) samlas framför elden i gemenskap. Amen! S-partiet klappar i händerna.

Det finns inga gratis lägereldsfester. Så låt därför de som sitter vid brasan själva betala! Alla som vill andas in sosse-os ska få göra det. Men jag vill inte stå för pengar till sådana möten. Att ta ut skatt för detta är en fräckhet.



Psykologerna slår in öppna dörrar

Uncategorised Posted on tor, augusti 15, 2019 10:46:42

Någon ordning måste vara i tankelivet!

Journalister och psykologer tillhör PK-ismens prästerskap. Varje dag framför de sina predikningar i svenska medier. Ytterst komplicerade fenomen förvandlas till barnatro. Och bagateller blir stora nyheter.

Idag skriver en sådan psykpastor i SvD följande: ”Om du älskar någon – ge den utrymme”. Den banala och självklara idén är att man ska bry sig om den man älskar. Vem gör inte det? Att man bryr sig är väl själva tecknet på kärlek.

Igår förmedlade TT – och därefter stortidningarna – detta viktiga råd: ”Så hanterar du jobbångesten efter semestern”. Här ges en rad självklara tips om hur du ska ställa om livet efter semesterledigheten. Jag är säker på att vem som helst äldre än 15 år kunnat lista ut minst hälften av tipsen. Och så kommer de från en person som förmodas ha en treårig universitetsutbildning (eller liknande från någon av landets barfotahögskolor).

Jag har tidigare intresserat mig för den nutida politik som fokuserar på din och min identitet – alltså på området för våra navlar – något som på så vis vill föra våra tankar bort från samhällets stora problem. Jag har nyss presenterat två vardagsexempel.

Som jurist vet jag att en minoritet mina kollegor tyvärr sysslar med samhällsonyttlig juridisk verksamhet. Men inte alls flertalet. Jag vill inte påstå att en majoritet psykologer gör ett liknande dåligt arbete. Men alltför många. Och dessutom utan minsta tecken på att skämmas. Att de inte tvekar sammanhänger förstås med att grävande i själslivet (-s svårutredda sörja) har förvandlats till en viktig politisk fråga. En annan orsak till deras bristande tvekan är en usel skolning i vad vetenskapligt arbete innebär. Att rota i själen hos en människa kan knappast ske med ambitionen att det är vetenskapliga sanningar som blir resultatet. Det rör sig bara om en typ av avancerat skådande i kristallkulan.

För den som undrar vill jag bara säga att jurister sysslar med tolkning av källor som i allmänhet satts på pränt. Det ger en påtaglig stadga för den som läser lagen. Alltså en form av ordning i tankelivet.



Personer utan studentbetyg ska in på högre utbildning

Uncategorised Posted on tis, augusti 13, 2019 10:41:34

En skänk bärs fram till personer utan betyg

DN kliver vidare på dubbelmoralens nötta stig. Ofta pläderar tidningen för behovet av en god skola och formella studiemeriter. Men nu vill man att personer utan studentbetyg ska få tillträde till universitet och högskolor. Se länken nedan.

Tidningen ger nämligen plats åt en fd forskningsminister (!) i en S-regering, Hellmark-Knutsson. Hon har liksom flertalet S-partister själv ingen universitetsexamen, men känner sig förstås kallad att å LO-kollektivets vägnar (där hon har varit anställd) öppna stänga dörrar.

Vi har en skola som går på knäna. Elever som inte blir godkända. Lärare som tappat sugen. I stället för tankar i kravens riktning (prov och ordning) så pläderas det alltså nu för mer kravlöshet. Vilka signaler sänder detta till dagens ungdomar? Jo, strunta i skolan. Satsa på Högskoleprovet. Och om det inte funkar så ansök om dispens. Och slutligen: tacka S-partiet för organiserad slapphet och tycka-synd-om-politik.

https://www.dn.se/ekonomi/jobb-karriar/hogskolor-daliga-pa-att-rekrytera-kompetenta-utan-studentexamen/



Olagligt tiggeri?

Uncategorised Posted on tis, augusti 13, 2019 10:13:58

På Uppsala universitet har kulturgeografen Erik Hansson nyligen disputerat på svenskarnas inställning till de rumänska och bulgariska tiggare vi ser på gator och torg. Inte överraskande är hans slutsats ”att det huvudsakliga politiska problemet är att folk mår dåligt av att behöva (be)möta tiggandet och de människor som ber om pengar”. I en artikel häromdagen i DN använder Hansson sina enkla intervjusvar för en plädering mot tiggeriförbud och – som jag förstår honom – för att den svenska välfärden ska öppnas för tiggarna ifråga.

Vi står alltså än en gång framför ett exempel på forskning som baseras på intervjuer. Det är uppenbart att frågor till slumpvis utvalda personer har begränsat sanningsvärde. I bästa fall blir det bara fråga om reflexer av deras känslor. I och för sig tror jag många svenskar inte mår bra av att tvingas se tiggare framför ICA-affären, banken eller Systembolaget. Men Hanssons intervjusvar förklarar inte det ”politiska problem” han talar om. Problematiken är mycket mer mångfacetterat än vad Hansson vill erkänna. Det rör sig inte bara om känslor, även om resultatet av medborgarnas personliga åsikter förstås är viktiga i en demokrati. Att negativa åsikter rör utländska medborgare från nationer inom EU ger för övrigt inte anledning att tala om ”rasism”, som Hansson gör. Det är nämligen inte tiggarnas hudfärg, utseende eller språk som är förklaringen till svenskarnas missnöje. Det rör sig inte om ett etniskt missnöje, utan en negativ reaktion mot ett oönskat uppträdande. Svenska folkets ovilja mot organiserat tiggeri har alltså bara initialt sin grund i den trista syn man möter då de sitter framför affärer på stan. Dessutom finns nämligen flera sakskäl för ett förbud mot tiggeri.

En viktig anledning till ett missnöje är att det rör sig om ett kringgående av utlänningslagens regler om EU-medborgares fria rörlighet för turism eller för att söka arbete. Tiggare från Rumänien och Bulgarien missbrukar lagstiftningen på flera vis. De söker inte arbete i den meningen att en beställd prestation utförs mot lön. De kringgår utlänningslagens 3-månadersfrist, genom att gång efter annan åka tillbaka till hemlandet och sedan återvända till Sverige för en ny 3-månadersperiod. Enligt min tolkning står beteendet i strid mot utlänningslagens grundmening. I och med att kontrollmöjligheterna är små står polisen handfallen. Och svenska medier lyfter förstås inte detta legala problem (de månar om tiggarna). Personerna saknar alltså rätt att uppehåll sig i landet i rollen som tiggare sedan 3-månadersgränsen passerats.

Dessutom finns en problembild som rör tiggarna personligen. De kommer inte att assimileras i svenska samhället genom ett fortsatt självdestruktivt tiggeri. De sjunker tvärtom in i ett fortsatt beroende av tiggandet. Och än värre i ett beroende av de kriminella nätverk som organiserar tiggandet och tar hand om en god del av överskottet. Just det organiserade tiggandet är en avgörande skillnad mot det vanliga tiggeri vi möter i mer spontana former av exv drogberoende. Risken är dessutom stor att de utländska tiggarna med tiden kommer att utnyttjas för annan verksamhet i närheten av det lagstridiga, såsom exv droghandel och sexköp. Tiggaren har alltså ingen framtid i sin tiggarroll. Och svenska staten, som med öppna ögon ser vad som händer, bör därför se till att stoppa en fortsatt utveckling mot att en grupp av tiggare biter sig fast i vårt land i sin olyckliga roll.

Jag menar att Sverige måste reagera mot att en avskild grupp av andra klassens medborgare växer fram i landet. Att tycka syn om dem och låta dem fortsätta är cyniskt. Det innebär att det offentliga så att säga ger grönt ljus för det som sker och som med tanke på kringgåendet av 3-månadersreglen är i strid mot utlänninglagen. Stat och kommun godkänner även tiggarnas eländiga bostadsförhållanden och att deras barn hamnar utanför den normala skolgång och hälsovård som gäller för EU-medborgare med lönearbete i landet. Jag menar att detta är ett utslag av en vanlig svensk dubbelmoral. Stora ord om socialt ansvar för alla och envar. Och i verkligheten låter man med öppna ögon en grupp människor bli beroende av allmosor och risken att utsättas för omgivningens onda ögon. Att som i Eskilstuna – och på sikt kanske Norrköping – kräva tillstånd av myndighet för tiggeri är allvarligt. Utländska fattiga ska få offentligt beslut på sin roll som underklass. Dessutom är det tveksamt om en myndighet kan godta ett beteende i strid mot 3-månadersregeln i svensk lag.

Den som funderar vidare slås kanske av en motbjudande tanke. Det är nog så att många politiker tycker att det är bra att visa upp utländska tiggare på svenska gator och torg. Deras dagliga utsatthet blir, med min tolkning, en bild att visa upp för svenska folket: se så bra ni har det jämfört med tiggarna. Alltså vill politiker och medier förmå medborgarna att känna glädje över sin egen position i välfärden och att vi får mycket för våra stora skattebetalningar. Godtagande av tiggeriet blir på så vis en del av en osmaklig politisk plan: var nöjd och skänk dig fri från andras elände.

Någon upprörd läsare säger att det absolut inte kan vara så och att jag kliver över det tillåtnas gräns. Jag svarar att mitt påstående inte alls är osannolikt. Då jag med ena örat lyssnade på ”Ring P1” (SR P1) häromdagen telefonerade en välsmord vänsterman (?) in för att kritisera ett tiggeriförbud. Mannen i telefonluren menade att vi måste låta tiggarna vara ifred. Inringaren till radioprogrammet pläderade för den positiva sidan av tiggeriet och slutande med ord i stil med att tiggarnas situation ”visar hur bra vi (andra) har det i Sverige”.

Torsten Sandström

2019-08-12



Behov att ett kommersiellt tiggerförbud?

Uncategorised Posted on mån, augusti 12, 2019 12:12:51


Dagens morgontidningar innehåller annonsen ovan. Det är BRIS som är ute med håven. Och det framgår med all tydlighet att det gäller att håva in pengar. ”Vi har svisch.” Annonsen är ett tydligt tecken på att tiggeriet blivit kommersiellt. BRIS betalar för annonsen. Och hoppas håva in pengar som gott och väl täcker kostnaden. Så tänkte dåtidens jesuiter. Så tänker även nutiden PK-ister.

Själva språket i annonsen är slappt och motbjudande. ”Ta stryk” låter som en fotbollsspelare som själv ställt upp på planen. Barn har inte gjort något eget val av spelplats. Men att skriva att det är föräldrarna som slår vågar väl ingen i nutidens bomullsvadderade samtal där alla befrias från ansvar. Så blir språket då man släpper in reklamens folk i det politiska samtalet. Det går åt skogen.



Mediernas åsiktspoliser

Uncategorised Posted on lör, augusti 10, 2019 10:47:09

I äldre tider spreds nyheter och skvaller via kaffesamtal eller möten på landsvägen. Staten talade på söndagarna genom prästen från predikstolen. Enskilda läskunniga skaffade sig nyheter genom tidningsbladet. Flertalet samtalsämnen hade en lokal prägel. De ämnen som dryftades kom i allmänhet från den nära omgivningen. Ingen kan påstå att sanningsvärdet var högt i de budskap som förmedlades. Men den sociala gemenskapen främjades av att människor pratade med varandra. Allvar, skämt och en mängd slappsnack. Resultatet blev att sammanhållningen inom familjer, byar och städer blev hög. En del av detta kan en resenär än idag uppleva på svenska landsbygden, ifall personen ifråga har ett enkelt och öppet sinnelag.

Industrisamhället har omformat det mesta av detta. Folk flyttade till staden och fabriken. Läskunnigheten ökade. Nyheter och samhällsinformation spreds i stora upplagor i tryckt form. Tidningarna producerades industriellt men i mindre skala jämfört med nutiden. Annonsering blev tidningarnas inkomstkälla, vid sidan av pengar från läsarna. Journalistens yrke skapades därmed. Flertalet skribenter var självlärda. De stora drakarna anlitade även väl utbildade akademiker som författare till texter av olika slag. Alla stoltserade med att upprätthålla en tydlig skiljelinje mellan fakta och värdering/åsikter. Nyheter rapporterades därför ofta utan värderande ord. På ledar- och förströelsesidorna publicerades däremot åsikter av alla de slag, antingen för opinionsbildning eller bara för nöje. Många olika politiska åsiktsriktningar fick plats, även om flertalet pennfäktare knappast kan sägas tillhöra vänstern. Hursomhelst, läsaren kunde i allmänhet själv se skillnaden mellan försök till faktaredovisning å ena sidan och strävan efter värderande inslag å andra.

Så fungerar inte medierna idag. Medierna har blivit storindustrier. Reklamföretagen leder utvecklingen. En lång rad av partipolitisk bundna lokala tidningar har slagits ut. En knapp handfull stora mediehus har tagit över. Staten har blivit den största finansiären, dels genom kontroll av SR och SVT, dels genom pressbidrag av flera slag. Mycket betalas alltså av skattebetalarna. Visst finns det ännu inom pressen ledarsidor som tydligt flaggar opinion. Men i övrigt framstår mediernas utbud som ett svall av åsikter och värderingar från journalisternas sidor. Även reportage om inrikes och utrikes politik är garnerade med journalistens personliga syn på utvecklingen.

En tråkig innovation är att journalisterna själva skapar nyheter eller rapporter som passar hans eller hennes egna politiska åsikter. Det mest tydliga exemplet är nog Greta Thunberg. Hennes lagstridiga skolstrejk har lanserats som en välbehövlig kampanj för klimatet. Utan mediernas hävstång hade ingen idag känt till Greta. Nu bidrar radio, teve och press till att familjen Thunbergs politiska budskap sprids jorden runt.

Det vardagliga journalisttricket att bilda politisk opinion är dock mer inlindat än fallet Greta. Det går ut på att välja ett intervjuobjekt som har åsikter som intervjuaren själv gillar. Frågor ställs med andra ord till en partisympatisör. På så vis får utfrågaren indirekt uttala sina åsikter. Genom svar på ledande frågor sköter nämligen intervjuobjektet propagandaapparaten.

Naturligtvis sker inte den politiska opinionsbildningen rakt ut, i stil med ”rösta på S” eller ”Mp är bäst”. Åsiktsförmedlingen sker mycket mer utstuderat. I allmänhet genom en diskussion av de typiskt politiskt korrekta frågorna, varvid den intervjuade tydligt tar ställning för sin linje. Och detta sker dag efter dag. I mediehus efter mediehus. Den totala effekten blir en hård propaganda för en typiskt korrekt vänsterinriktning. Och detta händer i ett land där omkring 2/3 av befolkningen i senaste riksdagsval röstat för det man brukar kalla en borgerlig regering!

Den utveckling jag beskrivit innebär en ingripande förändring i det svenska samtalet under kanske bara ett halvsekel. Från ett ursprunglig lokalt, enkelt och spontant samspråk. Till en i hög grad centraliserad och enkelriktad opinionsbildning genom en handfull medier med starka kopplingar till politiska krafter och affärsinriktade intressen. Idag talar vi mindre varandra – det är storebror som talar till oss. Detta gör att man måste tala om propaganda.

Låt mig därför slutligen citera Wikipedias definition av propaganda:

Propaganda (av latinets propagare, ’fortplanta’, ’utbreda’), är ett meddelande eller en framställning som är avsedd att föra fram en agenda, ett visst budskap eller väcka positiva eller negativa känslor för något (politik, policy, religion, uppfattning, förändring, vara, tjänst, etc.) eller någon (politisk, religiös eller annan kandidat till eller innehavare av ämbete, befattning, position eller tjänst). Den som sänder budskapet är som regel part i målet. Syftet är således inte att informera utan att påverka, och innehållet brister ofta i saklighet, är avsiktligt ofullständigt, vinklat eller rentav falskt.

Termen propaganda avser framför allt reklam och politiska kampanjer och budskap. Ordet har på svenska, liksom i de flesta västerländska kulturer, en starkt laddad innebörd, även om det ibland kan ses som ett positivt ord – som regel är propaganda ett positivt epitet bara under förutsättning att en person samtycker till innehållet i det meddelande som avses.

I vårt land förfäras vi med all rätt över det sovjetiska, kinesiska och nordkoreanska samhällenas statligt styrda opinionsbildning. Där möter vi en grov och tydlig form av propaganda. Den är givetvis inte gångbar i ett modernt västerländskt samhälle. Som jag skissat brukas i vårt land mer raffinerade eller utstuderade metoder för åsiktsstyrning.

Bara själva konstruktionen av en stiftelse som ägare till bolagen bakom SR och SVT tyder på en vilja att försöka dölja faktiska maktförhållanden. I såväl stiftelsen som de aktuella bolagen utövas makt via politiska krafter med ett reellt majoritetsinflytande för organisationer med inriktning åt vänster.

Torsten Sandström

2019-08-10

Publicerad i samverkan med ProjektSanning, https://projektsanning.com



Ylva Johanson platsar i B-laget

Uncategorised Posted on tor, augusti 08, 2019 16:24:31


Jag har flera gånger pekat på att politiker av andrasorteringen skickas till Bryssel och EU. Det är märkligt då de vassaste knivarna i lådan borde styra över unionen.

Statsministerns val idag av Ylva Johansson bevisar mitt påstående. Hon är före detta kommunist (den sovjetvänliga linjen) och riksdagsledamot för detta parti. Hon har gift sig in kommunistpartiets partisekreterare och sedan gift sig in i S-partiet (via finansminister Åsbrink). Jag skriver inte detta för att var snaskig eller privat snokig, utan för att styrka en annan tes jag driver, nämligen om framväxten av en politisk klass (med sammanhållning över politiska gränser). Vidare har Ylva Johansson varit svensk skolminister med de allvarliga konsekvenser vi idag ser för svensk skola och ungdomars kunskaper. Nu dumpas denna person till Bryssel som kandidat till rollen som komissionär. Antagligen får hon jobbet.

Nedvärderingen av arbetet i EU är dystert. Särskilt tråkig är den svenska statsministerns motivering till valet av Ylva Johansson. Det rör sig inte om enastående kompetens. Nej, det gäller kön. En kvinna måste kvoteras in i en den annars manliga miljön. Sverige bidrar som vanligt med könstänk! Flera, flera år på rad har Sverige skickat kvinnor till Bryssel. Är det för att vederbörande varit stjärnor? Någon kanske. Men annars rör det sig om typiskt svenskt kvoteringstänk. PK framför allt!

B-laget får nu den reservlagsspelare som efterfrågas. Det är trist. Även om jag är mot en överstatlig union så menar jag att viktiga handelsfrågor inom Europa måste skötas av de allra mest kompetenta politikerna. Så är det tyvärr inte. Den dystra sanningen är att Europa binder ris till sin egen rygg och kommer därför att sacka efter i konkurrensen med övriga världen.



En svensk moraldomstol slår till

Uncategorised Posted on tor, augusti 08, 2019 11:49:51

När en schaman vill skipa rättvisa

En svensk privat rättsvårdande nämnd har återigen uttalat sig i moralfrågor. Klädkedjan Zara har i dagarna kritiserats av Reklamombudsmannens opinionsnämnd, PON. Varför? Jo, Zara har i sin reklam utnyttjat en slank fotomodell. Förklaringen är att hon är så smal att det kan locka till självsvält (eller kanske kränka fylligare kvinnor?). Så här skriver nämnden:

Enligt nämnden ger kvinnan i reklamen intryck av att vara mycket smal, särskilt hennes armar ser ut att vara mycket smala och hennes nyckelben och bröstkorg framträder tydligt under huden. Nämnden finner att helhetsintrycket, med hänsyn till klädsel, uttryck och poser, gör att kvinnan framställs som extremt smal.

Jag är sannerligen ingen vän av reklam. Den är i allmänhet påträngande och tarvlig. Men att presentera en vacker kvinna – dessutom påklädd – är i mina ögon inte något oetiskt. Det är och har alltid varit en glädje för många åskådare. Jag tror en bred majoritet av svenska folket, män som kvinnor, delar min åsikt.

Därför blir PON:s beslut ännu ett – bland många – tecken på den PK-ism som breder ut sig i landet. Storebror talar om för oss vad som är god moral. Genomsnittlig tjocklek ska modellerna antagligen ha enligt honom. Även fylliga modeller går bra på grund av att övervikt är ett svenskt dilemma. Men ett slankt skönhetsideal gäller inte längre. Bara medelmåtta. Det är denna typ av tänk som medför censur av Astrid Lindgrens ord om Pippis pappa som negerkung. Eller att Strauss´Zigeunerbaron döps om till Romabaron. Eller som medför att måltidsrätten lappskojs måste döpas om till sameskojs. Snart kommer moralpoliserna att förbjuda välformade kvinnostatyer på våra torg. Och ersätta dem med föga sköna kroppar i stil med vad som skett i Växjö…Ska man skratta eller gråta?

Psykologernas tänk om vad som är bra eller dåligt för dig och mig har numera blivit bestämmande i vårt land. Där står de på rad som prussiluskor med sina sprutor i högsta hugg, beredda på att injicera oss med sitt Kallocain…



Så talar en miljötaliban

Uncategorised Posted on ons, augusti 07, 2019 15:27:46


Så här säger chefen för svenska Greenpeace, juristen Parul Sharma:

”Vi har en partipolitikens kris i Sverige, där ingen i riksdagen tar miljö- och klimatkrisen på allvar, säger hon när SvD träffar henne på ett fik i centrala Stockholm.”

Sharma säger i en mening att hon inte förespråkar en klimatdiktatur. I den följande säger hon att politikerna måste agera kompromisslöst. Orden blir en juridisk gåta.

Jag undrar om Sharma och jag lever på samma jordklot. Vi har politiker som basunerar ut klimatkris. Och satser miljarder på i och för sig egendomliga reformer. Men en taliban kan inte tänka sig att kompromissa. Allt ska talibanen genomdriva i helig ilska. Detta är en bild av Sverige av idag.



Ett hundliv

Uncategorised Posted on tis, augusti 06, 2019 16:06:28

Läsaren av min blogg är kanske intresserad av en kort intervju med en ung ensamkommande kille, som bor hos mig sedan två veckor. Hen heter P. Och den som ställer frågor är jag, T.

T: Vill du berätta något om din bakgrund?

P: Ja, jag är ensamkommande. Född ganska lång härifrån. Min mor är ensamstående, med åtta barn, som hon omöjligtvis kan försörja. Jag hoppas att få ett bra liv i din familj. Ni verkar så snälla.

T: Du verkar ha svårt att komma till rätta i vårt samhället?

P: Det är inte så enkelt att anpassa sig i en främmande kultur. Jag är inte van vid ordning och reda. Ditt språk är svårt. Man måste förstå att jag är uppfostrad i en hederskultur, där familjens ledare bestämmer. En typ av klan med ganska hårda metoder för den som inte lyder.

T: Så du har inget eget ansvar?

P: Jag säger ju att min bakgrund är tuff! Det är svårt – kanske omöjligt – att bryta en så´n struktur. Inte kan man bara utkräva ansvar av mig rakt på. Är även tyngd av min roll som kille. Jag tänker förstås inte på mitt biologiska kön. En sådan tanke är alltför djurisk. Nej, min och mina bröders liv är format av osynliga sociala krafter, som styr och ställer så vi inte kan uppföra oss som du förväntar dig. Alla som studerat normkritik känner till detta. Vi lär oss att det genomsnittliga måste ifrågasättas och att minoriteten har rätt. Du tror att alla ska följa den norm som du lever efter! Det finns alternativa livsval!

T: Så du tycker att kraven är för höga i din nya miljö?

P: Ja, det tycker jag. Krav och prov är inte utvecklande. Många svenska pedagoger säger detsamma. Följden blir att de svaga stigmatiseras. Att vi hankar efter ännu mer. Kraven måste anpassas efter mig och andra svaga länkar, som har svårt att rätta in oss efter det liv du begär. All inlärning måste ske på mina villkor. Jag kan fixa det själv om jag bara får bestämma. För övrigt har jag en diagnos, något som kanske liknar ADHD. Du vet väl att man måste ta hänsyn till den som drabbats av psykisk ohälsa?

T: Men är du inte rädd för att hamna i utanförskap?

P: Jag vet ju att det finns ett skyddsnät i detta land. Jag har ju nyss blivit omhändertagen. Och i ditt land frågar man inte vad jag själv kan bidra med, utan här står man på tå för min skull och vill hjälpa mig till rätta. Det är skönt att veta att mina behov står i centrum. Välfärden ska man väl för övrigt ta för sig av. I detta land flödar det av erbjudanden från många vänliga personer. Det är jag ännu inte riktigt van vid. Men det är super.

T: Men är du inte rädd för att din ”olydnad” riskerar medföra att du hamnar i brottslighet?

P: Haha, som ung och nyanländ riskerar jag inte några hårda bud i detta land. Era regler är reaktionära och bara redskap åt dem som vill slå ned oss som har det svårt. Vi har våra egna normer. Och vår egen rättskipning. Det är spelregler som jag är van vi hemifrån. Den som inte lyder får skylla sig själv. Vi har vår egen procedur.

T: Så du tycker inte att du måste anpassa dig till våra villkor?

P: Nu låter du verkligen repressiv. Varför är ditt språk och sätt att tänka bättre än vårt hemifrån? Jag har min kultur – den är lika god som din! Det säger också alla jag möter här. De begär inget särskilt av mig, utan klappar bara mig. Det är förtryckande att begära att jag ska bete mig som du och andra med dig.

T: OK, då vet jag. Tack för samtalet!

P är nio veckor gammal. Hen är en dansk-svensk gårdshund och går under namnet ”Pigge”. Pigge är gladlynt och har mycket stark vilja. Önskar göra som hen vill.



Färdriktningen mot en egotrippad identitetspolitik

Uncategorised Posted on tis, augusti 06, 2019 11:55:44

Historiskt sett är individualismen något som formats av kapitalism och demokrati. Innebörden är att varje individ har rätt att sluta avtal (något som till stor del inte gällt före slutet av 1800-talet i vårt land). Lagstiftning ska gälla för alla individer, inte bara vissa klasser (skrån, stånd mm). Vidare har varje medborgare rösträtt (tyvärr en mer sentida möjlighet för svenska kvinnor). Med det nya kapitalistiska samhället följde i sin tur också olika former av kollektiva rörelser. Frikyrka, nykterhet, facklig gemenskap, konsumentkooperativ mm. Det moderna Sverige baseras med andra ord på en kombination av individualism och kollektiv samling.

Det intressanta är hur individens ställning under senare decennier utvecklats så att fokus hamnat på människans identitet. Hennes självsyn är på mångas läppar. Sakta stiger frågor om samhälle och ekonomi i bakgrunden. Fram träder i stället en form av navelskådande attityd, som tar sikte på individens egna liv, hälsa, kön, samliv, etniskt ursprung och liknande. Att miljön har en plats i det nya tänket är givet. Till och med djurens påstådda rätt och veganism tillhör bilden. Framför allt har psykologin flyttat ut från universiteten teoriskolning till en utbredd praktisk tillämpning på individerna många enskilda problem.

Den som inte övertygas av mina påstående ska få några illustrativa exempel. I sommarens tider av semesterhysteri och nyhetstorka släpps identitetens politik fri fullt ut. Tänk bara på alla nyhetsinslag om htbtq under senaste veckan. Och idag möts jag av den stora nyheten att ett dussin mycket gamla skelett från en samisk befolkning in norr – som arkeologer deponerat på Nordiska muséet – nu ska jordfästas med vederbörlig uppvaktning av olika myndighetspersoner och jojksång mm (det talas om ”repatriering”). Också den romska minoritetsbefolkningen framför ICA-butikerna får ständig uppmärksamhet. För att inte tala om andra nyinflyttade i sina gettoliknande förortssamhällen.

Som nämnts står identitetspolitiken med ett ben i psykologernas värld. Man kan säga att psykologerna är predikanter för den nya dogmatiken. I medierna ges de ett omfattande utrymme. Här djupanalyseras samtliga våra små och stora förtretligheter i livet. Relationsproblem, tvångstankar, ångest, olycka, mobbning, vantrivsel och mycket annat tror sig själens yrkesarbetare snabbt kunna förklara för dig och mig. Till och med rena etikettsfrågor om hur vi exv ska bete oss på fester och i tunnelbanan kan själstolkarna genast klara av, så att vi får ledning i livet. Inte undra på att en sommarpratare i SR P1 presenteras rsig som ”en fucking queen of psykisk ohälsa”.

Hand i hand med påståenden om vår identitet – vårt innersta – ligger alltså det eskalerande talet om en psykisk ohälsa hos landets befolkning. Vi har alla snart en diagnos. Här jobbar läkarna i anletets svett med att skriva ut piller och terapiremisser (för ”vård” hos psykologer förstås). Att diagnoserna inte baseras på blodprov och liknande biokemiska mätningar medför givetvis att denna själshantering står på en mycket osäker vetenskaplig grund. Men det verkar inte betyda så mycket. Själens entreprenörer famlar efter stöd i förnuft och beprövad erfarenhet. Mer tro än vetande gäller med andra ord.

Samtalet om identiteter bygger alltså på en mycket lös eller vag idéstruktur. Liknelsen med spåkvinnans kristallkula är på plats. Resultatet har blivit en kravlöshet visavi individen, något som kännetecknar den nya dogmatiken. Vi möter den i skolans arbete, där betydelsen av kunskaper, betyg och ordning blivit fenomen av andra rangen. En liknande tendens syns tydligt inom rättsvården. Särskilt unga brottslingar får en klapp på axeln. I förhoppning om bot och bättring ges grova brottslingar påföljder i stil med några dagars samhällstjänst på kyrkogårdar.

Jag påstår inte att frågor om kön, samlevnad och hälsa saknar betydelse. Synen på oss själva och andra själsliga funderingar har förstås intresse. Men det jag menar är att individens enskilda problem ges alltför stor uppmärksamhet, att de behandlas nyckfullt och att åtgärderna ofta inte botar de svårigheter som lyfts fram. Tvärtom tycks själsexperternas, juristernas och pedagogernas beslut eller rekommendationer snarast förvärra den enskildes problem.

Om jag har rätt i mina påståenden tvingas man fundera över varför det har blivit som det är. Svaret är inte enkelt. Men jag kan se två anledningar, förutom en utveckling som påverkats av ett tänkande globalt. Ett skäl är mediernas förändring från organ för redovisning av nyhetsfakta till fora för åsiktsbildning och underhållning. Den tidigare dominansen av stram faktapresentation har alltså vikit för journalisternas personliga åsikter. Att journalistkåren i huvudsak intar vänsterpositioner har därför medverkat till det identitetstjat vi möter idag. Det är dessutom billigare för mediehusen att hålla sig med personliga tyckare och underhållare än välutbildade och stringenta presentatörer och analytiker av fakta. Dagstidningarnas försämrade lönsamhet och reklamens hårda krav på förströelseinnehåll är en viktig förklaring.

En annan anledning är till flödet av identitetstänk är den svenska politikens utveckling. Den går för övrigt till stor del hand i hand med medierna. I stort sett samtliga partier driver politik i populistisk riktning (med press, radio och teve som verktyg). Den kravlöshet jag nämnt ovan framstår som ett svenskt politiskt signum. Individen beskrivs som offer för strukturer som han eller hon inte rår över. Politisk enighet tycks därför råda om att krav inte kan ställas på skolungdomar, brottslingar eller personer som uppenbarligen själv valt att söka sin försörjning via bidrag. Kravlöshetens strukturtänk syns i synen på könen (feminismen), i synen på psykiska diagnoser och i synen på kunskaper. I flera fall syns ett relativt tänkande rörande gränsen mellan fakta och åsikt, mellan sanning och opinion. Var och en väljer sin sanning. Frånvaron av kunskapskrav i skolan, bristen på ordning och reda i könsdebatten och flum inom vetenskapssamhället är som jag ser det viktiga exempel på denna kravlöshet. Flummigast är tänket inom exv psykologi, psykiatri och kriminologi.

Slutligen en mer spekulativ och skrämmande tanke. Medborgare som inriktat sitt liv på identitetstänk, nöjen, sin egen psykiska ohälsa är förmodligen enklare att manipulera politiskt, än personer med integritet och kritisk samhällssyn. Min misstanke kan tyckas förnedrande. Men det politiska spelet styrs sannerligen inte av förnuftig hänsyn till samhälle och medborgarnas frihet. Dagens politik är en kamp som kraftigt färgats av populismens egoism. I sig en strimma av en manipulativ syn på individen. Meningen är att forma ditt och mitt liv och tänkande genom mediernas och politikens krafter.

Torsten Sandström

2019-08-06



Nutidens hjältar

Uncategorised Posted on sön, augusti 04, 2019 11:00:30

I dessa tider av oändligt svenskt identitetssnack – Pride, hbtq, begravning av sameskelett, kravlöshet, påhittade psykiska sjukdomar osv – pågår allvarliga händelser hos vår granne på andra sidan semestersjön. Putin slår våldsamt ned demokratisk motstånd. Mot Putin agerar bland annat två jurister som hjältar för Rysslands frihet: Navalny och Sobol. De bevisar att det är möjligt att använda juridisk kompetens för samhällsnytta.

Därför måste mer intresse riktas mot världens politik än våra individuella känslor och kroppar. Vår enorma navelskådning är eländig, anser jag, även om det finns goda moment i den enskildes kamp för sitt liv och framtid.

Länge leve Navalny och Sobol. Så länge de överlever.

Torsten Sandström
2019-08-04


Två kompisar. Två hot mot en bättre värld. Putin är tyvärr jurist, vilket visar att juridiken inte är en autostrada mot befrielse.



Frånvaron av handfast svenskt miljöarbete

Uncategorised Posted on lör, augusti 03, 2019 13:53:13

Vårt land är en obetydlig del av jordens yta. Detta simpla konstaterande är en bra start på tankar om vad vi ska göra för miljön. Vi är en liten nation och bör därför jobba med miljöreformer som vi klarar av från vår position i Europas norra utkant. Många små viktiga men eftertänksamma steg.

Jag menar inte att vi ska nonchalera forskarmajoritetens uttalande om CO2-tillväxtens risker. Men även här bör vi besinna oss. Det finns åtskilliga forskare som hävdar motsatsen. Och framför allt är vår lilla nation en av globens minsta bovar i sammanhanget, dvs då det gäller att sprida CO2. En stor del av vår elenergi är från vatten- och kärnkraft. Två prima källor till hållbar energi. Enligt min mening talar detta sammantaget för att svenska politiker och medier bör visa lugnt och vrida ned volymen på propagandan om akut hets rörande CO2. Det är bättre om andra än Greta Thunbergs familj tillåts forma svensk miljöpolitik.

Min tanke är att all politik bör byggas på ett förnuftigt samtal. Vad kan Sverige bidra med tanke på landets läge på kartan, befolkningsstorlek och ekonomi? Nationens position vid Östersjön och dess förbindelse med Atlanten bör förstås vara vår utsikts- och startpunkt vid ett strategiskt förändringsarbete. Vad innebär detta rörande tänkbara miljöreformer?

Två forskare lyfter i DN 2019-07-30 fram en synnerligen viktig och handfast miljöaspekt rörande det svenska jordbruket. Tanken är att nutidens svenska bönder driver fel linje rörande kretslopp inom miljön. Allt fler bönder satsar nämligen på produktion av antingen kött eller växter. Förr användes betesdjurens dynga som gödsel på bondens åkrar. Nu blir mycket gödning från köttdjuren onyttig eller kvar på betesmarken eller diken däromkring. Och de bönder som satsar på odling av grödor köper kemiska gödselmedel som sprids i massor över fälten. En stor del av dessa kemikalier rinner vidare ut i sjöar och hav. Den övergödning som sker i Östersjön talar sitt tydliga språk. Fiskar får sjukdomar eller dör. Alger blommar och sprider gifter. Liksom de två forskarna anser jag att svenska politiker och medier här har ett tydligt miljöproblem att bita i. Men det sker inte.

Starka krafter från C-partiet och bonderörelsen jobbar nämligen mot. C och dess närstående agerar även för en liberal politik vad gäller användning av olika gifter inom jordbruket. Då förbudsfrågor har dryftats inom EU-parlamentet har C-ledamöter agerat mot. Och S-partiet gör som vanligt inget mer än snackar om höjda skatter.

Från EU styrs en rad åtgärder som skadar miljön och ökar CO2-halten i luften. Framför allt ger EU bidrag till stora odlare av vete mm. På så vis främjas ett storskaligt missbruk av kemiska gödselmedel, med de effekter på sjöar och hav som nyss nämnts. Dessutom främjar EU via bidrag att åkrar hålls öppna utan någon odling. Europas miljötalibaner och många andra älskar nämligen idén om ”det öppna landskapet”. Rop om detta hörs samtidigt som man hånar trädfällning i Brasilien. Alltså ännu ett prov på tal med kluven tunga. Varför inte föregå med gott exempel och återplantera oanvända åkrar med löv- och barrträd? Åtminstone bör den som vill se ett öppet landskap omkring sitt eget hus själv betala för detta och inte uppbära bidrag från skattebetalarna.

Min slutsats är således att svensk miljöpolitik präglas av dubbelmoral. Det talas vitt och brett om hur miljön ska värnas. Ändå undviker politiker och medier att ta tag i en handfull näraliggande och praktiska åtgärder av den typ som nyss nämnts. Det blir mest snack och liten verkstad. Och när handlingskraft ska visas så sker det på ett symboliskt vis, genom åtgärder som kostar mer än det smakar. Många miljarder slängs bort på perifera projekt. Klassisk är S- och Mp-regeringens strösslande med bidrag till köp av elcyklar. Lika illa är horder av statliga och kommunala miljöinspektörer som reser land och rike runt antingen för att värna arter som hotas att slås ut eller för att utrota arter som påstås vara invasiva. Jag vill inte påstå att alla insatser av detta slag är olämpliga. Men jag menar att de visar på ett miljöarbete som är valhänt och där politikerna startat i fel ända. Stor byråkratiska kostnader till tveksam nytta.

Jag förstår att det kan vara svårt att ta itu med de stora frågor jag nämnt om jordbrukets inriktning samt spridandet av kemisk gödsel och gifter. Men däremot kan jag inte acceptera den dubbelmoral som präglar svensk politik. Stora ord om frälsning av jordens klimat och miljö. Men då det kommer till handling så blir det mest dyrbara felsatsningar. Praktexemplet är nog den förestående avvecklingen av ett fungerande kärnkraftverk. Med ett streck utplånas kanske 10% av nationens goda elkraft, för att i vintertider ersättas av kolkraft från Europa. Beklaglig är även storskalig underlåtenhet avseende de handfasta exempel som nyss nämnts.

Förklaringen är de starka politiska krafter som hindrar en god svensk utveckling. Här framstår som sagt C-partiet som en viktig bov. Men det tyngsta ansvaret bärs av det ”ständigt” regerande S-partiet. För att till varje pris behålla makten över staten – och den bidragspolitik som är S-partiets främsta drivkraft (eller psykofarmaka till folket) – spelar man samman med Mp, C och L genom den eländiga Jöken (januariöverenskommelsen). Sverige framstår alltså som dubbelmoralens Mekka. Vi är inte alls något föredöme för övriga världen som vissa påstår.

Torsten Sandström

2019-08-03



Mediesamhällets abnorma expansion

Uncategorised Posted on tor, augusti 01, 2019 12:23:38

Alla har hört talas om mediernas samhälle. Men ganska få har nog funderat över vad det egentligen är fråga om. Utvecklingen är komplex, men ändå tydlig. Det rör sig om ett fenomen på flera ben. Låt mig peka på de fyra viktigaste. Den främsta är marknadens strävan efter lönsamhet eller företagsinkomster. Som alla vet lockar medierna till sig reklampengar i stor skala. Tidigare har tidningarna varit reklamens motor. Nu har internet – särskilt stora aktörer där – blivit magneten nummer ett för annonsörer av olika slag. Därför flödar reklamen in över oss timme efter timme. En själsdödande tsunami av kommersiella budskap, som endast vill säga oss: kom och köp!

Ett annat ben som medierna ganska länge stått på är underhållningsindustrin. Att förströelse är nära sammanflätad med marknaden är självklart, i och med de gigantiska penningbelopp som står på spel. En hel armé med idrottsmän, skådisar, musiker och andra kändisar – aktiva eller före detta – får på så vis sin försörjning, samtidigt som de tillåts sprida sina plattityder dag efter dag. Särskilt tevemediet blir deras pensionsanstalt. Vitsar och flabb dygnet om. Till saken hör att man numera inte behöver ha presterat särskilt mycket för att lyckas på nöjesarenan. Den som kan köpa ett bevis – äkta eller oäkta – på att ha tiotusen följare på internet blir snabbt ett lönsamt objekt för reklammarknadens exploatörer. Att själv marknadsföra sig som ”influencer” kan många gånger räcka för att bygga en framtid i mediernas värld.

Ett tredje ben är nutidens så kallade bildkonst. Förr krävde sådant kulturellt arbete mångårig skolning, dvs träning med penna och pensel. Konstnären började som lärling, en person vars framgång baserades på talang och lång erfarenhet av färg och form. Så är det tyvärr inte längre. Den som idag ser sig omkring i konstgallerier, muséer eller tidningarnas konstsidor ser hur marknaden även här har stigit in med sin reklamfilosofi: allt går att sälja med mördande marknadsföring. Följden har blivit en utveckling som påminner om underhållningsindustrins. Tänk bara på Jeff Koons ballongbilder som säljs för mångmiljonbelopp. Eller på broar invirade i toapapper eller enfärgade tavlor med några knivsnitt i. Alla som själv önskar har alltså frihet att presenteras som stor konstnärer, bara det finns några påhejare som vill sätta prislappar på objekten ifråga. Åtminstone jag får ett intryck av att närapå vem som helst från gatan idag kan kläs i konstnärens skrud. I och med att träning och erfarenhet inte längre krävs ser också det som kallas konstobjekt nu ut precis hur som helst. Begagnade varor presenteras som konst, liksom videosnuttar eller människor insmorda i färg osv. Intigheten skrivs oss på näsan. Objekten saknar all kraft (hänryckning), genialitet och stringens. Att tala om skönhetsvärde är inte möjligt, det är för övrigt idag en skamstämpel. Men det finns en gemensam nämnare. Det är de patetiskt storvulna namn som ”konstverken” ges. En hög med skrot kan kallas ”industrisamhällets undergång” och den evigt rullande videon kan med en magnifik titel symbolisera nästan vad som helst. Det är marknadens lagar som gäller. En hög prislapp ger således besked om stor konst.

Då man talar om det nya mediesamhället är enligt min mening det mest intressanta benet politikensarena. Här ser vi gamla och nya medier i samverkan. Man skulle kunna tro att politik och vinstjakt på en marknad inte har något gemensamt. Men den som tänker efter förstår att politiken i sig själv är en spindel i marknadsnätet. Här formas nämligen lagstiftning, spelregler för marknaden, med omgärdande normer om hur skatter tas in och bidrag skänks ut. Idag är den politiska eliten därför fast förbunden med – i stort sett beroende av – medier av skilda slag och med delvis olika inriktning. Genom att favorisera en politisk linje kan medie- och reklamföretagen ifråga dra in pengar till sina kassor. På så vis framstår en stor grupp av dagens journalister som politiska reklammakare. Många populistiska politiker från vänster till höger skördar stora framgångar. Tongångar från reklamen tar plats: rösta på mig för jag lovar detta och detta. Liksom reklambudskapen rör det sig i allmänhet om överdrifter och dunster.

Denna intima samverkan mellan politik och mediernas marknadskrafter är som jag ser en ny företeelse under se senaste årtiondena. Medierna har fått en ny inriktning. En tidigare strikt åtskillnad mellan nyhetsfakta å ena sidan och värderingar/åsikter å andra har lösts upp. Majoriteten av dagens journalister pläderar politiskt eller sprider underhållning. Detta sker inte direkt – i stil med ”rösta på S” – utan förtäckt och systematiskt. På så vis presenteras den rätta politiska linje som han, hon eller mediehuset stödjer. Läsaren och lyssnarens proppas alltså i smyg full med opinion. Förr kallades detta för propaganda. Idag talar kritiker som jag – och många med mig – om politiskt korrekta åsikter. Oavsett beteckning uppfattar jag åsiktsstyrningen som en eländig utveckling, som förändrar demokratins spelregler.

Mediesamhällets funktion och de fyra ben som nämnts belyses väl av Greta Thunberg. Jag menar inte att hon är en dumsnut. Men hon är ingen naturvetare eller ekonom. Det är möjligt att hon har rätt i sak. Men hon kan också ha fel. Hursomhelst rabblar hon andras åsikter och i bakgrunden tycks någon familjemedlem hålla i trådarna. Greta är alltså i huvudsak mediernas bricka i ett skickligt fört politiskt spel om miljön. Fullt ut framför hon rådande PK-budskap. Hennes brist på erfarenhet och formell kompetens påminner om underhållarens eller den nutida konstnärens roll enligt ovan. Vilket barn som helst med gott självförtroende och skolad i PK-lärans grunder kan axla Greta Thunbergs roll. Det rör sig om en typ av romantiskt moraliserande.

Karl Marx var på sin tid en begåvad samhällsanalytiker. Han skilde mellan samhällets ekonomiska bas å ena sidan och de tankesystem (ideologier) som bar upp den mänskliga produktionen av nyttigheter å den andra. För Marx blev religionen därför ett samhälleligt smörjmedel, ett slags opium för folket. Idag är kristendomen i stort sett död i vårt land. Men dess ideologiska roll sköts nu att PK-ismen. För några veckor sedan skrev därför förutvarande ärkebiskopen Hammar i DN om ”ekoteologin”. Det dagliga predikandet av PK sköts dock av landets journalister med hjälp av Greta Thunberg som de själva vigt till nationens främst klimatängel.

Torsten Sandström

2019-08-01



PK-sommar

Uncategorised Posted on tor, augusti 01, 2019 12:00:18


I SR P1 körs som bekant programmet Sommar varje dag under juni-augusti. Det är ett av de inslag som det statligt kontrollerade mediet (finansierat av skattebetalarna) älskar att kalla möten vid ”lägerelden”. De vill se det som folkmöten. För mg liknar det mer bönemöten.

Med få undantag är scouterna vid brasan inte vardagens människor. I stället rör det sig i huvudsak om ett kändisar, förvisso förpackade i ord och musik. Rader av personer från underhållningsbranschen. Och lika många som enbart är barn till kända personer. Urvalet tycks ha skett via en typiskt svensk kvotering. Kön, sexuella preferenser, invandring, minoriteter osv är de trådar som vi ska styras genom då vi sitter i röken vid elden. Dominerande är förstås vänsteråsikter eller liberala tankar, ibland tämligen öppet framförda.

Det är så S-staten vi ha det. Och SR levererar. S-folket klagar alltså inte. Du och jag som har andra politiska åsikter och är kritiska mot typen av samtal vid brasan tvingas vara med och betala för kalaset.

Bild av Katja Wallgren, Lidingö



Mer om semesterinfernot inom svensk vård

Uncategorised Posted on ons, juli 31, 2019 09:25:38

Den som försökt söka sjukvård under denna sommar har upplevt det semesterinferno jag skrivit om på min blogg. Tillspetsat förefaller en stor del av de sköterskor – som har den trista rollen att stå i första fronten – till uppgift att meddela den vårdsökande just det faktum att vården står stilla pga av julisemester. ”Tyvärr har vi ingen ledig tid för dig. Försök i stället att kontakta den eller den”. Andra ska uppenbarligen göra jobbet, helst någon privat vårdcentral! Patienten som betalar lön (via skattsedeln) motas alltså ut från landstingets område för att göra yttrligare egna insatser på annat håll i den svenska vårdens roulettspel. Endast den som är tuff och vågar stå på sig har en möjlighet att tränga igenom vårdens järnridå. Eller den som har en privat vårdförsäkring (vid sidan om den offentliga han/hon betalar skatt för).

Så funkar de svenska landstingen, som bär ansvar för vårdens bettingsystem. Hur länge ska landstingen få fortsätta att lura svenska folket på den vård de har rätt till?

Vi skådar alltså den svenska modell som S-partiet (och för övrigt flera andra partier) skapat och är så nöjda med. Bostadsmarknaden (för hyresrätter) är död. Arbetsmarknaden skapar inte jobb för nyanlända (pga att grundlönerna är för höga för outbildade/språksvaga). Skolan förmedlar inte kunskaper på ett vis som sker i grannlandet Finland. Försvaret är närapå nedlagt. Och vården står alltså stilla. Detta är min blixtbild av Sverige idag. Den nation som tror sig vara ett föredöme för världen! Landet jag kallar Absurdistan.



Den svenska modellens semesterinferno

Uncategorised Posted on tis, juli 30, 2019 14:10:11

Som bekant inträffar juli månad varje år. Upplysningen kan tyckas löjlig. Men inte för Sveriges del. Liksom sketchen ”Grevinnan och betjänten” utspelas the same procedure varje år i vårt land: semesterhysterin. Med mekanisk envishet inträder samma offentliga samtal varje julimånad: ”kris och elände på grund av personalbrist.”

Du märker det med all tydlighet i svenska medier. Från morgon till kväll presenteras repriser på nonsens. Nyhetstorkan under juli i kombination med sommarvikarier på mediernas redaktioner förvandlar det till en samhällsfara. Unga vänsterjournalister ska då pröva sina vingar. Det första som händer är att folkrättsliga konventioner lusläses för att utröna om det skulle visa sig att Sverige kan misstänkas bryta mot en stavelse – eller åtminstone ett skiljetecken. Rädda barnen, Röda korset, Amnesty mfl ställer villigt upp på den tomma arena som uppstått på grund av att de flesta svenska har semester. Och så maler sommarens krav på Human rights igång. Rätten till semesterledigt under juli framstår i vårt land nämligen som en mänsklig rättighet.

Vidare ger juli månads öde scen plats åt landets fackföreningar, dvs de vikarier som fått i uppdrag att serva den vikarierande journalistkåren med fackliga åsikter. I tidningar, radio och teve presenteras deras åsikter från vänsterkanten som rena rama sanningar. Att problem på sjukhus och andra vårdinrättningar uppstår under juli förklaras självklart av personalbrist. Många fler måste anställas! Detta är en förstås en sanning ifall julisemester är en naturlag. Men så är det inte. Personalkrisen under juli är bara ett svepskäl. Det är ett svenskt politiskt val: den heliga julisemestern.

Bristen på nyheter under juli släpper också in ett antal yrvakna myndighetschefer på den mediala arenan. Då andra ligger i hängmattan och inte kan gå i svaromål uttalar sig de offentligas chefer vitt och brett om sina myndigheters hjältedåd. Så att folk ska förstå att vi får full valuta för skattepengarna och att betalarna lever under myndigheternas vingars sköna skydd. Liksom ”Allsång på Skansen” förmedlas budskapet att vi alla sitter i samma båt och att den är sjövärdig. Om skatterna höjs kommer båtens säkerhet förstås att öka rejält.

Det tycks alltså som om en samfälld semester under juli månad är en naturlag. Men den som tänker efter inser förstås att detta bara är en politisk dröm. Anställning av extrapersonal året om för att hålla igång just juli är inte en fungerande lösning. Ledighetens förläggning måste givetvis i allmänhet varieras under året. Så sker utomlands, exv i grannlandet Finland. Flertalet där måste turas om att ta ut sina fridagar under juli eller kanske få mer betalt för en annan semesterförläggning. I många verksamheter är detta redan en självklarhet, exv för personal inom transportnäringarna och handeln. Samma sak måste givetvis i än högre grad gälla för den omfattande offentliga service som skattebetalarna betalar för. En anställning där är inte en skänk till det allmänna, utan tvärtom sysslor som finansieras genom pengar från skattebetalarna.

Det sist sagda snuddar vid förklaringen till varför just de offentligt anställda inom vården – och deras fackföreningar – är mest högröstade för nyanställning av personal i syfte att andra arbetstagare ska ha rätt till ledigt under juli månad. Den svenska vårdsektorn är nämligen tungt styrd av 21 landsting, som leds av svärmar av politiker, med ambition att bli återvalda gång efter annan. Det är sannerligen inte denna typ av ledare som är bäst lämpade för att forma en effektiv verksamhet. Det syns i kollektivavtal med märkliga arbetstider för framför allt läkare. Det syns i anställning av mängder av byråkrater, personer som utvecklats till en tung börda för den personal som ska hålla vården igång (och inte serva tjänstemän med papper och möten av alla de slag). Och det syns i en katastrofal planering av semesterförläggningen inom vårdsektorn. Den gemensamma nämnaren är politiker som ledare, dvs personer som inte önskar eller förmår ställa förnuftiga krav, utan hellre fjäskar för de anställda och deras fackföreningar. I grunden finns problemet att S-partiet dominerar såväl arbetsgivarens sysslor som de anställdas fackföreningar. Ledarna och facken sitter i samma båt. En i högsta grad osund kombination, som få vågar ifrågasätta. I vart fall inte de vänsterjournalister som har till uppgift att granska hur politikerna lyckas med att styra landet och förvalta skattebetalarnas pengar.

Jag har i andra sammanhang talat mig varm för en avveckling av de svenska landstingen. Deras vårdapparat är ineffektiv. Följden har blivit att de sjuka idag inte i rätt tid får den vård som behövs. För detta talar också att kostnaden för den svenska vårdapparaten är omkring 15% högre än om uppgifterna skötts av Capio AB eller liknande privatföretag med effektivare administration. För detta talar också den verklighetsfrämmande semesterförläggning jag påtalat. Klart är att alla ska ha de fridagar som semesterlagen säger. Men semestern måste självklart förläggas så att skattebetalarna får den vård som behövs året runt. Den vård som de betalar skatt för.

Torsten Sandström

2019-07-30

Publicerad i samverkan med ProjektSanning, https://www.projektsanning.com/



RÅSOP Rocky och alla andra

Uncategorised Posted on sön, juli 28, 2019 18:47:12

Häktningen av en rappare från USA har som bekant medför en intensiv medial debatt. Ett fall av vardagsmisshandel har förpassat en tämligen känd utländsk medborgare i häkte. Knappast på vatten och bröd eller vandringar i avföring och urin som framtonat i debatten. Men ändå en hård åtgärd med tanke på den begränsade risken för att personen ska återfalla i brottlighet i vårt land. Åklagarens hantering verkar mest styrd av att visa att en känd rappare inte ska särbehandlas. Argumentet kan kanske tyckas hedervärt. Men bara för den som blundar för den massiva särbehandling som sker av tusentals andra kriminella i vårt land.

Jag får åtskilliga mejl om den undfallenhet som polis och åklagare visar flera typer av brottslighet som dagligen pågår i Sverige. Det finns några varianter som är värda en kort kommentar.

Ett exempel är de tusentals personer som vägrats asyl och alltså enligt svensk lag ska lämna landet. Men här visar det svenska samhället en härdsmälta värd namnet. Mängder av potentiella kriminella biter sig fast i landet. En betydande andel försörjer sig genom brott eller svartjobb. Det terrorbrott som inträffat på Drottninggatan är bara ett exempel på följderna av de rättsvårdande myndigheternas oförmåga. Och ledande politikers tystnad är ett tecken på att passiviteten har sanktion från högsta ort.

Ett annat exempel är den svenska oförmågan att sätta ned foten rörande åldersbestämning av invandrare. Det finns ingen gräns på vilka medicinska utredningar och expertbedömningar som måste till innan det svenska maskineriet kan köra igång. Nu gäller det åldern på utländska medborgare som saknar hemvist inom EU. Jag menar förstås att en rimligt snabb och rättssäker åldersbedömning måste ske. Men det svenska systemet favoriserar oärlighet och att identitetskort från hemlandet slängs bort. Än en gång ett utslag av en världsberömd svensk naivitet. I oklara situationer måste enligt min mening principen vara att en utlänning själv har bördan att framlägga bevis för sin ålder. Är experterna oense ska därför beslut fattas att personen ifråga är äldre än 15 år.

Den magiska 15-årsgränsen utnyttjas maximalt av ungdomsbrottslingar. Jag känner till ett knivrån i Blackeberg genom ett gäng invandrare. Medan några av rånarna går till bankomaten med den drabbades plastkort stannar en kvar med kniven mot offrets hals. Brottslingen försäkrar personen framför sig med dödsångest att han inte är 15 år och alltså utan risk för påföljd kan skära av halsen.

Ytterligare exempel rör åklagarnas och domstolarnas försiktighet använda sig av häktning beträffande kriminella ungdomar med en ålder omkring 15-års gränsen. En storvuxen kille från Kuba, som nyss begått våldtäkt, släpptes snabbt från polisstationen. Strax därpå deltog han i en misshandel av en ung kille på Lidingö. Under rättegången hånade kubanen offret. Domstolen förhöll sig passiv. Några dagars samhällstjänst blev påföljden.

Den svenska indoktrineringen rörande barnkonventionen fått allvarliga följdverkningar i kombination med en påfallande slapphet rörande tillämpningen av asylrätten. Tänk bara på den tämligen färska speciallagen om förnyad rätt till prövning för 5.000 ungdomar (som alltså redan vägrats asyl i alla instanser)!

Jag menar därför att det finns allvarligare varianter av juridisk särbehandling än den som åklagaren är rädd för rörande den amerikanska rappare som förmodligen utdelat en råsop. Till saken hör att den person som drabbats tycks ha agerat provokativt. Än värre är att han tillhör gruppen av unga invandrare fån Afganistan, som levt ett kriminellt belastat liv i Sverige sedan 2015. Narkotikabrott och misshandel finns i hans brottsregister. Rent utmanande är att den unge flyktingen inte kommer att närvara vid rättegången mot rapparen på grund av att han är på resa i Afganistan. Rapparen sitter i häkte medan afganen är på semester. Det svenska rättssamhället silar alltså mygg och sväljer kameler.

För min del får gärna de svenska reglerna för häktning ses över. Men jag är inte säker på att de folkrättsorganisationer som anklagar Sverige för alltför långa häktestider har rätt i sin kritik. De har nämligen lärt sig jaga vårt land, som de vet är ett enkelt fall för alla folkrättsliga frälsningsbudskap. Folkrättens etablissemang – dvs Amnesty, Röda korset, Rädda barnen mfl agerar utan eget ansvar för de politiska eller ekonomiska följderna av sina krav på frälsning. Andra ska tvingas betala för en folkrätt som är lika tänjbar som ett dragspel! Liksom dåtidens jesuiter anser de att ändamålet helgar medlen.

En eventuell häktningsutredning bör som jag ser det därför även omfatta andra svaga länkar i det svenska samhällets rättsliga säkerhet. En central fråga förefaller vara verkningarna av 15-årsgränsen inom brotts- och asylprocessen. Här finns som framgått enorma problem. Om en råsop från en rappare kan få till stånd en sådan utredning tycker jag att amerikanen snarast bör försättas på fri fot.

Torsten Sandström

2019-07-28

Publicerad i samverkan med NewsVoice, https://newsvoice.se

PS! Det var osäkert om afghanen skulle dyka upp i rättegången efter sin resa till Iran. Hans ombud tvekade nämligen dagarna före rättegången. Som bekant dök killen upp. Hans ursprungliga nationalitet verkar vara iransk, men han tycks ha begärt asyl i Sverige i egenskap av afghan, vilket antagligen ger honom bättre möjligheter. Svensk asylpolitik är förunderlig. TS



Svenska staten måste lära sig hushålla

Uncategorised Posted on sön, juli 28, 2019 18:01:29


Ekonomen och debattören Nima Sanandaji påstår i en intervju i SvD 2019-07-27 att vi får alltför litet för våra skattepengar. Detta tema är bekant även från min blogg. Jag lämnar därför gärna följande länk för att bidra med mera bränsle till en viktig diskussion. Alla som är intresserade av svensk välfärd måste fundera över hur den ska utformas i framtiden. Lösningen är bättre hushållning med dina och mina skattepengar.

https://www.svd.se/vi-far-inte-sa-mycket-for-skattepengarna



Att med full gas köra mot åsiktskorridorens färdriktning.

Uncategorised Posted on ons, juli 24, 2019 14:56:32

Många som med all rätt känner trötthet över PK-samhällets framväxt riskerar att hamna i Donald Trumps famn. Liksom de tidningar och tevekanaler som formar de korrekta tankarnas korridor så rider Trump på mediesamhällets sätt att fungera. Med framgång hanterar han en handfull etablerade medier samt inte minst de nya internetburna. Hans twittrande är som klipulver. Tre-fyra enkla meningar som sätter fart på hans motståndare. Och muntrar upp Trumps många egna anhängare. Bland de senare finns stora grupper som är missnöjda med sin situation i det amerikanska samhället. Trumps enkla budskap går snabbt hem. Utan tvekan framstår han som decenniets hittills största populist.

Jag funderar över om Trump kan sägas ha bidragit med något gott under sina år som ledare för USA. Utan tvekan har han en demokratisk bas i den amerikanska väljarkåren. Detta går inte att förneka. Men som jag ser saken har han främst fått segern i presidentvalet till skänks inte bara genom sina partivänners käbbel, utan framför allt via det demokratiska etablissemangets walk over. Som motståndare till Trump har demokraterna utsett just en av elitens mest uppburna representanter: Hilary Clinton, som bekant gift med en före detta president. Man kan säga att hon blivit nationens främste flygledare inom den korrekta åsiktskorridoren. För övrigt ser det ut som demokraterna håller på att göra en repris på sitt misstag inför det kommande presidentvalet.

Frånsett den demokratiska basen har jag svårt att se något positivt med Trump. Möjligtvis skulle det vara hans krav på att NATO:s medlemsnationer måste vara med och betala vad försvarspakten kostar. Men hans framfart inom utrikespolitiken liknar elefantens trampande i porslinsbutiken. Liksom en skolpojke med tennsoldater förefaller Trump tro att snabba propåer om attack är den rätta vägen att besegra motståndarna, dvs vinna över dem till sin sida. Vi möter en barnslig fältherre, som efter ett hastigt påkommet anfall snabbt slår till reträtt. En person som via twitter förnekar sitt första stridsrop och sänder ut ett nytt budskap med närmast motsatt innehåll. I mina ögon är Trump en barnrumpa som hamnat i en position långt ovanför sin personliga förmåga.

Jag menar inte att Trump är en ny Hitler eller Mussolini. Men han har onekligen strategier och karaktärsdrag som påminner om dem båda. Jag tänker exv på Hitlers demagogiska och bedrägliga agerande inom Tyskland och utanför inför världskrigets utbrott. Efter en lång rad hot och löften om fred visade Hitler sina vargtänder. Och kriget var ett faktum. Trist nog tycks en liknande lek med elden i nutid sysselsätta Trump. Det som händer i Mellanöstern tyder på att en världskris är under uppsegling. Här fraterniserar Trump med Israels korrupta premiärminister Netanyahu och de ännu förskräckligare saudiska ledarna. Och det bräckliga men ändå hoppingivande kärnenergiavtalet med Iran slänger Trump snabbt i papperskorgen – som det tycks främst för att håna sin företrädare på presidentposten (som drivit fram detta avtal och andra som Trump ogillar).

A propå hån så lyckas Trump förarga ledarna för sina främsta allierade nationer i Europa. Sin vana trogen är det den bortskämda presidentgossen som vet bäst bland sina lekkamrater. Här framträder alltså ytterligare personlighetsdrag som påminner om de två skräckfigurer jag nyss nämnt. Trump har genom sin uppfostran lärt sig att försöka slå ut sina motståndare – inte att samtala med dem i lugn och ro (en förmåga han för övrigt verkar sakna). Och denna primitiva kamp tycks vara hans vardagliga sysselsättning. Trumps trumpeterande av imaginära triumfer skapar löje. Men också oro över framtiden. Framför oss ser vi en USA-president som framstår som själsligt osund. Han ger uttryck för fördomar rörande ras. Dessutom har han stenåldersmannens kvinnosyn.

Det är möjligt att jag nu gör mig skyldig till ett karaktärsmord på Trump. Men tyvärr tror jag min bild är sann. Jag menar nämligen att stora nationella ledare kännetecknas av en vilja att lyssna samt att sedan ge sig in i en eftertänksam och saklig diskussion med sina meningsmotståndare. En basal respekt för oliktänkandes åsikter är central för den som själv vill vinna gehör. Dessutom brukar självkritik – samt tecken på insikt i egna tillkortakommanden – vara ett hedersmärke. Men inte för babyelefanten Trump.

Som antytts har Trump i grunden anledning till sin kritik av det flummiga liberala etablissemang som representeras av det demokratiska partiet. Hos dem möter vi nästan allt som det svenska PK-samhället hyllar. Men Trump varken vill eller förmår genomföra en sansad kritik av motståndarnas program. Liksom elefanten i porslinsbutiken stampar han i golvet och slår vilt omkring sig. Att utan skickliga sakargument försöka köra mot åsiktskorridorens färdriktning är rena dårskapen. Tyvärr är det en motbjudande bild jag får av USA:s nuvarande president. Som Tjalle Tvärvigg kör han mot enkelriktat. Så agerar en egocentriker och en person som saknar den bildning och det förnuft som behövs för att leda och hålla samman världens mäktigaste nation. Så länge Trump innehar presidentposten befinner sig USA:s vänner och fiender i fara. En ljusare framtid kräver att det demokratiska partiet tar sitt förnuft till fånga. Samt att det republikanska ledarskap sjunger ut om sin kritik av presidenten. Men tecken saknas på att detta är på gång. Detta är oroande.

Torsten Sandström
2019-07-24

Publicerad i samverkan med ProjektSanning, https://projektsanning.com



Staten slänger bort dina och mina pengar

Uncategorised Posted on ons, juli 24, 2019 08:06:31

I stora och dyra helsidasannonser i Stockholms tidningar försöker Arbetsförmedlingen (AF) samtala med läsarna. Vad syftet är framstår som oklart. Texten är närmast oläsbar och ska kanske symbolisera en arbetssökande med problem att få jobb. Vad vet jag? Eller så är det bara generaldirektören själv – till råga på allt Göran Persson kusin – som sammanfattar sina tankar.

På min blogg driver jag tesen om att staten slösar i stor skala med dina och mina pengar. Här har vi ännu ett bevis. Om AF hade presenterat några knep för arbetslösa att få jobb hade jag möjligtvis varit lite positiv. Men att annonsera med allmänna medel är knappast en tanke i en demokratisk stat. Det är medborgarna som fritt ska göra sina val, inte en S-styrd myndighet, med en ledning som tydligt visat att man inte klarar av sin uppgift att förmedla jobb.

Annonsen är ännu ett tecken på PK-fieringen av vårt land. En myndighet talar till oss om hur vi ska tänka (om det nu går att fastställa vad AF menar med den löjliga texten). En simpel och naiv ambition att lösa en uppgift i stället för hård och förnuftsinriktat arbete. Staten betalar genom dig och mig! Jag menar på allvar att det är en smygvariant av sovjetsamhällets Pravda. Storebror staten talar till oss. I handen har staten en spruta med Kallocain. En vacker sommardag vill jag gärna berätta något positivt. Men det är inte enkelt om man semestrar i Absurdistan.



Tydligt om nutidens konst

Uncategorised Posted on tis, juli 23, 2019 18:05:13


Jeff Koons är idag sannolikt världens högst betalade konstnär. Det är han som tillverkar djur i ballonglikande former. I en intervju i DN häromdagen säger kan själv att ambitionen är att producera en kravlös konst för publiken. Det är det som många kritiker av den nutida konsten redan anat. På kultursidorna ser vi dagligen bildprestationer som vem som helst med gott självförtroende kan åstadkomma. Många gånger försedda med (löjliga) förklarande titlar om de höga tankar skaparen har om sitt resultat.

Visst kan god konst vara enkel. Men den måste ändå erbjuda på annat än skaparens egna tankar, dvs former och färger med en viss grad av komplexitet. Jeff Koons verk är simpla presentationer av tomma tankar. Att han får miljonbelopp för sina verk visar att det endast rör sig om spekulation i den värdeökning som marknaden erbjuder. Aktier utan reellt värde kan som bekant säljas så länge marknaden inte upptäckt att egendomen saknar värde. Och konst är det perfekta spekulationsobjektet, så länge kritiker och förstå-sig-påare bara hejar på. Varan saknar nämligen ett värde som kan skiljas från kritikernas ord. Men till sist upptäcker någon frisinnad att kejsaren saknar kläder. Än så länge tillhör dock inte DN:s kritiker den krets som vågar säga att Koons konst är naken.



Att göra en kyckling av en fjäder

Uncategorised Posted on lör, juli 20, 2019 14:15:08

De stora mediehusen förfäras över personer som fryner åt Greta Thunberg. Jag menar att detta är stor komik. Eller kanske bättre stor tragik. Först blåser tidningar, teve och radio upp hennes skolstrejk. Sedan kräver de att alla måste sjunga med eller åtminstone respektera effekten av deras mediala uppståndelse.

Jag menar att skeendet är en perfekt illustration till mediesamhället funktionssätt. Medierna skapar själv nyheter och sk sanningar. Debatten förs inom de rågångar som de stakat ut. Inom den sk åsiktskorridoren. Ve den som inte ställer upp! Alla kritiker hånas och hängs ut.

Bilden är från gårdagens SvD. En hel sida ägnar en kulturredaktör åt att presentera Gretas tankar i en bok som hon satt samman med benäget bistånd. Någon kanske säger att man bara ska rycka på axlarna. Men jag kan inte låta bli att oroas över utvecklingen i Absurdistan. Där låter man känslor ta över kalla vetenskapliga fakta.



Nästa »